Ni som har följt min blogg eller varit närheten av mitt liv har knappast kunna undgå sökandet efter min drömman Jose. Det finns dock ett sidospår av denna historia som inte så många vet om.
En gång i ungdomens dagar jobbade jag uppe i fjällkyrkan, det var även under denna tid som tanken om Jose började formuleras. Bosse, prästen, tyckte dock att min drömman lät som en galen fantasi och berättade för mig att han pratat med Gud, och att jag snarare skulle bli ihop med en nordkines vid namnet Ping Pong. Då kan ni förstå den lycka som tillkom honom när han fick höra att jag i en hel termin skulle befinna mig i Kina. Han är nu fullt övertygad om att hans profetia skall gå i uppfyllelse.
Jag är dock lite mer skeptisk och frågade Bosse hur jag skulle kunna urskilja framtida Ping Pong Larsson, och fick imorse ett sms till svar följande beskrivning:
1,85 lång, hästsvans och en kniv hängande på vänster sida. Enormt duktig på datorer och född i bergen i norra Kina.
Jag skulle ju vilja påstå att hans beskrivning av Ping Pong ungefär är lika galen som min om Jose, dock får jag nog ge honom lite mer tillit eftersom han ändå pratat med Gud om detta.
Jakten på José är ständigt pågående. Tänkte därför slänga ut en fantombild på honom så att ni alla vet vad ni ska titta efter. Lägger ut en fantombild på mig själv också så att ni visualisera hur vilket fint par vi skulle bli. Folk kommer att vara avundsjuka, det är allt jag har att säga. Så bild 1: Jose. Bild 2: Jag
Ja det kan väl knappaste vara mitt fel att det kommer ta så lång tid att hitta Jose att jag hinner bli tunnhårig och närsynt med tillhörande hormonförväxling. Jag menar, jag har väl inte satt mina krav allt för högt?
A long lost dream of mine is to some day learn spanish (for some reason, I dont think that Donde esta Jose and Jose esta aqui will be enough when I move to latin america). So every now and then I decide that Im going to take an online course or buy a spanish learning book or whatever. My latest thing has been to listen to a spanish teacher recordings on my phone. Ever since I came to Malta, I been listening to this on the way to work, learning to say tengo hambre (and not tengo hombre).
The other day on the way from work, a car with an elderly couple stopped.
Man: Hola. Hablas espanol? Gabbis: Ehm... solo un poco. Man: Donde esta San Julian? Gabbis: Ehm... ehm "ponting to him to go back on an other road".. calle alli, ala derecha... roundabout... circulo... el coche... grande autostrada...thinking of when the hell am I supposed to use tengo hambre Man: Si? Gabbis: Y autostrada... WROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM! *making airplane movements with hands to describe that you would go really fast on the high way* So yes, maybe I should change that learning tape because I dont think that that description brought them to the right place. I have just simply spread the curse of being Lost in Malta.
Igår hade jag och Malin tröttnat på singellivet i Falun och bestämde oss därför att ta farmors bil "Lilla Pärlan" ut på jakt efter männen. José måste ju finnas där ute någonstans. Malin är inte lika kräsen när det gäller namn men något manligt ska det vara typ som Börje.
Vi slog upp atlasen och började reka på vart männen skulle kunna finnas? Vi testade att blunda och peka men vi hade en känsla av att Jose och Börje varken huserade i Ludvika (där Malins finger hamnade) eller Vansbro (där mitt finger hamnade). Till sist så drog vi slutsatsen att havet, ja det var nog där de huserade! De stora starka händiga karlarna med muskler och pondus. Glada i hågen begav oss iväg mot Söderhamn. Äntligen skulle det här sunkiga singellivet vara ett minne blott!
Och vi blev alldeles till oss efter att vi stannat för en korv på vägen- en stor skylt som hänvisade oss till Natur-Stig. Tyvärr varade inte lyckan så länge. Det enda vi hittade var en and med tix.
Men vi gav inte upp hoppet. Vi tog oss ut till kusten där uppenbarligen Sten Ö bodde. Vi började effektivt leta efter en strand där Sten skulle hålla hus. Jag började spela ABBA:s Honey Honey på mobilen på högsta volym i ett form av lockrop. Helt plötsligt skymtade vi något i buskarna och döm om vår förvåning om det inte var en man! Man: Hej. Malin och jag: Hejhej! Man: Är ni här ute för att titta på fåglar? Malin och jag: Nja... Man: Eller är ni ute efter att spana efter killar?
