Framtidsvisioner

Ikväll ska jag på maskerad hemma hos kära Cajsa och temat är hur du tror att du är när du är 40 år. En väldans spännande idé MEN inte så passande för en kvinna som inte ens har en timmes framförhållning. Jag försökte vända mig för hjälp hos min kära moder som hade denna framtidsvision i åtanke för mig:

"Du kommer att bo på en parkbänk och José kommer att bestå av en uppblåsbar docka. Han pratar inte norska för att han är riktigt blås, men du har i alla fall en man."
När jag frågade om inte trodde att jag skulle gå långt i livet svarade hon "endast luffare går långt i livet".

Jag bytte då taktik och försökte se något form av framtidsmönster i det förflutna. Hur såg mitt liv ut för cirka 20 år sedan och kanske hade mitt liv då gått i cykel så att jag hamnat där igen? Det var en dålig taktik. Det enda jag kom fram till var att jag såg ut såhär:

Och jag hoppas sannerligen att jag inte kommer att sitta på en potta med tunnhårväxt och en tröja som det står Jag sparar på min första miljon" på när jag är 40 år. Att jag krympt tillbaka till en betydlig dvärgväxt tvekar jag dock inte på.

Så nu är det en timme kvar och valet står mellan crazy catwoman med stora afrikanskmönstrade klänningar och en passion för Dan Andersson och göteborgssvenssons. Det alternativet baseras på att jag kommer att bo i Göteborg, jobba på kommunen, vara gift med Glenn och ha tre ohängda snorungar.

Nu förstår jag varför jag inte ens har en timmes framförhållning, att skåda in i framtiden är ju bara deprimerande.