Att söka jobb

Så nu är man inne i den här tiden då man börjar fundera över sommarjobb. Jag hatar att skriva personliga brev för att allting jag skriver låter som lögn.
"Ett av mina främsta intressen är historia".
Vem i världen tror att det finns en 22-åring som går igång på slott och gamla tygbitar?
Nej ingen. Därför lägger jag istället stor vikt vid att välja ut en bil som passar till det yrket jag söker. Här är några bildförslag till alternativa jobb:
Deltid som Michelingubbe.

















Extra inhoppare åt någon i Spice Girls.














Läkare.













Kock alternativt finsmakare. (Det är fantastiskt att mina bilder har ett sådant djup att det kan porträttera två yrken).


Som kristen assistent.












Så nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att de lägger större vikt vid bilden än i vad som står i det personliga brevet. För att om det gör de så har jag ju alla sommarjobb som i en liten ask. Eller?

Vad heter du då lilla vän?

Jag har redan bestämt vad jag ska döpa min barn till. Mannen i fråga har inget att säga till om eftersom det är jag som kommer att ligga och bajsa på ett bord.
Här kommer som följer alla barnnamn:
Barn med Josè: Judith, Juni, Jeremia, Josie, Constantin, Tristan och Jonah.
Barn med Blondinfeffe: Åpa-EmaEma, Vårt-Andra och Bongo-Boläpp.

Eftersom jag redan uppenbarligen planerar att jag ska ha 10 barn så är det kanske inte läge att hitta på ytterligare ett passande namn men så hittade jag den här artikeln.
Ett av mina barn måste bara heta Hallå och jag kan lova att hon/han alltid kommer att få svara i telefonen.
-Hallå Larsson.
- Hallå?
- Ah Hallå.
- Hallå?
- JA HALLÅ!
- Hallå, vad håller du på med?
- Jag jobbar som hallåa? (alternativt jag arbetar i en växel. Växeln Hallå Hallå Hallå)

Oändligt lustigt. Nu kanske ni tycker att jag inte ska plåga mitt barn så väldans men jag ska säga er att det finns värre saker att bli döpta till. Se t.ex på det här stackars människorna:

Inge Finne.
Susanna Sket.
Tung Pung.
Inge Snygg.

Fast värst av allt måste ju vara USA:s president Richard Nixon som blev känd under smeknamnet Tricky Dick. Där kan man prata namn-karma.

Vi bestämmer om du finns eller inte

När jag pluggar brukar jag tänka att varje land är en person. På så sätt blir det lättare för mig att förstå varför de beter sig som de gör och man har en väldigt pedagogisk bild i huvudet som man kan hänga upp fakta på. I mitt huvud ser till exempel Sverige ut såhär:

Varför måste jag stå i kö? Jag kanske borde byta till den andra? Nej det är för riskabelt. Jag vågar inte. Oh nej där borta står någon jag känner! Bäst jag tittar ner så att jag inte behöver säga hej. Fan hon såg mig. Hejhej. Hur mår du? Vilket väder vi har idag va?



Detta har fungerat väldigt bra - tills igår. På föreläsningen pratade vi om att vissa länder är legitima och accepteras av omvärlden medan andra länder inte alls finns på pappret - exempelvis Kurdistan. Då utspelade sig följande scen i mitt huvud:

Japan: Nej Kurdistan finns inte! Om jag blundar så finns det inte! Jag tänker på en bra låt! Celine Dion kanske? My heeart will go on! Nej där kommer Kurdistan. LALLALA BINGORINGO!



USA:WTF! Det enda landet som finns är USA. HELL YEAH! USA USA USA!












Kurdistan: Varför vill ingen acceptera oss som ett land? Det här måste gå och ordna på något sätt. Okej, kom igen nu, positivt tänkande. Kurdistan tänker alltså finns vi. Jag tänker alltså finns jag!


Jag känner redan nu att jag kommer att äga den kommande tentan. VG here I come!

Gabbisnyheter

Så vad är nytt med mig den måndag 26 januari 2009? Titta på nyheterna så får du veta!

Borttappat: annons

4 stycken 500-lappar upphittade. Återfås mot beskrivning.

Borttappat

Gudarna ska veta att jag och tappabort-karma inte är bästisar.
Jag har tappat bort allt från min mobiltelefon (i skogen) till mina favoritvantar. Nu när jag förlorar saker så tänker jag alltid mitt vanliga "jaja det är bara materiella ting" och "saker kommer och saker går" men inuti mig så är det ändå en liten gubbe som hoppar upp och ner och skriker: Vad ska du göra med en vante? Ska du hugga av en hand? Finns det vantaffärer för enhänta så att du kan hitta en matchande vante? Hur tänkte du nu tappabort-karma?