Var det så uppenbart alltså? Vi traskade vidare men åter igen en återvändsgränd. Ingen Börje eller Jose utan bara en massa fåglar och människor som skådade på fåglar som nog inte uppskattade att vi traskat in på naturreservatet och spelat musikallåtar på högsta volym. Vi sprang snabbt därifrån.
Men spänningen steg igen efter inte så många kilometer då vi äntrade Sand-Arnes hemmatrakter. Vi gick in på den lokala livsmedelaffären och rekade. Vi såg en gravid kvinna. Dock ingen fågel så det var ju ett steg framåt.
Till slut så gav vi upp och begav oss till Hällbo istället för att besöka Anny. Hon hade en man, var hon hittat honom framgick dock inte. Förhoppningsvis i grannbyn Hå.
Till slut begav vi oss hemåt mot Falun igen. Jag: Jag älskar egentligen singellivet. Malin: Ja jag med. Jag: Jag förstår inte ens vad man ska göra med en man. Vad ska man ha honom till? Malin: Nej inte jag heller. Jag: Skönt att vi inte är ihop med någon. Malin: Kärleken finns antagligen inte ens. Jag: Så sant så sant. Tystnad.
Malin: Vem skulle du helst ligga med? Fredrik Reinfeldt eller Lars Lejonborg? Jag: Får man välja båda?
Slutet gott, allting gott. Ingen bitterhet här inte.
Name: Ida Gabriella Magdalena Larsson Born: In Falun, Sweden. Places you lived: Falun, Gothenburg, Linköping, Sälen, Newcastle, Hong Kong, Malta, Special features in your personality: I laugh really loud all the time, at everything, at nothing.
Your mom´s best qualities: That she is funny and is easy to talk to. Always happy with a big heart. I also love the fact that she loves suprising me. Your dad´s best qualities: He is always there to help if you need him to, is really smart and marches to his own drum.
When were you last outside?
Just a few minutes ago. Imane and I went out to eat some hung over food.
If you were on death rowe and had to decided one last meal, what would it be? Swedish cheese sandwiches! With orange/apple juice.
If your life was a move, what genre would it be? I think it would be like a romanic comedy, without Prince charming sweaping me away. There would be drama (since Im drama central) and you know the "a girl is new in town"-concept going on.
What would critics think about it? The critics would probably say that it was too easygoing and mainstream, but I would have hardcore fans, like the people who worship sex and the city. I think the fans name would be Gabihards. On a scale 1-10, how happy are you with your life?: 8
Why are you single?
Three reasons: 1. My restless soul, which makes me very egoistic in the sence that I go up and move, anywhere at anytime. I mean, I dont want anyone following me around the world, and I dont want to feel like Im leaving someone behind when I move to Malta or wherever. 2. I freaking love being single, you can do anything ( and anyone) you want, whenever you want! 3. I have not met Jose yet.
Tell me about the shirt you're wearing?
Actually, today Im wearing my golden eurovision song contest- dress that my faboulous friend Hanna bought me after I sadly had relized that I didnt own any bling bling clothes. What's currently bothering you?
Just the fact that I start work at 7 tomorrow, and it is already 23.00. Dear God, why wont you let me sleep in? And also, this freaking heat. I know that when you are swedish you are not supposed to complain when the weather is nice, but seriously, this heat is killing me. I look like I had a bath in sweat and I feel even worse.
What do you currently hear?
Im having this song on repeat:
When was the last time you had your hair cut?
Before Hong Kong, I didnt dare to get my hair cut, in HK after I saw Pierre´s pineapple haircut:
What are you doing today?
Right now, Im just gonna go to sleep, otherwise I have just been chilling, skyping with friends and watching a movie.
When is your Birthday?
19 July. This year I turned the big 25 and spent it with my lovely friend Anna in Uppsala.
The way to win your heart?
Be funny, but not funnier than me. Be smart in the way that you can make fun of yourself and respect yourself enough to not be cruel to people. To be named Jose Gloppestad is also a safe bet.
What are you going to do this weekend?
Well, this weekend just passed. I did some sightseeing with one of my flatmates, went to the beach, and then went out in Pachville, which apparently is the place to be if you´re in Malta. It was also the place to be if you´re 15. I was like the oldest person there, but at least I was allowed to drink alcohol. WHOP WHOP!
Were you happy when you woke up today?
Happy, but mostly sweaty.
Have you ever crawled through a window?
Haha, yes! One time I was so borred during class, that I jumped out from a window. True story. I got an A in that class.
