Konsten att äta kött i smyg

Fiskpinnar, köttbullar, bratenwurst, blodpudding, köttfärslimpa! Dessa heliga maträtter som inte finns i mitt vegetariska hem. Madde kom ju på att jag gömt skinkan under josen efter att ha läst min blogg, så nu kan jag inte dölja mitt kött så där vårdslöst . Istället bestämde jag mig för att slå på stora fläsktrumman när Madde var borta. Efter att ha konstaterat att min vegetarian-combo inte skulle vara hemma på hela kvällen sprang jag snabbt iväg och köpte baconbitar till min köttfavorit: fläskpannkaka.









Jag fröjdades och njöt och tillbringade sedan resten av kvällen med att försöka dölja spåren av denna djurorgie så gott som jag kunde. Placerade resterna längst ner och märkte matlådan "hemligheter från frysen" (alla vet från skolmatstiden att det är synonymt med magsjuka), gömde baconkartongen längst ner i soporna, diskade och gjorde det prydligt.

Min omätbara förmåga att undanröja spår gav mig hopp inför framtiden. Korvburgare! Skinkfrestelse! Köttgryta! Diagramen för hur dessa maträtter skulle lagas och gömmas var många och långa och jag var oändligt nöjd med min brillians ända tills Madde kom hem.

Jag: Hej!
Madde: VARFÖR LUKTAR DET BACON HÄR?

Värst är att det inte blir någon mer pölsa, utan värre var att jag städade i onödan.