Den dagen var Anna Sandén 22 år. Nu är hon 70. Hon hade fått pengar av myndigheterna för sinna insattser för hemlösa barn. Hon hade fått hela 150.000. Med dom pengarna hade hon tänkt gräva upp hela nedfallna Meka och göra en park för sin vän Katarinas skull. Sagt och gjort.
Anna hade inte mycket kvar att leva det visste hon så. Innan dom skulle så gräs över meka ville hon först titta på den gamla nerfallda staden en gång till innan hon dog. Alla minnen strömade tillbaka. Anna började gråta och satt sej ner på en sten och tårkade sina tårar. Hon började sjunga sin favoritsång. Allting kan man inte få.
Plötsligts hördes en röst: Anna? Anna vände sej om och tittade där såg hon en gammal gumma sitta. Inte äldre än henne faktiskt.
-Känner jag dej?
-Kommer du inte ihåg mig? Katarina. Vi var här nere i för 48 år sedan.
-Katarina du lever. Katarina och Anna kastade sej i armarna på varandra. Efter ett tag sa Anna nu måste du berätta vad som hänt när du vakna
- Jag vaknade efter det slutat falla. Jag har bott i slottet och tagit mat från handelsboden. Jag har också bakat själv. Och gissa vad jag har hittat.
- Nej vaddå? En låda full med pengar. Efter ett tag av prat kom
båda överens att dom skulle byga upp ett nytt Meka över jord den här gången, men med lite av teknikens nya saker.
Anna dog 2015 hon var då 96 år. Katarina dog 2010 på grund av smutsiga lungor. Det nya Meka blev färdigt år 1998. Med alla invånare från Meka. Sten och hans söner blev leralärare. År 1948 gifte sej Anna med yngste sonen Eriell. Eriell dog år1988. Sten dog 1970. Mekakatastrofen
inträffade ca 1942. Allting blev lyckligt till slut. Snipp snapp SLUT
Denna berättelse tog 268 min. 36 sek. de vill säga ungefär 4,5 till 5 timmar
Författarens kommentar: Så nu vet ni varför jag heter Gabriella och sten, leraläraren på msn. Hoppas det var värt en hel helgs läsande och väntande. Antagligen inte. Men nu kommer jag hem! Så att åter till de tråkiga vanliga blogginläggen, förhoppningsvis ett till kapitel till Gabbis reseguide men kanske även ett videoinslag från Raggar-Gabbis. Ahja den som lever får se. Den som tröttnar på min blogg får det inte.
Anna hade inte mycket kvar att leva det visste hon så. Innan dom skulle så gräs över meka ville hon först titta på den gamla nerfallda staden en gång till innan hon dog. Alla minnen strömade tillbaka. Anna började gråta och satt sej ner på en sten och tårkade sina tårar. Hon började sjunga sin favoritsång. Allting kan man inte få.
Plötsligts hördes en röst: Anna? Anna vände sej om och tittade där såg hon en gammal gumma sitta. Inte äldre än henne faktiskt.
-Känner jag dej?
-Kommer du inte ihåg mig? Katarina. Vi var här nere i för 48 år sedan.
-Katarina du lever. Katarina och Anna kastade sej i armarna på varandra. Efter ett tag sa Anna nu måste du berätta vad som hänt när du vakna
- Jag vaknade efter det slutat falla. Jag har bott i slottet och tagit mat från handelsboden. Jag har också bakat själv. Och gissa vad jag har hittat.
- Nej vaddå? En låda full med pengar. Efter ett tag av prat kom
båda överens att dom skulle byga upp ett nytt Meka över jord den här gången, men med lite av teknikens nya saker.
Anna dog 2015 hon var då 96 år. Katarina dog 2010 på grund av smutsiga lungor. Det nya Meka blev färdigt år 1998. Med alla invånare från Meka. Sten och hans söner blev leralärare. År 1948 gifte sej Anna med yngste sonen Eriell. Eriell dog år1988. Sten dog 1970. Mekakatastrofen
inträffade ca 1942. Allting blev lyckligt till slut. Snipp snapp SLUT
Denna berättelse tog 268 min. 36 sek. de vill säga ungefär 4,5 till 5 timmar
Författarens kommentar: Så nu vet ni varför jag heter Gabriella och sten, leraläraren på msn. Hoppas det var värt en hel helgs läsande och väntande. Antagligen inte. Men nu kommer jag hem! Så att åter till de tråkiga vanliga blogginläggen, förhoppningsvis ett till kapitel till Gabbis reseguide men kanske även ett videoinslag från Raggar-Gabbis. Ahja den som lever får se. Den som tröttnar på min blogg får det inte.
No comments:
Post a Comment