What do you do when you're stressed out?
I do my "fast walk". I am a firm believer that when you walk, you should relax and enjoy your surrondings, or if you want to get there fast, run. I hate people who walk like they are about to miss the bus all the time. But when Im stressed out, my tiny midget legs goes faster than they are supposed to. This just makes me freak out more, so it is not recommended as a solution to any stress related problems.
Do you open up to people easily?
Yes and I always tell them the strangest things. Like when I met this guy Andreas the first time and I told him I was "a christian schooled game-leader who didnt apprieciate sex games".
What was the first thing you thought this morning?
"WHY IS IT SO FREAKING HOT IN THIS ROOM?!"
Where is the person you like right now?
Not in Malta.
What was the first thing you did this morning?
Had a shower. Then I had a pizza race with Fredrik Sjöholm.
Do you care of what people think of you?
Well, no. Ofcourse I dont like it when people say bad things about me, but I like myself and I think that´s the most important thing.
Do you miss someone?
Yeah. I miss the HK-pps. I never though I would say this, but I miss going down to Festival walk, trying to figure out what to eat. And I miss my gothenburg friends, just having a beer at the Queen. And Linnea and my sister and the rest of my family. And Malin, that goes wihout saying. Haha apparently, I miss the whole world!
Is there a person of the opposite sex that means a lot to you?
Yes.
If you could go back in time and change something would you?
Well, I think it is a bit late for that now, but I might not have moved to Linköping, when my course was taken place in another city 40 minutes away from there. Who the fuck moves to the wrong city by mistake?
Is it hard for you to get over someone?
Hm. Yes. Well I like to analyze things, and sometimes that takes a while (you know, my brain activity is not as fast as my legs when Im stressed).
Does anyone hate you for no reason?
One of my best and dearest friends Jasmin, hated me for 6 months just because I laughed so loud the first day at University.
Have you ever kissed someone whose name starts with the letter P?
I dont kiss and tell.
Ever been in love?
Yes.
Are you wearing make-up?
Haha, just the left overs from yesterday. This going to bed a bit drunk and then waking up with make up all over your face-thing is freaking hot!
Last time you saw fireworks, with who & where?
Tonight, you know Malta is the place of fireworks. Tomorrow I will tell you why!
Malin: Varför låter du så pilimarisk varje gång du svarar i telefonen? Jag: Jo jag gjorde precis ett facebooktest och då stod det att Måns var den kändiskille jag passade ihop med! Malin: Men är det inte så att Jose egentligen är ett anagram av Måns. Jag: Jo om man är dyslektiker.
Är det för mycket att begära att världen för bara någon sekund eller två upphörde med all sin logik och gravitation så att jag för en gångs skull kan känna att ja, Gabbis det där gjorde du bra, du är inte så knäpp när allt kommer omkring? Någon dag kanske det händer, den var dock inte idag. För det första, jag kastade cola över halva mig och resten av Samuel inför förskräkta biobesökare. Ja de äldre herrskapet bakom tillsammans med sitt barnbarn sa till och med med förskräckt röst: - Anna, Anna, gå inte närmare det där, låt oss hålla oss undan. På säkert avstånd. Som om den utspillda läsken-händelsen egentligen var ett fasansfullt mord, eller ett fyllo som urinerade. Vi får hoppas att jag inte ärrade dem för livet, så att de vågar sig ut igen. Okej, tillbaka till punkterna.
För det andra, inser att jag inte fått några mer utomlandsbesök till bloggen från kändisar, nja knappt från någon alls. Ohtänkte jag, här ska jag lägga upp en banner på blogtoplist.se så att folket börjar strömma in till bloggen och jag kan bli rik och hitta Jose (jag dejtar Zlatan ett tag först men vi är bättre som vänner), blir filmstjärna, superhjälte, framröstats enhälligt till president över alla länder och skapar världsfred. ja ni vet det där gamla vanliga. Entusiastisk börjar jag brottas med photoshop (paint min väääään - du kanske inte är high-tech men du är lätt att tyda. Vad betyder rasta alster? Nej tacka vet jag en symbol för sax, ganska uppenbart vad det står för - och inte är det något som påminner om att gå ut med ett djur för att låta den göra sina behov). I alla fall, NU är jag klar, klockan är 02:14 på natten men, jag kände ju ändå att det här arbetet skulle vara värt det med tanke på att jag kommer att rädda alla utrotningshotade djur.