Karma är ju i och för sig ett givande och tagande. Så rent logiskt så borde ju jag hitta saker som andra tappat, eller hur? Nej. En gång när jag var 10 år hittade jag 20 kronor som jag köpte bugg för. Aldrig hittar jag något - förrän idag.

Jag var i behov av lite kontanter och gick till bankomaten som är högst brukligt. Vad som dock inte är lika vanligt är att pengarna redan finns i det lilla facket innan man ens stoppat i kortet. Ännu ovanligare är någon stackare har gått ifrån en summa på 2000 kronor.

Vad gör man då i sådana här lägen? Instinktivt så tittar man sig runt för att se om man ser Lennart Svan som hoppar fram och deklarerar att Blåsningen är tillbaka! Sen tänker man HALELULJA VAD SKA JAG KÖPA?! Jag köper två gorbys piroger istället för en! YIPPIE!

Till slut så lugnar man ner sig och inser att man måste gå till polisen. Jag försökte komma på något sätt att komma runt den här upphittarlagen - man behöver till exempel inte lämna in upphittade saker som saknar värde.
För vadå - 2000 kronor kan väl inte ha något verkligt marknadspris?

Veckans outfit

Det kommer fler sportinlägg imorgon när jag har lite mer tid på mig, men jag tänkte bara ställa en liten fråga:
Hur fan kommer man in genom sovrumsdörren i den här?
Är det Dr Octopus - Spidermans fiende? Är det King Kong gone gay? Nej det är Heidi Klum på Victorias secret fashion show 2008.

Sportsäsongen: 3e plats

Förutom att Januari är galornas tid så verkar det även vara sportens tid.
Handboll, innebandy, skidor - utbudet är oändligt och på bästa sändningstid. Inget mig emot, sport kan vara sjukt underhållande, men kanske framför allt märkligt. Så de närmaste inläggen tänkte jag också fokusera på sport -framför allt sport som inte är riktigt normal.
Plats 3: Konståkning - Par
Jag älskar att titta på konståkning och är i extas över att Sverige börjat producera sina egna stjärnor - men jag måste nog erkänna att större delen av min fascination ligger i faran. Halt underlag, skridskor som kan döda och galna ryssar i stora pälsar som får en bödel att framstå som den perfekta middagsgästen. Inte nog med det! "Du, det här verkar inte farligt nog, jag tänker såhär. Jag lyfter upp dig i skyn och kastar runt dig fem varv. Sen håller jag i dig med en hand medan du hänger upp och ner - sen kastar jag ner dig och då snurrar du runt ytterligare några varv - låter väl säkert och bra?".
Sammanfattningsvis: man vet att en sport är farlig när det typ är Rysslands nationalsport.

Vad kul att se dig! Välkommen in. Nämen vad fint, du har tagit med en vinöppnare-yxa. Vad fint av dig! Nils kom och träffa Bödeln!

























AGH! En rysk pälsklädd kvinna som är konståkningstränare! Spring innan du får börja träna knäböj varje dag mellan klockan 05.00 - 23.30!

Livet innan 1956

Inom en snar framtid kommer förhoppningvis jag och Madde bli utan teve. Och ja, jag använder ordet förhoppningsvis. Livet utan lättillgänglig underhållning är inte att förkasta.
För att förstärka min ståndpunkt i detta presenterar jag nu märkliga lagar som folk med all sannorlikhet stiftade för att förhindra lustigheter som gjordes innan Arne Weise trädde in i rutan:
LISTAN PÅ VAD MÄNNISKOR GJORDE INNAN TV:N OCH LAGARNA SATTE STOPP FÖR DET (ELLER BERÄTTELSEN OM DEN GLADA LAXEN KURT).

1. I USA-delstaten Ohio är det olagligt att göra en fisk berusad.
(Vaafan, kom igen nu Kjelle. Din regnbåge är ju inte ens salongsberusad. Kolla på min lax Kurt, den har redan blivit utkastad ur baren!)

2. I Alabama får man inte ha ögonbindel när man kör bil.
(Några sekunder efter att laxen Kurt vinglat ut från baren kom en förare med ögonbindel förbi på vägen utanför och bragde Kurt om livet. Man skulle allt haft den här lagen i Ohio också).

