Samtalsämnen

3 saker jag inte förstår varför man pratar om:

Drömmar.
Man körde på en katt, man sprang en mil, man hittade ett träd. Allt är så trist, logiken är som bortblåst, relevansen är lika med noll. Ändå ska vi berätta vad som hänt under nattimmarna. Vad beror det på? Vill man få det att verka som att man har ett hippt liv även när man inte är vaken? "Oh jag är så cool, jag hade en dröm".

Kroppsliga åkommor.
Man vill så gärna berätta om det här lilla blåmärket som man fick häromdagen när man var så klantig och gick in i en hink. Eller träningsvärken som sitter i vänster lillfinger (som man säger beror på friskisjympa men som egentligen beror på att man spelat för mycket dataspel) eller så vill man beskriva hur jobbigt det är att gå i högklackade skor.

Kommentera ens klädsel.
Klart det är trevligt om man gjort en ansträngning men vad ska man säga när någon berömmer ens strumpor? Ja, tack, jag har valt dem själv? Eller den här klassikern:
- Vad fin du är.
- Äh det här var inget (man har ansträngt sig i fem timmar för att få håret att se ut sådär som Madonnas). Men du var ju jättefin.
- Så du säger, jag har bara slängt på mig något.

Mest deprimerande är väl att jag är en slav under alla dessa samtalsämnen för att av någon anledning är det som ett säkert område som inte är lika klyschigt som vädret. Men minst lika tråkigt.