Showing posts with label barn. Show all posts
Showing posts with label barn. Show all posts

Wednesday, November 11, 2009

Minnen

Syster Becka och Linnea kamperar numera hos mig på mina 19 kvadrat. För tydigare info och paintbeskrivning på detta, besök Linneas blogg.

Jag: Kusin Albin är så smart, han ställer liksom följdfrågor på det jag berättar om.
Becka: Ja, men vet du vad som är jobbigt med barn? När det bara frågar varför hela tiden. Varför hoppar hästen så? Varför? Varför? Varför?
Jag: Men så var ju jag när jag var liten!
Becka: Va?
Jag: Jo men kommer du inte ihåg att pappa alltid sa: det där får du veta när du blir lite större, och så frågade jag samma sak nästa dag i förhoppning om att jag blivit stor nog att få veta svaret. Jag fattade inte att han kanske inte orkade eller kunde svara.
Becka: Va? Så sa han aldrig till mig. Han sa alltid: fråga mig något mer jag inte vet och då svarade jag alltid: Vaaaarför dog Jesus?


Becka: Jag kommer ihåg en gång när vi var små och var hos farmor.
Jag: Jasså?
Becka: Ja och vi satt och tittade på tv. Och då sa de, snart på tv4: fångarna på fortet.
Jag: Jaha?
Becka: Och då satt vi och väntade och väntade, för vi trodde att snart var om en kvart, fast egentligen hade det premiär om två veckor.Vi väntade jättelänge! Det var så jag lärde mig skillnaden på strax och snart.

Ååh vägen till kunskap var så kort och intensiv när man var liten!

Thursday, January 29, 2009

Vad heter du då lilla vän?

Jag har redan bestämt vad jag ska döpa min barn till. Mannen i fråga har inget att säga till om eftersom det är jag som kommer att ligga och bajsa på ett bord.
Här kommer som följer alla barnnamn:
Barn med Josè: Judith, Juni, Jeremia, Josie, Constantin, Tristan och Jonah.
Barn med Blondinfeffe: Åpa-EmaEma, Vårt-Andra och Bongo-Boläpp.

Eftersom jag redan uppenbarligen planerar att jag ska ha 10 barn så är det kanske inte läge att hitta på ytterligare ett passande namn men så hittade jag den här artikeln.
Ett av mina barn måste bara heta Hallå och jag kan lova att hon/han alltid kommer att få svara i telefonen.
-Hallå Larsson.
- Hallå?
- Ah Hallå.
- Hallå?
- JA HALLÅ!
- Hallå, vad håller du på med?
- Jag jobbar som hallåa? (alternativt jag arbetar i en växel. Växeln Hallå Hallå Hallå)

Oändligt lustigt. Nu kanske ni tycker att jag inte ska plåga mitt barn så väldans men jag ska säga er att det finns värre saker att bli döpta till. Se t.ex på det här stackars människorna:

Inge Finne.
Susanna Sket.
Tung Pung.
Inge Snygg.

Fast värst av allt måste ju vara USA:s president Richard Nixon som blev känd under smeknamnet Tricky Dick. Där kan man prata namn-karma.

Wednesday, January 14, 2009

Rädslor


Idag ringde min mamma och berättade att hon varit på seans. Hon hade fått veta en massa spännande saker, som att en av hennes döttrar skulle få tvillingar (det blir nog du Becka) och att hon varit en man som ramlade av en häst i hennes tidigare liv. Mamma berättade även att om man tittade tillräckligt länge i spegeln så kunde man se hur man sett ut i tidigare liv. (Se bild här bredvid för att se hur jag såg ut 2008).
Jag ville ju såklart testa detta, men vågade inte riktigt. Om det finns något som jag avskyr från barndomen är det att titta in i speglar väldigt länge, speciellt om spegeln hänger i ett mörkt rum.
När jag tänker på det så finns det många skräckkänslor som hänger kvar från att man var barn.

Svarta Madame
Man gick in ensam på toa och ljuset var svart och tittade in i spegeln och sa: Svaaarta Madame kom fram! Och då skulle det uppenbara sig ett ansikte och man skulle dö knall fall.
Alla mina klasskamrater i 4:an gjorde den här saken men ingen dog, utan alla bara skrek. Det enda som var bra var att om man blev kissnödig av skräck så fanns en toa alldeles bredvid, så på det sättet var det ju en praktisk lek. Mesig som jag är vågade jag aldrig göra detta utan stod utanför och var den som hela tiden var beredd på att springa till fröken och säga att någon dött. Än idag vågar jag inte gå in på toa om det är mörkt, hellre kissar jag i en kopp.

Kedjebrev
Hej. Detta brev är på riktigt. Det fungerade för min kompis och det kommer att fungera för DIG! Om du skickar det här brevet till 5 personer inom 5 dagar kommer du att få den du är kär i. Om du skickar det till 10 så kommer du att gifta dig. Om du skickar det till 15 så kommer du att vara gift för resten av ditt liv och få många fina barn. Om du ignorera detta brev så dör du! Allt är sant!
Konstigaste är ju att de här breven cirkulerar bland vuxna människor också! Men om jag måste välja mellan att vara gift hela mitt liv eller att dö, så väljer jag nog att dö, för vem orkar skriva 15 identiska brev med dödshot i? Undrar om det finns en kedjebrevsmaffia som kollar upp vilka som ska dö. En egen avdelning på posten kanske?
Dra en plastpåse över huvudet
Föräldern varnar: du kan dö!
Jag behöver nästan ett CSI-avsnitt för att förstå det här. Kan luft inte åka upp i öppningen? Börjar plastpåsen att andas och snor allt ens syre? Kan plastpåsen på eget bevåg knyta en knut runt ens hals och döda en? Är plast ett material som man inte kan slita sönder? Mystiskt.

Så alla ens rädslor går egentligen ut på att dö. Vilket är märkligt för att Mamma berättade att man i alla fall redan levt 12 liv. Då skulle jag vara mer rädd för att när man stirrar i spegeln inse att det kanske vore fördelaktigare om man gick runt med en plastpåse på huvudet.

Tuesday, January 6, 2009

Bibliotekslekens högst reela konsekvenser

Vad biblioteksleken kommer att leda till; ett alldeles eget tentaperiodskärleksbarn:


















.