3. I Milano måste man alltid le, förutom vid begravningar och på sjukhus.
(Så det mest tragiska i hela den här historien var att även de som lärt känna Kurt via internet, men som bodde i Milano, fick låtsas som om inget hade hänt).


















Kurt på besök i Milano efter sin bortgång. RIP.

Så har jag övertygat er om att livet i alla fall är lite mer oväntat utan teve?

Min man?

Öhm, jo så att jag googlade "Gabbis man". Resultat:























Madde sa att de tog lika mycket energi som googla något två gånger som att koka en kopp te. Jag tror att jag gör det nästa gång.

Så, hur dog du då?

Uppenbarligen har min morbida ådra väckts till liv (hoho) och jag tänker därför skriva ännu ett inlägg om döden. Man kan dö när som helst, hursomhelst. Lustigaste jag hört är att varje år så dör 13 personer av fallande läsk och godisautomater. Jag vill så gärna tro att detta är sant att jag aldrig kommer att förhålla mig källkritisk till detta faktum. Här är även några andra som mött döden på ett oväntat och okonventionellt vis:

År 430 före Kristus hoppade filosofen Empedokles ner i en vulkan för att bevisa att han blivit en olympisk Gud och att lava inte kunde skada honom. Han dog naturligtvis.

År 162 före Kristus blev Eleazer Maccabeus krossad av en krigselefant. Han hade själv sprungit under elefanten och punkterat hans mage och bomsmack och utan något varnande skrik om en fallande elefant så blev han pannkaka.

Elefanten - Med rätt att döda















År 260 efter Kristus 260 besegrades den romerska kejsaren Valerian av Persernas konung Shapur I. Valerian fick först agera som fotstol åt Shapur för att till sist bli flådd levande. Hans skinn stoppades upp med hjälp av halm och passade därmed perfekt bredvid älghuvudet i Shapurs jaktrum.

Men om det är någon som jag skulle vilja träffa i himlen efter att en godisautomat krossat mig så är det Sigurd den Store. Han dog efter att ha bundit fast huvuden från sina dekapiterade fiender runt hans fötter. Detta ledde till att en tand skavde mot hans skinn vilket skapade en infektion som han dog av år 892 efter Kristus. Där kan man prata om hämnd från graven.

Det är jag som är döden - men jag extraknäcker som kebabdjur

Igår efter samtalet med Mamma började jag och Madde prata om vad som egentligen händer efter döden. En högst filosofisk fråga sådär halv två på en onsdagsnatt.
Vi kom inte fram till något svar på denna enkla fundering utan jag valde istället att vända mig till det allvetande, allsmäktiga och fantastiska google.

Detta har jag då fått veta genom att använda mig av sökordet nära döden-upplevelse;

1. Emma Andersson hade en nära döden-upplevelse när hon körde på ett kebabspett.
2. Den vanligaste erfarenheten vid en nära döden-upplevelse är: En känsla av att vara död.

Självklart undrar jag då hur känslan av att vara död uttrycker sig. Är det som kissnödighet, som hysteri, som en ohämmad känsla av att dansa macarena?

Eller är det mer en känsla av frustration över att man nästan blev dödad av en kebab utan lök?

Rädslor

Idag ringde min mamma och berättade att hon varit på seans. Hon hade fått veta en massa spännande saker, som att en av hennes döttrar skulle få tvillingar (det blir nog du Becka) och att hon varit en man som ramlade av en häst i hennes tidigare liv. Mamma berättade även att om man tittade tillräckligt länge i spegeln så kunde man se hur man sett ut i tidigare liv. (Se bild här bredvid för att se hur jag såg ut 2008).
Jag ville ju såklart testa detta, men vågade inte riktigt. Om det finns något som jag avskyr från barndomen är det att titta in i speglar väldigt länge, speciellt om spegeln hänger i ett mörkt rum.
När jag tänker på det så finns det många skräckkänslor som hänger kvar från att man var barn.

Svarta Madame
Man gick in ensam på toa och ljuset var svart och tittade in i spegeln och sa: Svaaarta Madame kom fram! Och då skulle det uppenbara sig ett ansikte och man skulle dö knall fall.
Alla mina klasskamrater i 4:an gjorde den här saken men ingen dog, utan alla bara skrek. Det enda som var bra var att om man blev kissnödig av skräck så fanns en toa alldeles bredvid, så på det sättet var det ju en praktisk lek. Mesig som jag är vågade jag aldrig göra detta utan stod utanför och var den som hela tiden var beredd på att springa till fröken och säga att någon dött. Än idag vågar jag inte gå in på toa om det är mörkt, hellre kissar jag i en kopp.

