Vid matbordet (denna ökända plats där vi i min familj samlas och fröjdas i god mat och den som drar mest ordvitsar under en måltid vinner).
Mamma: Gabbis undrar om läsken till jul.
Per: Gud vad läskigt.
Mamma: Hon undrar om vi skulle ha en läskeback eller 1,5-liters flaskor.
Per: Ja det spelar ju ingen roll, men vi behöver ju inte ha båda.
Mamma: Nej då kanske det är bra med en läskeback så att alla får vad de vill ha. Även fast vi inte har någon nu så får vi ju pengarna tillbaka sen.
Jag: Ja då går ni ju inte back.
Mest synd är det ändå om mamma som försöker ha en seriös diskussion om hushållsfrågor med två personer som bara väntar på att få kunna köra ärvisläktnejjaghittarpåduärjupåtänd-ordvitsar efter varje köttbulletugga.
Jag är nästan lite bekymmrad över mammas välmående när det kommer till ett humoristiskt plan, så jag tänkte kanske jag skulle starta en supportgrupp.
Namnförslag: Vi som är oroliga (in)för Anette.
Anmälan görs här i kommentarerna. Skriv gärna med ett skämt.
Sämsta julfotot någonsin på vår lilla familj.
1 comment:
Varför ser Per ut som storstadspojken? Och vad har du gjort med bloggen? Jag går vilse i ny design.
Post a Comment