Sanya: Introduction

For some strange reason, I have promised to write the following blog posts about our trip in English. I therefore expect that this is going to be the moment when my blog becomes a big blog sensation - people from everywhere will follow my daily thoughts about Ping Pong and rice. If this does not happen, my next move will be to write in Chinese. You will find that my mandarin has improved so much during this trip that it can handle any type of language test.


Let me first introduce the brave group of retards that last Friday unsuspecting of what awaited them, was very excited about this trip. From the right: David - Also known as The Coon - Alina, Heather, Myself - aka mysterion and Little Pierre - aka DeliPierre and Annika behind the camera.

Let the epic story about the most awesome, most awful trip begin.

Morgonflört?

Våren börjar anlända och så även vårkänslorna. Som en liten fnittrig tonåring fantiserar jag mig bort med alla vackra människor - tom Dolph Lundgren. Kl. 08.15 imorse skulle jag bege mig utåt för ytterligare en spännande dag på KTB. På väg till bussen ser jag att det står en väldigt vacker kille och pratar med någon. Detta är min historia.

Meeen guuud! Är det kanske så att alla snygga killar är ute såhär tidigt på morgonen? Det vare värsta! Då kanske var värt att gå upp klockan sju. Men hur kan han vara så snygg? Gå lite långsammare nu, lååångsammare.
Snygg kille: Hej!
Jag: Va? (Tittar mig förvirrat omkring).
Snygg kille: Hej!
Jag: Hej ! ? (Va? Är detta sant? Varför har jag på mig fulmössan? Har jag tandkräm runt munnen? Varför tittar jag mig aldrig i spegeln innan jag springer till bussen?!)
Snygg kille: Det är en fin morgon idag.
Jag: Ja det är det verkligen (Va? Jag tycker aldrig att det är fint med morgon, i och för sig brukar inte snygga främmande killar prata med mig utanför mitt hem heller. Okej, strunta i det. Han är din nu! Du har honom, det är bara att koppla på charmen. Tänk dig snygg. Schnnööögg).

Och om vi hade stannat där så hade det varit väldans fint. En snygg kille vid min arm, våren på väg och jos i kylskåpet. Men nej, såklart inte.


Snygg kille: Här får du något att läsa. Ha en fortsatt trevlig dag!
Jag: Öh tack.

Det var en broschyr från Jehovas vittnen om synden med avgudadyrkan.

Så går det när man tror på karma.

Karma kommer vara ute efter mig nu...

...men om en tiggare skriver en sådan här skylt:

Jesus välsigne dig för 5 kronor, jag behöver köpa en resa till Budapest.

så borde man kanske byta PR-konsult?

Andra filosofering om den här skylten:

- Har inflationen gjort att tiggare bespottar något mindre än 5 kronor?
- Kände tiggaren Jesus och han stod redo att välsigna någon bakom ett hörn bara man la i en femma i burken. Såsom när man stoppar en femma i en sådan där leksaksautomat och plopp så får man något en slajmig hand.
- Tror ni jag kan samla ihop till en tågluff på samma sätt?

Jaja karma, det var nästan värt det!

Det här med Karma

Det känns lite som att Karma varit ute efter mig på senaste tiden. Bevis för detta påstående:
1. Jag cyklade fel i en och en halv timme i onsdags.
2. Igår skulle jag tvätta. I min tvättstuga så stängs maskinerna av när ens tvättid är slut vilket resulterade i att jag hade en full maskin som var dyblöt eftersom den stannat på programpunkten eftersköljning. Som den goda husfrun jag är skulle jag därför hänga upp tvätten på tvättstället i mitt badrum vilket resulterade i att jag fick tvättstället i pannan = stor smärta.
3. Jag började klockan åtta imorse.

Många är de sätt jag har försökt bekämpa Karma på, men jag har lärt mig att det varken går att förneka eller muta Karma utan att det bara är att komma på dess goda sida. Så idag när jag satt på bussen hem steg det på en herre i 70-års åldern. Bussen var överfull och jag knackade honom därför vänligt på axeln och frågade om han ville ha min sittplats.
-NEJ DU! JAG STÅR!
Inte nog med detta hotfulla militärskrik, jag fick även ett ont öga kastat efter mig och bussen vände sig om för att titta på mig, detta pucko som hade åldersdiskriminerat en människa. Folket bakom mig började prata om dagens fördomsfulla ungdomar och kvinnan mittemot började kasta förbannelser över mig på ett främmande språk.

Så vi får väl lägga till skenhelig godhet till listan "hur man inte överlistar karma" för att Karma visste gott och väl att lata jag ville sitta ner de där sista 2 hållplatserna. Jag menar, jag gick ju på bussen först, gubbjävel.

Beklagan

Jag använder sällan min blogg för att klaga (haha) men nu jävlar. I-landsproblemen bara väller över mig bestående av karmavågor.

Här presenterar jag en fantastisk lista över allt som jag stör mig på just nu.

1) Ikväll ska jag gå på sittning. Det är kul. Den är gratis. Man får mat och kanske lite alkohol om man ger servitören en extra Selma Lagerlöf. Men nu har Jasmin som jag ska gå med blivit sjuk. Jag har ringt varenda person i hela min telefonbok och t.o.m. trakasserat alla på facebook (ja tom de som man egentligen inte vet varför man är vän med men ändå är det för att hålla upp någon form av facebook-status "jag har många vänner" - yttre). Ingen vill gå. Uppenbarligen är detta dagen då alla redan har planer alt. dagen då ingen vill umgås med mig. Jag har tom duschat idag, kom igen folk!

