Kändislivet

Min ambition med den här bloggen var ju något halvt på skämt- halv på ekonomiskt allvar att jag skulle kunna bli känd och rik och framgångsfull. Nog för att ni mina två kära läsare stått vid min sida, men jag har inte ännu blivit inbjuden till någon form av blogg-gettogether eller fått goody bags eller blivit erbjuden en fett reklamkontrakt med något schampoobolag. Om det nu är för att mitt hår inte håller högsta standarden - som Malin brukar säga: Jag går till min kompis vasa knäckebrödsfrisyren och stänger en dörr så att hennes hår torkar - kvarstår osagt.
Men uppenbarligen så är det roligare att läsa om vilken sallad som någon sthlmstonåring ätit än att lära sig hur man slår världsrekord eller dansar 80-talsdanser. Jag är inte bitter.

Men idag kom jag på att det här med kändisskap kanske inte är så himlans glamouröst ändå.
Jag hade sprungit ner på mitt ica nära (OBS GRATISREKLAM) för att inhandla ingredienser till pannkaka. När jag kommer ut därifrån ser jag plötsligt någon jag känner igen. Som alltid när jag inte bor i Falun så tänker jag "Gabbis du känner ingen här, speciellt ingen med barnvagn som ser precis ut som Håkan Hellström". När jag då insåg att det var Håkan Hellström fick jag som en black-out. På ett högst demonstrativt sätt jonglerade jag om mina varor och gömde eldoradosyltburken för att framhäva det faktum att JAG GABRIELLA LARSSON HADE KÖPT EKOLOGISK MJÖLK. SER DU DET HÅKAN? SER DU? ÄR DU KÄR I MIG ÄN? VARFÖR INTE SKRIVA EN SÅNG OM DITT LIVS KÄRLEK SOM BRYR SIG OM VÄRLDEN OCH NATUREN OCH KÖPER EKOLOGISK MJÖLK? DEN KAN HETA: "GABBIS SOM JAG ÄLSKAR MEST I VÄRLDEN OCH JAG KOMMER BARA ÄLSKA HENNE OCH HON ÄR INTE BARA SNYGG OCH SMART UTAN BRYR SIG OM NATUREN OCH KÖPER MJÖLK PÅ ETT POLITISKT KORREKT VIS".
Kom igen lena och känn ingen sorg för mig göteborg kommer stå i skuggan av denna fantastiska låt.

Nu tror jag inte att jag är den mest kändiskåta människan i hela världen. Att i smyg presentera sin mjölk för någon främling är märkligt men inte så konstigt jämfört med vad en del människor kan göra. Som folk som sprarar folks hår eller bryter sig in i deras hem och luktar på kuddar. Det är läskigt.

Så ni mina två bloggläsare, lova att bara presentera mjölkprodukter för mig när ni ser mig, hoppa över det där med att skrika och lukta i min armhåla. (Eller kanske du mamma, du måste ju ändå upprätthålla familjemottot: hel och ren. Och du Anna, du är ju också familj. Ahja. Men gör det mer sällan än ofta så kanske det här inlägget fick någon mening ändå).


Här är jag på en Håkan-konsert på Liseberg i år. Det var innan han visste att jag var hans nya musa och jag fick därför stå längst bak och låtsas att jag visste vilken av prickarna där framme som var Håkan och vilken som var en fluga som cirkulerade framför mitt öga.