Jag loggar in på blogtoplist och möts då av det här: Banner till blogg: http://________
VA?! Vad hände med bläddra, ladda upp? Jag har ingen aning om vad http:// betyder. Ska jag ha en egen hemsida för min bloggbanner? Nog för att den inte är så pjåkig, men jag vet i ärlighetens namn inte hur man gör en hemsida. Domän? Webhotell? Allt känns som ett sådant projekt såhär 02:24 som klockan nu har blivit.
Därför publicerar jag den här och låtsas som om det var ursprungsidéen för bannern från början. Så det fanns ingen annan tanke med den alls. Whatsoever. Bara en kul grej för er, att titta på, här på bloggen. Så varsågod. Titta på. Man kan klicka på den också! Kul, kul!
Ja det var väl allt för mig i natt, håll er coola (that´s häll er cola för dig Samuel). Över och ut.
Oh de stora makterna som finns därute, hörsamma mig nu när jag önskar mig dessa blygsamma ting.
En balkong. Jag har inte förstått förut hur lyckligt lottad jag varit när bott på andra våningen. Nu när jag bor på the ground floor har jag ändå motvilligt vänjt mig med att så fort jag drar upp persienen mötas av femton frågande ansiktet som undrar varför jag är nyvaken klockan tolv på dagen samt att jag som vill sova i en igloo får nöja mig med ett minimalt vädringsfönster. Men nu när vårsolen har kommit fram så skulle en balkong vara som en dröm. Dit ut skulle man gå och läsa all kurslitteratur under en filt med en varm choklad och titta ut över världen. På kvällen skulle Jose dyka upp och sjunga spanska serenader till mig på det där cheesiga sättet.
Bättre humor. Det finns inget fint sätt att säga det här på så jag säger det bara rakt ut. (Malin säg inte att jag inte varnade dig). Kommer hem. In på toaletten. Stänger av radion. Tittar på telefonen. Läser: ENDAST NÖDSAMTAL. Det skämtet går rätt in i min favoritmingelhistoriakatalog.
Förmågan att komma ihåg det väsentliga. Efter dagens fyra timmars-föreläsning är det enda jag kan erinra på rak arm informationen om att man fram till upplysningstiden trodde att tjejer hade en penis! (Ja jag såg så förvånad ut att min lärare frågade mig om jag mådde bra, varpå jag utskriker: "GJORDE DOM INTE EMPIRISKA STUDIER?!!" Uppenbarligen så trodde de bara att könsorganet var vänt åt fel håll).
Att jag hinner flytta ut innan Mimmi kommer hit. Igår när jag skulle laga mat stötte jag ihop med städarna och eftersom jag är en social människa ensam i ett litet rum så började jag antasta dem. Städarna bekräftade min farhåga om att detta var den äckligaste korridoren i hela studentområdet. Städaren sa även att om det inte blev bättring skulle Mimmi komma hit och inspektera och hon skulle inte vara nöjd och då får man en prick! Jag vill inte ha någon prick! Jag ska vara prickfri vad som än krävs. Så nu har jag fantiserat ihop att de kanske gör små checkar in i ens rum för att därmed basera vem som i alla fall har någon form av hygienkoll, vilket lett till att mitt rum är så rent att jag inte ens vågar gå på golvet! Man kan aldrig vara nog redo.
Matransoner. Häromdagen när jag var ute på ett av mina fantasimissions berättade P3-nyheter att Ryd i Linköping var en "konfliktzon" eftersom ungdomarna som bor i människodelen av området tröttnat på studenterna. Uppenbarligen hade de hotat fattiga CSN-låntagare som kommit ut från Hemköp med ett basebollträ och sedan tagit deras matkassar. Så jag vädjar nu till er alla, skicka en matrason via posten, då vet jag i alla fall att mitt matförråd är säkrat.
Sista inlägget i Gabbis reseguide (för nu iaf) och vad kan man avsluta med som är bättre än temat kärlek?
Alla leker musikrebusleken där man ska komplicera en låttitel. Mamma:En som tittar på när två hånglar. (Rätt svar: Jag såg mamma kyssa tomten). 11åriga kusinen:AVUUUUNDSJUK! JAG ÄR SÅ AVUUUNDSJUK! ---
Vi pratar om våra drömmän, jag har berättat om Jose. 17åriga kusinen:Min man ska inte vara äldre än fyra år. Jag:HAHAHAHAH! 17åriga kusinen:Än mig, menar jag, fyra år äldre än mig! ----
Vi pratar om blommor och bin. 17åriga kusinen:Kondom skyddar 99% mot oönskad aktivitet. Jag:Inte graviditet då?