2) Jag har tenta. Jag har skrivit 50 anteckningspapper och är inte färdig än. Utanför är det första vackra dagen (och antagligen enda) som kommer att infinna sig i Sverige på 300 år eftersom sådana är reglerna för norden.

3). Jag har inget sommarjobb. Idag fick jag ett samtal från ett bemanningsföretag. De ville att jag skulle sälja fisk via telefon. Hur går det ens till? Hej där Agda, vill du ha en strömming? Vad har du för fiskavtal idag? Vårt är mycket bättre och kan matcha alla konkurrenters. Om du säger efter mig här. Jag, Agda, vill ha en daglig beställning på femton torskar.

Så ni ser, idag så skyr folk mig som asbest, jag är fången på KTB och har en framtida karriär som fiskmyglare. Toppen.

Fobier

Paraskavedekatriafobi heter de när människor är rädda för fredag den 13:e. Jag undrar hur man skyddar sig mot det egentligen? Om man är rik så kan man ju liksom åka runt jorden och jaga tidszoner, men om man är fattig kan man inte göra något alls! Jävla kapitalistsamhälle.

Andra fobier som inte riktigt är som de ska:

Acousticofobi: rädsla för larm. Jaha det var brinner bara i taket. Det var ju inget farligt. Nej vänta nu gick larmet. HJÄLP HJÄLP! HYPERVENTILERA.
Levofobi: rädsla för saker på sin vänstra sida. Vänta lite nu, är det där min vänster eller din vänster?
Aerofobi: rädslan för luft- eller vinddrag. AGHAGA! Luften kommer emot mig. Den är överallt!

Hårdaste slaget måste ändå vara den som har fobofobi - rädslan för att utveckla fobier.

MMM. Utmana karma på fredag den 13e.

Borttappat

Gudarna ska veta att jag och tappabort-karma inte är bästisar.
Jag har tappat bort allt från min mobiltelefon (i skogen) till mina favoritvantar. Nu när jag förlorar saker så tänker jag alltid mitt vanliga "jaja det är bara materiella ting" och "saker kommer och saker går" men inuti mig så är det ändå en liten gubbe som hoppar upp och ner och skriker: Vad ska du göra med en vante? Ska du hugga av en hand? Finns det vantaffärer för enhänta så att du kan hitta en matchande vante? Hur tänkte du nu tappabort-karma?

Karma är ju i och för sig ett givande och tagande. Så rent logiskt så borde ju jag hitta saker som andra tappat, eller hur? Nej. En gång när jag var 10 år hittade jag 20 kronor som jag köpte bugg för. Aldrig hittar jag något - förrän idag.

Jag var i behov av lite kontanter och gick till bankomaten som är högst brukligt. Vad som dock inte är lika vanligt är att pengarna redan finns i det lilla facket innan man ens stoppat i kortet. Ännu ovanligare är någon stackare har gått ifrån en summa på 2000 kronor.

Vad gör man då i sådana här lägen? Instinktivt så tittar man sig runt för att se om man ser Lennart Svan som hoppar fram och deklarerar att Blåsningen är tillbaka! Sen tänker man HALELULJA VAD SKA JAG KÖPA?! Jag köper två gorbys piroger istället för en! YIPPIE!

Till slut så lugnar man ner sig och inser att man måste gå till polisen. Jag försökte komma på något sätt att komma runt den här upphittarlagen - man behöver till exempel inte lämna in upphittade saker som saknar värde.
För vadå - 2000 kronor kan väl inte ha något verkligt marknadspris?

Karma, where are thou?

På tågresan igår försökte jag ge mig på att underhålla mig själv genom att ringa Malin. Självklart avbröts samtalet efter fem minuter och satt åter där igen som alla andra mongon och sa hallå? hallå? Vi avslutade istället samtalet med en sms-konversation.

Jag: Hur svårt kan det vara att skaffa täckning på ett tåg? Jävla medeltid.
Malin: Alltid ska vår relation motarbetas!
Jag: Jag tror att det är karma som är trött på allt arbete den får efter att vi har haft ihop det. Karma är sjukt lat helt enkelt.
Malin: Karma borde skickas till boot camp och lära sig lite om hur saker och ting funkar. Man kan inte bara ta sig an ett jobb och sen inte sköta det.
Jag: Karma har kanske gått in i väggen och har nu satt världens bestraffningar på autopilot.
Malin: Ånej. Det var därför jag skar av mig toppen av mitt finger i förrgår. Jag tyckte att det var lite fantasilöst. Inte alls likt karma.
Jag: Vi kanske borde skicka blommor. Jag har för mig att karma bor någonstans i Närke.
Malin: Det här är den knäppaste smskonversationen någonsin. Hoppas att ni uppskattar den, FRAmän!
Jag: Varför hamnar jag bredvid ludvikas mest inavlade kvinna som diskuterar alla sina män högt i mobiltelefonen? Karma kom tillbaka!
Malin: Karma kan inte nås för tillfället. Lämna gärna ett meddelande efter pipet.