Önskelista

Oh de stora makterna som finns därute, hörsamma mig nu när jag önskar mig dessa blygsamma ting.

En balkong. Jag har inte förstått förut hur lyckligt lottad jag varit när bott på andra våningen. Nu när jag bor på the ground floor har jag ändå motvilligt vänjt mig med att så fort jag drar upp persienen mötas av femton frågande ansiktet som undrar varför jag är nyvaken klockan tolv på dagen samt att jag som vill sova i en igloo får nöja mig med ett minimalt vädringsfönster. Men nu när vårsolen har kommit fram så skulle en balkong vara som en dröm. Dit ut skulle man gå och läsa all kurslitteratur under en filt med en varm choklad och titta ut över världen. På kvällen skulle Jose dyka upp och sjunga spanska serenader till mig på det där cheesiga sättet.

Bättre humor. Det finns inget fint sätt att säga det här på så jag säger det bara rakt ut. (Malin säg inte att jag inte varnade dig). Kommer hem. In på toaletten. Stänger av radion. Tittar på telefonen. Läser: ENDAST NÖDSAMTAL. Det skämtet går rätt in i min favoritmingelhistoriakatalog.

Förmågan att komma ihåg det väsentliga. Efter dagens fyra timmars-föreläsning är det enda jag kan erinra på rak arm informationen om att man fram till upplysningstiden trodde att tjejer hade en penis! (Ja jag såg så förvånad ut att min lärare frågade mig om jag mådde bra, varpå jag utskriker: "GJORDE DOM INTE EMPIRISKA STUDIER?!!" Uppenbarligen så trodde de bara att könsorganet var vänt åt fel håll).

Att jag hinner flytta ut innan Mimmi kommer hit. Igår när jag skulle laga mat stötte jag ihop med städarna och eftersom jag är en social människa ensam i ett litet rum så började jag antasta dem. Städarna bekräftade min farhåga om att detta var den äckligaste korridoren i hela studentområdet. Städaren sa även att om det inte blev bättring skulle Mimmi komma hit och inspektera och hon skulle inte vara nöjd och då får man en prick! Jag vill inte ha någon prick! Jag ska vara prickfri vad som än krävs. Så nu har jag fantiserat ihop att de kanske gör små checkar in i ens rum för att därmed basera vem som i alla fall har någon form av hygienkoll, vilket lett till att mitt rum är så rent att jag inte ens vågar gå på golvet! Man kan aldrig vara nog redo.

Matransoner. Häromdagen när jag var ute på ett av mina fantasimissions berättade P3-nyheter att Ryd i Linköping var en "konfliktzon" eftersom ungdomarna som bor i människodelen av området tröttnat på studenterna. Uppenbarligen hade de hotat fattiga CSN-låntagare som kommit ut från Hemköp med ett basebollträ och sedan tagit deras matkassar. Så jag vädjar nu till er alla, skicka en matrason via posten, då vet jag i alla fall att mitt matförråd är säkrat.