Kedjebrev
Hej. Detta brev är på riktigt. Det fungerade för min kompis och det kommer att fungera för DIG! Om du skickar det här brevet till 5 personer inom 5 dagar kommer du att få den du är kär i. Om du skickar det till 10 så kommer du att gifta dig. Om du skickar det till 15 så kommer du att vara gift för resten av ditt liv och få många fina barn. Om du ignorera detta brev så dör du! Allt är sant!
Konstigaste är ju att de här breven cirkulerar bland vuxna människor också! Men om jag måste välja mellan att vara gift hela mitt liv eller att dö, så väljer jag nog att dö, för vem orkar skriva 15 identiska brev med dödshot i? Undrar om det finns en kedjebrevsmaffia som kollar upp vilka som ska dö. En egen avdelning på posten kanske?
Dra en plastpåse över huvudet
Föräldern varnar: du kan dö!
Jag behöver nästan ett CSI-avsnitt för att förstå det här. Kan luft inte åka upp i öppningen? Börjar plastpåsen att andas och snor allt ens syre? Kan plastpåsen på eget bevåg knyta en knut runt ens hals och döda en? Är plast ett material som man inte kan slita sönder? Mystiskt.

Så alla ens rädslor går egentligen ut på att dö. Vilket är märkligt för att Mamma berättade att man i alla fall redan levt 12 liv. Då skulle jag vara mer rädd för att när man stirrar i spegeln inse att det kanske vore fördelaktigare om man gick runt med en plastpåse på huvudet.

Vad ska man göra våren 2009? Dag 2

Idag var även den en dag full av utebliven information, så att jag spanar vidare på alternativa karriärsval, dagens förslag är:

Levande staty
Varför:Enda anledningen skulle vara för att se hur mina föräldrar reagerar när jag berättar för dem att som jag helst av allt vill göra i hela världen är att stå still på en gata medan människor tittade på mig. Kommer de att förvisa mig, kommer de inte att se mina uppträdanden, kommer de att älska idéen och gråtandes berätta för mig att de också alltid varit deras stora dröm och sen så köper vi en husvagn och åker land och riket runt för att hörsamma vårt kall, som stillastående.
Karriärsmöjligheter: Det finns många människor som stått stilla genom tiderna. Typ alla. Efter ett tag kan man säkert avancera till att få jobb som fågelskrämmor eller varför inte som stand-in-lik på begravningar.
Erfarenhet:
Svårt att se vem som är vem, eller hur?

Hjälp din stamtavla

Man ska aldrig göra något halvhjärtat och jag ser på min framtid som trädkramare som ett ärofyllt arbete. Men ingen kan göra allt själv. Du har två val, antingen gör du ingenting eller så gör du något.Det finns många miljarder där ute som behöver din hjälp, bli delaktig du också!

Vad kan man göra våren 2009?

Jag har fortfarande inte fått veta vad som kommer att hända med min framtida akademiska karriär, trots påtryckningar och tidiga morgonsamtal. Man ska aldrig ge upp men det kan ju inte skada att spåna vad jag kan göra istället om jag inte får tag i den fjärde människan som jag blivit omdirigerad till. Så dagens förslag på alternativ karriär är som följer:

Trädkramare
Varför: När jag var liten var träd en stor del av mitt liv. Mitt första minne var en saga som handlade om en gran. Granen var mobbad. Han blev aldrig nedhuggen. En dag blev han det, han smyckades till julafton och barnen dansade glatt runt omkring den. Sen började han att tappa alla sina barr, han blev naken och döende. Till slut slänge de honom på en brasa och han dog. Nästa minne handlar också om en saga, om ett löv. Lövet fick aldrig ramla ner från trädet. Alla hans kompisar lämnade honom alldeles ensam där på trädgrenen. Till slut fick han falla ner, det var lustigt. Han landade på marken och han dog.
Tidigare erfarenheter: Jag tillbringade flera januaridagar som ung med att tvinga min lillasyster och granne att samla ihop utkastade julgranar och sedan försöka gräva en grop i snön åt dem så att de kunde stå upp och leva åter igen. Så man kan säga att jag har ett förflutet som trädjesus.
Karriärsmöjligheter: Trots Gudrun har jag hört att det fortfarande finns många träd kvar i Sverige som behöver vård och omtanke. Jobbmöjligheterna är med andra ord oändliga.

