Det tråkigaste inlägget ever om kurslitteratur

Den här bilden symboliserar mitt liv perfekt. En hög med kurslitteratur. En hög med kurslitteratur med tråkiga omslag gjorde av någon kulturnisse. Vad tänkte de när de skulle göra dom? "Hm hur ska vi göra den här boken attraktiv för studenten att läsa? Jag ser det framför mig nu. Grönt. I filtmaterial, det gör nog så att även den omotiverade känner sig sugen på att ta upp boken från golvet". Men tyvärr, den enda gången jag lyft upp de här böckerna och haft roligt med dom var när jag skulle fotografera den här bilden.
Lite mystiskt är det när jag är på biblan och springer där bland hyllorna för att då är jag sjukt motiverad och alla böckerna liksom kastar sig mot mig i tron om att jag är den flitigaste kvinnan i världshistorien. Vilket alltid slutar med att de ändå ligger på mitt golv och samlar damm med besvikna framsidor tills jag inser att det är dags att lämna tillbaks dem.
Det som dock är lite frusteraden är ju att jag ska läsa typ 1000 sidor varje vecka men det går inte riktigt så bra. För det första så läser jag så sjukt långsamt att man skulle kunna tro att jag var analfabet. För det andra så somnar jag varje gång jag tar upp dem. Voltaires filosofiska brev borde skrivas ut som ett sömnpiller.
Jag är dock inte den som ger upp i första taget och nu när jag förlikat mig med att jag inte har någon balkong försöker jag testa de olika bänkarna på området. Idag hittade jag en. Lite liten. Glädjande nyheter är dock att bänkar är hårda och att det egentligen är för kallt ute för att ligga still vilket gör att jag inte kan sova, däremot ser jag ut som en hemlös som behöver gå på toa. Men vad gör man inte för allmänbildningen?