Toppen! Då kanske man skulle försöka dra fram en kondom så fort man inte orkade göra läxan.
Igår åkte jag hem till mitt favoritpar Maria och Tim för hamburgare, öl och konsertutgång. Efter mig droppade par efter par in och när det kom en ensam tjej så tänkte jag att aha - här är min singelvän - men ack vad jag misstog mig. Hennes pojkvän var sjuk. Så där satt jag hos mina vuxna vänner +1 och även fast det var väldigt trevligt så kunde jag inte låta bli att känna mig lite misslyckad, som om jag inte kunde prestera tillräckligt bra för att ha en man att visa upp. " Ja se här, vilket bra exemplar Gabbis har tagit med sig. Välvårdad och uppfostrad. Om vi ser här från vänster sida kan vi konstatera att han har en god uppfattning om klädsel som förstärker hans höga kindben"
Kvällen var ändå trots min ensamhet väldigt gemytlig och vi begav oss iväg ut i Norrköpings nattliv. Fast när jag insett att bandet som vi skulle titta på inte förstod att man i ett rum på 20 kvadratmeter inte kan ha förstärkare för en spelning på scandinavium och att deras musik mest bestod i samma innovativa indieslinga på A-E-C-A vilket gör att de uppenbarligen ska vara sjukt creediga och älskade av alla randigaklädermänniskor, drog jag mig tillbaka till toaletterna för att återknyta med Falufolket och ringde därför till Fredrik. Mitt i vårt samtal så bara slänger han ur sig: Ja Gabbis jag är så glad över att vi inte är tillsammans. Det finns inget mer spännande än att bli dissad för ett scenario som inte ens äger rum.
Så uppenbarligen är det så bekräftat att jag inte är parmaterial. Det kanske är något positivt ändå, jag uppskattar singellivet alldeles för mycket hoppa in i någon osjälvisk tvåsamhet. Missförstå mig inte här för att nog skulle det väl vara trevligt att ha en man vid min sida, men sådant får man inte erkänna för att då är man en desperat galning som snart internetdejtar Kurt 52 år från Nacka. Några frågetecken återstår dock för mig. Var hittar man en pojkvän och vad gör man med honom sen när man snärjt honom? Helst skulle jag ju vilja ha honom i garderoben och ta fram honom vid passande tillfällen, som vid yatzykvällar så att den sjätterutan kan användas och inte bli förkastad - för att vem spelar yatzy mot sig själv? Sedan måste han ju vara vansinnigt flexibel och följa med mig på alla dramatiska omkastningar som sker i mitt liv. Till råga på allt så börjar man ju bli sig till åren så att nästa kille man tar hem och presenterar för släkten är han som man ska leva med tills barnen som man får blir stora. Det krävs stora efterforskningar för att hitta min Jose och när ska man ha tid för sådant? Mellan mathandlat och tupplurerna?
Kvällen avslutades i alla fall med att jag sov på Tims och Marias soffa, och det var väl tur då att jag inte hade någon man, för att hur skulle vi fått plats i den då?
Hur jag hamnade här i Linköping var ju lite av en karusell och eftersom jag är de stora konspirationernas sanna följare så var min direkta tanke att Ödet (som jag egentligen inte tror på) hade något fantastiskt in store for me här i Östra Götaland. (För alla som inte vet det har jag en spännande formation av födelsemärken på min arm som bildar en stol - vad säger ni om det va! Märkt och möjligen utvald är vad jag är! Och jag vill inte höra något om hudcancer). Nu har jag bara bott här i drygt en månad och det återstår ytterligare tre, men jag har inte känt av något livsomvändande förbestämt som jag ska inse eller uppleva. Istället har jag tänkt mycket på val som jag har gjort i mitt liv. Eller val som jag sagt nej till.
Som när jag åkte från mitt-ute-i-ingenstans-Norge och hamnade i drama-göteborg. Eller när jag tackade nej till att vara massageassistent i England. (Staden jag skulle jobba i hade ett slott! Hallå vad var fel med mig när jag tackade nej till det?) När jag tackade nej till receptionistjobb i Sälen. Till slut hamnade jag här. Så därav min övertygelse, att varför stängde jag så många dörrar bara för att behöva hoppa genom det här fönstret, om det inte finns någon större anledning?
