Att bo i London

Jessbox, då var jag hemkommen från det glada London. Eftersom jag och Cajsa är två riktiga storstadskvinnor ville vi inte försöka leva som några turister utan vi slog slag i saken och anammade lev-i-ett-sunket-rum-traditionen som är en lag för alla som prövar lyckan i Storbritannien

Hör bara här hur vi har ansträngt oss för att verkligen bo som riktiga London-människor:

1. Vi bodde inte i Notting Hill som vi har sagt till alla, vi bodde i "närheten" av Notting Hill, det vill säga att avståndet var att jämföra med Abisko - Malmö.

2. Vi bodde i våningen som Gud glömde. De hade satt dit en låtsastrapp till den "fjärde" våningen som egentligen var vinden. Men vi var glada att vi i alla fall fick lite motion när vi kom hemramlande på kvällskvisten. Toppentoppen.

3. Vi bodde i ett sparsamt möblerat rum. Bilden visar den trevliga sidan av rummet, den andra bestod av en låda som egentligen var en dusch. Jag sov i överslafen. Den hade däremot ingen påhittad trappa vilket ledde till att varje gång jag skulle ta mig upp för en tupplur fick jag be Cajsa att putta på medan jag gjorde sådan här "öhmpf-min-mage-krossas"-ljud och Cajsa uttalade sitt mantra " det här händer inte, det är bara en dröm". Vår vänskap har kommit så långt.

Ja ni förstår vad flott vi har levt och då har vi inte ens kommit till det bästa. Utsikten: