En felande länk

Vi är i full gång med att planera vår C-uppsats. C-uppsats är lika med grunden till framtida jobb, framgångsrik karriär, akademisk merit. Alltså allt jag jobbat för de senaste tre åren. Det finns ett akademiskt bloggforum där studenter kan ställa sina frågor till doktorander, som en hjälp på vägen. Fantastisk tänkte jag och fyllde i ett litet forumlär och skickade en fråga till detta högst vetenskapliga forum där statsvetare sitter och gottar sig i ord som europeisering, välfärdsmodeller, valdemokratiska värden etc. HELT ENKELT JÄVLIGT VETENSKAPSPRETTOCREDDIGT.

Sen idag utspelar sig följande när jag och Emili sitter framför datorn.
Emili: Åh, man tror hela tiden att man fått svar på sin fråga när man ser ditt namn, för det är blått, likt doktoranden som svarar på ens frågor.
Jag: Va, varför är mitt namn blått?
Emili: Jag vet inte, men titta här, det blir en pilhand om man drar över ditt namn.
Jag: Jasså, tryck och se vad som händer.

Helt plötsligt dyker den här sidan upp:

Två av Gabbis världar möts och där med ett knappklick blev mitt nutida jobb som telefonist även mitt framtida och min framgångsrika karriär förbytt till en ekonomisk balansgång. En akademisk merit förvärvade jag dock:

Jag är den första som misslyckats med att bibehålla en akademisk nivå vad gäller en fråga om en c-uppsats. Karma.

Hej hej Monika

De två kommande veckorna kommer jag inte att vara Gabriella, 22, student när jag är i skolan utan jag kommer att förflytta min själ till Monika, 45, dagisfröken från Borås.

Vi ska nämligen ha rollspelskonvent. Självklart har jag målat upp Monika i mitt huvud. Hon är en småtjock kärvänlig, ensamstående tvåbarnsmamma. Hon har två söner som är i övre tonåren och som inte uppskattar sin moder så mycket som de borde. Hon har något släng av reumatism och gillar Stefan och Christer-shower. Hon har precis varit ute på en Rigakryssning där hon fick kontakt med Lennart från Karlstad. Nu chattar de regelbundet via msn. Monika är kanske lite kär.

Nu kanske det låter sjukt oseriöst att ha rollspel i skolan. Men det tycker inte jag, jag menar utbildningen är ju till för ens framtid. Och alla vet ju att det är sådär jag kommer att vara i slutändan.

Framtidsvisioner

Ikväll ska jag på maskerad hemma hos kära Cajsa och temat är hur du tror att du är när du är 40 år. En väldans spännande idé MEN inte så passande för en kvinna som inte ens har en timmes framförhållning. Jag försökte vända mig för hjälp hos min kära moder som hade denna framtidsvision i åtanke för mig:

"Du kommer att bo på en parkbänk och José kommer att bestå av en uppblåsbar docka. Han pratar inte norska för att han är riktigt blås, men du har i alla fall en man."
När jag frågade om inte trodde att jag skulle gå långt i livet svarade hon "endast luffare går långt i livet".

Jag bytte då taktik och försökte se något form av framtidsmönster i det förflutna. Hur såg mitt liv ut för cirka 20 år sedan och kanske hade mitt liv då gått i cykel så att jag hamnat där igen? Det var en dålig taktik. Det enda jag kom fram till var att jag såg ut såhär:

Och jag hoppas sannerligen att jag inte kommer att sitta på en potta med tunnhårväxt och en tröja som det står Jag sparar på min första miljon" på när jag är 40 år. Att jag krympt tillbaka till en betydlig dvärgväxt tvekar jag dock inte på.

Så nu är det en timme kvar och valet står mellan crazy catwoman med stora afrikanskmönstrade klänningar och en passion för Dan Andersson och göteborgssvenssons. Det alternativet baseras på att jag kommer att bo i Göteborg, jobba på kommunen, vara gift med Glenn och ha tre ohängda snorungar.

Nu förstår jag varför jag inte ens har en timmes framförhållning, att skåda in i framtiden är ju bara deprimerande.