Borttappat

Gudarna ska veta att jag och tappabort-karma inte är bästisar.
Jag har tappat bort allt från min mobiltelefon (i skogen) till mina favoritvantar. Nu när jag förlorar saker så tänker jag alltid mitt vanliga "jaja det är bara materiella ting" och "saker kommer och saker går" men inuti mig så är det ändå en liten gubbe som hoppar upp och ner och skriker: Vad ska du göra med en vante? Ska du hugga av en hand? Finns det vantaffärer för enhänta så att du kan hitta en matchande vante? Hur tänkte du nu tappabort-karma?

Karma är ju i och för sig ett givande och tagande. Så rent logiskt så borde ju jag hitta saker som andra tappat, eller hur? Nej. En gång när jag var 10 år hittade jag 20 kronor som jag köpte bugg för. Aldrig hittar jag något - förrän idag.

Jag var i behov av lite kontanter och gick till bankomaten som är högst brukligt. Vad som dock inte är lika vanligt är att pengarna redan finns i det lilla facket innan man ens stoppat i kortet. Ännu ovanligare är någon stackare har gått ifrån en summa på 2000 kronor.

Vad gör man då i sådana här lägen? Instinktivt så tittar man sig runt för att se om man ser Lennart Svan som hoppar fram och deklarerar att Blåsningen är tillbaka! Sen tänker man HALELULJA VAD SKA JAG KÖPA?! Jag köper två gorbys piroger istället för en! YIPPIE!

Till slut så lugnar man ner sig och inser att man måste gå till polisen. Jag försökte komma på något sätt att komma runt den här upphittarlagen - man behöver till exempel inte lämna in upphittade saker som saknar värde.
För vadå - 2000 kronor kan väl inte ha något verkligt marknadspris?