Gabbis spår och karma råder

Spådamen Rigabåt-Gabbis har med hjälp av den magiska kortleken skådat in i framtiden och den berättar följande vad som kommer att hända Guds år 2009.

Kärlek
Om du är ihop med någon så kommer ni antagligen inte att göra slut, om inte någon känner för det. Om man är singel så kommer man att vara det tills man en dag får ett telefonsamtal (se nedan). Om man inte har någon telefon så kommer man att träffa någon man blir kär i. Det kan så ske att kärleken är besvarad. Detta skulle i sådana fall ske i april eller november, men mer trovärdigt är att det blir någon annan månad.

Karriär
På grund av lågkonjukturen kommer alla bli arbetslösa och de enda jobbet som kommer att finnas tillgängligt är telefonförsäljare. De som inte får jobb kommer sitta hemma och bli trakasserade av telefonförsäljare. Det blir 23 poäng i hat. 7 poäng i kärlek. Detta betyder alltså att några kommer att hitta sin kärlek hos en charmant troserbjudande-försäljare. I övrigt så har Svenska strutsföreningen årsmöte, dock oklart när, men de kommer att ha det i år. 5 personer kommer att närvara. Ingen kommer att bli kär där men de kommer att anställa telefonförsäljare.

Nöje
Alkohol kommer nog att drickas av någon. Alla kommer att ha en födelsedag. Jag är inte helt säkert på denna punkt men jag är ganska säker på att midsommar kommer att firas. Årets största band blir antagligen Hey Men tätt följt av Hammarin och Robin. Årets film kommer att vara En shopaholics bekännelser. I övrigt kommer det bli ett skitår där ALLA någon gång under dessa månader kommer att gråta. Något lustigt med vatten kommer även att hända 23 juni.

Kärlek: GG
Karriär: G
Nöje: GGG
Svammelpoäng på det här inlägget: GGGGG

Förfall

Mitt nyårslöfte var att jag skulle börja styra upp mig själv. Det är ett diffust och intetsägande löfte som kan tolkas lite efter vilja och ork. Fungerar mycket bättre än att lova sig själv att äta nyttigare för att sedan beställa 16 cheeseburgare på nyårsdagen. Tanken som helhet är väl att jag ska ta mer ansvar, vara mer organiserad och fokuserad.

Det här med att styra upp mitt liv har gått ganska bra i år, antagligen för att jag mest suttit inspärrad på ett bibliotek och tentapluggat. Men såklart idag föll allt samman.

Jag fick mitt antagningsbesked från VHS och upptäckte till min förfäran att min antagning till statsvetenskap hade blivit struken, även fast jag hade tackat ja. Antagligen har det gått fel någonstans i den teknologiska världen men inte hade jag tänkt på det.

I desperation så började jag leta efter öppettider på statsvetenskapliga fakultetens hemsida så att jag skulle kunna gå förbi dem imorgon och reda ut det här. Dock fanns ingen information om besökstider utan hittade en länk som hette "Om något oförutsätt händer". Oh precis vad jag behöver tänkte jag.





















Aha. det var på www.gu.se man skulle leta för att hitta numret till 112. Där ser man. Svårt att komma ihåg sådär i huvudet. Undrar om räddningstjänsten i Strömstad kan fixa min utbildning den här våren?
Jag var i alla fall uppstyrd 8 dagar av 365, det måste väl räknas lite i alla fall?

Efter tenta-snack

Nu var tentan över och vi lever för tillfället på det lyckliga ruset efter dödåtångesttenta men kanske framför allt av öldrickandet.

Jag hade ju romantiserat den här tentan men jag kan säga att det enda spännande som hände var att man fick ett kodnummer att skriva istället för sitt egna namn. Jag satt i spänd förväntad och funderade på vad just mitt nummer skulle vara. Kanske 007 med rätt att döda? Kanske 008, med rätt att skriva fantastiska tentor. Eller kanske agent X, med rätt att vara spexig.

Men nej. Jag fick nummer elva med rätt att skriva två streck på varje papper.
Mitt liv är allt för spännande.

Tentatanke

Om 13 timmar så är det salstenta. När man pratar om salstentor så beskrivs de nästan som en domedag. Varje timma räknas och hysterin ska infinna sig och helst ska man springa runt med armarna viftande över huvudet och skrika: Den kommer emot oss, den kommer emot oss! Ta skydd! Hitta ett säkert bibliotek och beskydda dig med en bok! AGAHAGAH!

