Katarina och Anna titade på varann det visste vad de skulle göra. Skulle de våga eller inte. Efter några sekunder var Katarina och Anna tillbaka vid grottöppningen. Anna såg hur allt rasa. Men under ett liten springa stor nog för två små barn att krypa in i kanske dom var. Plötsligt hoppade e
tt litet huvud från en docka ur hållet. Det var där, Anna och Katarina sprang rakt ut i leraregnet utan att ha tänkt sej för.Plötsligt kom en stor lerabit ner från ett tak nerglidande och hamna rakt på Katarinas huvud. Hon ramla medvetslöst ner i backen. Anna blev panikslagen. men en lugnande röst sa barnen, Anna, barnen. Anna sprang fram till barnen tog dom sprang till grottöppningen. När hon skulle springa tillbaka för att hämta Katarina var grottans öppning täckt med lera bitar hon inte in. Nu förstog hon. Katarina var död. Hon föll i grått. Då fick hon syn på barnen som stog där kalla och frusna. Dom måste därifrån. När Anna kom fram till gruppen av människor berättade hon om olyckan. Tillsammans hade dom en minnesstund. Plötsligt avbröts cermonin av ett hallå det var räddningstjänsten.
Dom var räddade!
No comments:
Post a Comment