Morgonflört?

Våren börjar anlända och så även vårkänslorna. Som en liten fnittrig tonåring fantiserar jag mig bort med alla vackra människor - tom Dolph Lundgren. Kl. 08.15 imorse skulle jag bege mig utåt för ytterligare en spännande dag på KTB. På väg till bussen ser jag att det står en väldigt vacker kille och pratar med någon. Detta är min historia.

Meeen guuud! Är det kanske så att alla snygga killar är ute såhär tidigt på morgonen? Det vare värsta! Då kanske var värt att gå upp klockan sju. Men hur kan han vara så snygg? Gå lite långsammare nu, lååångsammare.
Snygg kille: Hej!
Jag: Va? (Tittar mig förvirrat omkring).
Snygg kille: Hej!
Jag: Hej ! ? (Va? Är detta sant? Varför har jag på mig fulmössan? Har jag tandkräm runt munnen? Varför tittar jag mig aldrig i spegeln innan jag springer till bussen?!)
Snygg kille: Det är en fin morgon idag.
Jag: Ja det är det verkligen (Va? Jag tycker aldrig att det är fint med morgon, i och för sig brukar inte snygga främmande killar prata med mig utanför mitt hem heller. Okej, strunta i det. Han är din nu! Du har honom, det är bara att koppla på charmen. Tänk dig snygg. Schnnööögg).

Och om vi hade stannat där så hade det varit väldans fint. En snygg kille vid min arm, våren på väg och jos i kylskåpet. Men nej, såklart inte.


Snygg kille: Här får du något att läsa. Ha en fortsatt trevlig dag!
Jag: Öh tack.

Det var en broschyr från Jehovas vittnen om synden med avgudadyrkan.

Så går det när man tror på karma.

Morgontankar

Det är för tidigt på morgonen. De två rösterna i mitt huvud bråkar om Norge och min kropp fryser ända in i märgen. Om en timme så börjar min föreläsning (höll på att skriva födelsedag) och nu är klassrummet så litet att jag inte ens kan sitta osedd längst bak och sova. Vad finns det då för mening med att ens ha en föreläsning?

Jag blir alltid så orolig för mig själv. Varför fungerar min kropp fortfarande som en tonårings när det kommer till sömn? Varför är jag inte en en sådan där hård vuxen som sover 4 timmar och sen går ut och springer?

Och hur ska jag klara mig i framtiden? Gå upp jättetidigt och klä på barn för att sedan åka till jobbet innan sju!

Nej det kommer inte att gå, det är för tidigt. Jag får helt enkelt flytta till en annan tidszon så att jag orkar gå upp.

Tentamorgon

Inatt så drömde jag att 33 % av min klass tog självmord, 33 % var likgiltiga psykopater och 33% gillade att gotta sig i alla andras död. Till råga på allt fanns det bevis på att Gud inte fanns och man kunde inte styra över sin kropp.

Vaknade 06.20, kallsvettig och kunde inte somna om.

Vadå tentaångest?

Godmorgon!

Ni kanske har märkt att jag oftast bloggar sent på kvällarna och det mina vänner är på grund av att jag hatar morgonen. Jag tror med full övertygelse att det är djävulens påhitt och de första timmarna skall du inte titta på mig, prata med mig eller ens andas i min närhet.

Min morgonhjärna hoppar liksom i osynk mellan lobarna och det gör ont att tänka. Inget går ihop och hälften faller sönder. Ni känner redan nu hur svamlet är här va? Det bubblar liksom upp och logiken sprang och gömde sig i ett hörn.

Som imorse då väckarklockan ringde och jag tänkte:
Väckarklockan ringer inte i Norge.

Nej, tacka fan för det, den ringde ju i mitt sovrum.

Morgontanke

Många är anledningarna till att man inte ska börja klockan åtta en måndagsmorgon, delirium är en av dem.

Imorse skulle både jag och Madde gå upp samtidigt vilket resulterade i att våra alarm gick av ungefär vid samma tid och att vi enträget snoozade samtidigt. Varje gång någon av våra mobiltelefoner ville uppmärksamma oss att det kanske var dags att gå upp tänkte jag inte rise and shine utan istället uppfattade jag det som att det var en änglakör som sjöng för varje homosexuell som kom ut ur garderoben. När alarmet gick av för åttonde gången vaknade jag till och tyckte att det var konstigt att det var så många som valt att komma ut ur garderoben mellan 07.00 och 07.30.

Det var då jag förstod att jag kanske borde gå upp och att det inte fanns någon ängelkör som sjöng för nyoutade i vårt sovrum. Att något sådant var verkligt var bara otänkbart, för jag menar hur många morgonpigga homosexuella kan det egentligen finnas?

Väck inte den Gabbis som sover..

..för att då kan farliga saker hända. Bring it on hurt-främby säger jag bara!