Idag kom dagen som var oundviklig, jag fick lov att undanröja mina femton klädhögar (mest eftersom jag inte kunde ge upp hoppet om att mina två stulna byxpar egentligen bara gömde sig någonstans i mitt rum. Men nej det gjorde de inte så att den här städningen var ju helt onödig. Eller ja, det tycker nog inte mamma eller Per) och som det är varje gång man storstädar så hittar man något spännande.
Mamma grävde fram ett gammalt brev från mina lärare på 6-års-gruppen. Ivrigt började jag läsa summeringen av vad som hade hänt där under 1992 och många spännande minnen kom till ytan. Det som jag fastnade mest för var detta:
"En annan gång lekte vi på "Mulleberget" och något grått skymtade bland gamla löv. Det var en liten död mus. Vi begravde den under en sten. Någon tyckte vi borde sjunga en sång."
Här tänker jag att det var antagligen jag som påbörjat min kristna karriär och föreslagit en psalm, men ack nej, såhär fortsätter brevet: "Det blev Var bor du lilla råtta".
Jag tröstade mig i alla fall med att jag några år senare när vi skulle begrava vårt marsvin hade en bättre kristen touch på det hela. Vi kastade ner marsvinet i sopnedkastet och avslutade med Tryggare kan ingen vara.
Det är skönt att nunnesidan hann fatt mig till jag fyllde tio i alla fall. Även fast jag gärna vill sjunga "var bor du lilla råtta" åt det mongo som stal mina byxor. Jag anar att dess namn stavas K-A-R-M-A.
No comments:
Post a Comment