Jag vet inte om det är för att jag aldrig haft en salstenta förut (antagligen) men jag känner ingen panik utan jag har istället valt att romantiserat det hela. Är det inte egentligen lite som en födelsedag?

Jag får köpa nya pennor, ett nytt sudd. Jag får utan att ha dåligt samvete bunkra upp med choklad och frukt och en massa personer samlas i ett rum och känner sig besvärade.

Sen när man suttit i 4 timmar och funderat på när man ska gå på toa, får man gå ut och dricka öl.
Och som jag har förberett mig för den här tentan, så har jag säkert en omtenta att se fram emot, typ ytterligare en födelsedag. Party!

Bibliotekslekens högst reela konsekvenser

Vad biblioteksleken kommer att leda till; ett alldeles eget tentaperiodskärleksbarn:


















.

Biblioteksleken

Okej, anledningen till dålig blogguppdatering är att jag just nu är inne i sådan där spännande tid som studenter kallar för "tenta-p". That is right, vi är så stressade att vi inte ens har tid att säga tentaperiod.

Ända sedan jag kom hem till Göteborg har jag bekantat mig bättre med biblioteket. Väldigt stimulerande att se att inte bara jag plågas, utan att andra människor också våndas över konstiga frågor. Men ibland tappar man koncentrationen när det gäller ekonomisk historia och leker då min nya lek "biblioteksleken".

Spelreglerna är enkla. Man måste välja en människa som finns i stora läsesalen som man ska gifta sig med. Igår satt jag längst bak och därför såg jag mest bara ryggar. Jag ville ju inte chansa (man ska ju ändå tillbringa resten av livet med människan, sådana är reglerna) och jag valde därför killen med de fina ögon men med den oproportioneliga näsan som satt bredvid mig.
Jag menar, man ska inte vara så kräsen, jag är iofs jävligt snygg under mina tentaperioder:

Göteborgshumor

Tillbaka till Göteborg, bara att hoppa upp i ordvits-sadeln igen.

Tågfärden ner bjöd självklart på SJ:s standardupplevelse - förseningar. Först var det på grund av en hängande strömledning, sedan på grund av en galen tågpåhoppare.
Plingplong
- Det här var tågföraren, du som hoppade på tåget efter att det startat... öh jag vill inte se att du gör det igen.

Plingplong 2 stationer senare
-Det här var tågföraren, du som hoppade på tåget IGEN efter att det hade startat, jag tänker inte åka vidare förrän du går av.

Så vi fick alla vänta på att den här människan skulle gå av.
Det är vad jag kallar kollektiv bestraffning.

Hoohoo. Jag ser verkligen fram emot de närmaste 4,5 åren i Göteborg. Verkligen toppen.

Tillbaka till verkligheten

Idag åker jag tillbaka till Göteborg,
och jag känner mig alldeles tom inuti.

Den största bakisdagen?

Hela torsdagen så bakisdejtade jag Blondinfeffe och torterade de resternade medlemmarna i Little Dalarna på så många kreativa sätt vi kunde. Bäst var när vi två fick uppdrag att skaffa mat åt de andra.

Jag: Ska vi åka McDriven och beställa 20 cheeseburgare? Höhö.
Blondinfeffe: Ja det är klart vi ska.
Jag: Nej men jag vågar inte. Cajsa kommer att slå mig.
Blondinfeffe: Vi gör det för köttkonsten.
Jag: Okej men vi behöver inte ha 20 cheeseburgare. Kanske 3-4 var.
Blondinfeffe: Ja, men vi beställer 17 stycken. Det blir bra.
Jag: 17? Det blir ju inte jämnt någonstans.
Blondinfeffe: Nej justja. Jag tänkte att vi bara var tre som skulle dela, då hade det ju varit jämt.

Vi köpte 16 cheeseburgare, Cajsa blev arg, Blondinfeffe åt upp 9 stycken.
Jag tycker det är bevis nog för att nyårsdagen är större bakisdag än någon annan på året.

Gott nytt år!

Hoppas att er nyårsafton var sådär fantastisk som man alltid inbillar sig att den ska vara.
Själv så spenderade jag de sista timmarna av 2008 (och självklart de första timmarna av 2009) i goda vänners lag och passade självklart på att irritera alla genom att dokumentera ALLT. Härligt att se att man faktiskt är exakt sådär smart och snygg som man tror att man är efter att champangen har flödat: