Fredagens halloweeneskapader slutade inte bara i en krossad tå för min del utan även ett urhoppat/inhoppat knä för min goda vän Hannas del. Diagnoskampen vinner sannerligen Hanna som inte får träna på en månad medan jag har bestämt mig för att gå på friskis nästa vecka om jag så ska göra det i en permobil och endast vifta med en hand. I alla fall, vi har båda skadat det vänstra benet, vilket gör det väldans lustigt att se på oss när vi kommer gående tillsammans.
Men vi får se det som Hannas släkting sa det:
- Ja Hanna, det var ju tur att det inte var högra benet i alla fall...
Det tycker jag med, högerbenad som jag är. Tänk vad svårt det varit att äta annars.
No comments:
Post a Comment