Redan nu börjar jag att planera vad som ska hända när maj är över. Hur sommaren ska vara? Vilken utbildning jag ska fortsätta på? Mina tankar är alltid någon annanstans. I framtiden. I höstas när jag var ute på min cross train trip var det inte så. Jag var där jag själv bestämde (eller Anna och jag bestämde, demokrati framför allt. Eller egentligen vad tågtabellen bestämde man ahja). Min mest framåtandade tanke då var vad man skulle äta till frukost. När jag kom hem så var det svårt att komma över det där steget. Där satt man i ett höstigt Falun, utan någon framtidsplan eller vilja att göra något åt det överhuvudtaget. Så att ha någon form av idé vad man ska göra med sin tid kanske inte alltid är så dåligt, även fast man känner att vad spelar det för roll vad jag gör just nu?
En av kristendomens främsta kyrkofäder Augustinus sa såhär om tid: Igår finns egentligen inte, inte imorgon heller. Det enda som finns är Nu och det är så flyktigt att det heller inte finns. Så finns då egentligen tiden?
Jag brukar ofta tänka när en dag är över och mitt huvud invaderas av djupa tankar att "jaha, kommer jag att komma ihåg den här dagen?" och sorgligt nog är svaret på den frågan Nej. Tror inte ens att det finns en dag som man i sin helhet kan komma ihåg. Några fina stunder där, några fantastiska möten här. Men vem är den som kan återge en enda konversation i sin helhet utan att missa något? Ändå är det just dessa erfarenheter som vi brukar säga är avgörande för oss som individer. För att vad utgör en människa om inte just dess minnen och val? Konsekvenserna av ens handlingar?
Sen i höstas har jag många gånger blivit uppslukad av alternativa påhittade världar som jag fått tillgång till via det fantastiska Hollywood. TV-serierna har avlöst varandra. The Hills. Ghost Whisperer. Heroes. Nu senast min stora facination av Angel (Buffys spinoff-serie. Fattar inte att jag har missat den i alla dessa år!) och istället för att gå ut och vänta på att min blivande man (Jose - från sydamerika, fantastisk kock och pratar norska) ska springa på mig under en prominad i skogen, sätter jag mig bänkad och tittar på avsnitt efter avsnitt. Trånar efter en klarare substans, ett koncept i tillvaron som man kan hålla fast vid. En anledning till varför man är här. Som om att mitt livs sanning skulle uppenbara sig hos generöst betalda halvbra skådespelarinsatser. Men det gör det sällan. Eller har snarare aldrig hänt. Istället har jag bara spenderat 40 minuter av mitt liv för att titta på någon annans fantasi.
Så slutsatsen är kanske den att det inte är något stort mystiskt öde som tagit mig till Linköping, utan bara mina fragment av minnen som gjort att jag nekat vissa val och slumpen har gjort att andra blivit borttagna från mig. Men det verkar ju oerhört tråkigt, varför skulle jag då ha en spännande stol-formation av födelsemärken på armen?
Jag har varit med och anordnat 90-talsdisco och har nu återvänt hem mitt i natten, blöt ( det regnar), svettig ( de här latexbyxorna andas var fjärde år) och nostalgisk (förvaltningskunskapen har tack och lov inte raderat ut Spice Girls-dansstegen). Men mer om det senare. Dagens nära-kärlekupplevelse är som följer:
Hanna är hemma hos mig på eftermiddagen och vi googlar Beverly Hills för att få lite inspiration för kvällen när Hannas mobil plötsligt ringer. Jag sitter närmast mobilen och ser vad det står på displayen. Jag: VAAAAAAAAAAAAAAAA JOSE! (Med stora ögon och hysteri i rösten. Har Hanna gömt José hemma i sin källare utan att berätta för mig? Har hon internetdejtat upp en José som är hemlig? Är hon egentligen gift med José och har tre barn ihop med honom?). Hanna: Nej Josefin! ( med trötta ögon och en suck med i rösten).
Så nära men ändå så långt borta. (Och ja, exakt såhär jobbigt är det att känna mig och exakt sådant här väljer jag om att skriva om på min blogg istället för att dela med mig av foton på dagens outfit: nätbrynja. Störigt jag vet).
fjällkyrkan, det var även under denna tid som tanken om Jose började formuleras. Bosse, prästen, tyckte dock att min drömman lät som en galen fantasi och berättade för mig att han pratat med Gud, och att jag snarare skulle bli ihop med en nordkines vid namnet Ping Pong. Då kan ni förstå den lycka som tillkom honom när han fick höra att jag i en hel termin skulle befinna mig i Kina. Han är nu fullt övertygad om att hans profetia skall gå i uppfyllelse.
