Det är visste inte bara jag som kommit på det fantastiska med att kunna plugga utomhus. När jag idag begav mig ut med en bok i högsta hugg så möttes jag av en förfärlig syn. Min nyinrättade favoritbänk var upptagen! Jag började då planlöst och förvirrat snurra runt på området efter en bra bänk och till slut hittade jag en bakom en husknut och utropade då för mig själv: HÄR! Ja det fanns inte bara en bänk bakom hörnet- fast det märkte jag inte förens efter att jag skrikit till mig själv- utan där satt även två personer som tittade skeptiskt på mig. Vilket i och för sig inte var allt för märkligt då jag såg ut som en bortkommen psykopat med en tvingad förmåga att prata till någon osynlig, alternativt min schizofrena sida. Så dom blev inte så långvariga, vilket var barmhärtigt för att det är något obekvämt svenskt med att dela en stor gräsmatta med främlingar, vi här i nordenlandet är ju vana att ha minst en åkerareal för oss själva.
Efter några timmar fick jag dock sällskap igen. Två hurtiga män slängde fram sina datorer på min bänk och de började att konversera lite viskande, sådär så att dom inte tror att dom stör, fastän jag sitter en centimeter från dem och försöker läsa. Såhär löd samtalet:
Kille 1:Visste du att en av anledningarna till att Titanic sjönk var för att det var så kallt och stål hanterar inte köld så bra.
Kille 2: Jasså, men du, har du sett den där titanicfilmen?
Kille 1: Den med Kate Winslet?
Kille 2: Ja.
Kille 1: Nej det har jag inte, vadårå?
Kille 2: Visste du att den är baserad på en sann historia!
Kille 1: Va? Vadå skrev dom den före titanic sjönk?
Här lämnade jag bordet för en mer intellektuell miljö, nämlingen i mitt rum med stora fönstret öppet. Perfekt utsikt över den snygga utbytetsstudenten i grannkorridoren. Dock så satt han utomhus, jag var lite orolig för hans renlighet eftersom jag i natt vaknade av att två tyska högljudda människor kissade utanför mitt fönster.
Så ni hör, jag lever i ett akademiskt centrum.
No comments:
Post a Comment