The Break-up

Ja inte nog med att jag att en av mina lilltår förvandlats till enbart en blåsa, idag fick jag lov att skiljas från de enda paret pjux jag kan använda. Historien började för någon månad sedan när jag hade shoppingmani och då mötes vi. Direkt så ljöd stråkarna i bakgrunden och de rosa molnen tittade fram och jag tog med dem hem - mot bättre vetande - det var ju vita!

Ack så verkar det dock som att jag har en mongolisk häl som gjorde att ett stort hål började uppenbara sig i sulan. Efter att ha konsulerat mitt juridiska ombud Madeleine så begav jag mig till Stadium för kompensation. Jag klädde mig i propra kläder och kristen kofta och förberedde mig för att bli hänvisad in till ett litet rum med nazibilder och en skräckinjagande rökande man som skulle spänna ögonen i mina och med en anklagande röst säga:
- Vi vet att du är deformerad.

Men så var det inte. Jag blev hänvisad till skoavdelningen och en fräsch liten kille kom och frågade mig om jag ville ha hjälp. Samtalet löd som följer:
Jag: Ja jag skulle vilja reklamera mina skor.
Killen: Jasså, ja då ska vi titta på dem.
Jag: Jag har inte haft dom så länge men nu är det ett hål i hälen, nej inte den skon, den andra.
Killen: Den här skon ser ju inte heller så bra ut.
Jag: Nej men så farligt är det inte
Killen: Och den här är ju sönder rakt genom!
Jag: Nu när jag börjar tänka på det, det är ju ganska bra att ha ett hål för det fungerar ju som air-condition.
Killen: Och titta om jag böjer skon såhär så spricker den!
Jag: Nejnej, jag har nog misstagit mig, om jag bara får tillbaka den där skon så går vi tillbaka hem och lever lyckliga i resten av våra liv.
Killen: Det här var ju det sämsta jag sett! Vänta så hämtar jag ett papper.

Så där låg mina skor kvar och tittade anklagande på mig, som om de hade ledsna små valpögon. Jag vände mig om och försökte vissla lite lätt samtidigt som jag spanade in vilka nya skor som skulle få följa med mig hem. Det fanns inga. Tacksamt var ju att ha ett par skor till låns för 400 spännisar, men vad ska jag ha på fötterna nu? Jag är som en barfota krypling, men jag antar att det är mitt straff.