Tredje skoldagen

Jag måste ju självklart genomgå en sådan här nollningsperiod och det är verkligen ingenting jag har något emot. Uppenbarligen så går det ju typ 80 pers på min kurs och någon av dessa måste ju vara immuna mot en hysterisk syster Larsson.

Så igår var det pubquiz och vårt lag vann alltihopa. Det var den största vinsten i mitt liv, glöm de femton små medaljerna från lilla vasaloppet, här talar vi seger som innebar gratis champange. Som såklart följde med en urspårning och att alla badade i poseidonfontänen vid götaplatsen för att få några extra nollningspoäng.

Så lite hopp hade jag imorse om att jag i alla fall skulle finna mig till rätta i min klass och kanske även få någon liten vän. Sen kom presentationen. Vi skulle berätta lite om oss själva och av någon anledning kom jag in på att prata om hur dalmål uppfattas utanför Dalarna.

Jag: Ja när jag är i Göteborg, får jag ju höra hela tiden att jag pratar dalmål, men värst var det när jag bodde i Linköping. Där fanns det en tjej som skrattade oavbrutet varje gång jag öppnade munnen, och jag menar, östgötska är ju inte den vackraste dialekten av dem alla.
Lärare: Jag är från östergötland.
Tjej bredvid mig: Jag med. Linköping.
Jag: Såklart ni är.

Man borde inte få öppna munnen efter att man föregående kväll druckit champange och badat i en fontän som används som allmän toalett och sedan gått upp sju och vara sjukt sugen på kokt korv hela dagen, för att jag har en känsla av att hjärnan inte är inblandad i vad man spottar ur sig då. Så nu har jag bara 78 människor kvar som jag inte skämt ut mig för eller förolämpat och jag får väl bara hoppas att någon av dem förbarmar sig över mig. Annars kommer slutet av den här nollningsperioden endast betyda att jag har noll personer kvar att bekanta mig med.