All work and no play makes Gabi go bloggidéfattig

Tentan närmar sig med stormsteg. Igår insåg jag att det var nästa vecka, inte i januari 2219 som jag hoppats på, som vi ska sätta vår tvåmånaderskunskapsinhämtande på prov. Detta gjorde att jag låg och stirrade upp i mörkret till cirka halv tre på morgonen och tänkte på alla böcker som jag verkligen inte skulle hinna läsa ut. Nattens sömnbrist var inte toppen med tanke att min dag har sett ut såhär:

06.55 Väckarklockan ringer och jag tror att tredje världskriget har startat. Jag hoppar ur sängen utan att min kropp är med och slår därmed i en tå.
8-10. Föreläsning om ekonomisk historia.
Kan sammanfattas såhär:
- Jag tänkte inte på att hon var asiat.
- Nej men hon är bara halvkines, du kanske bara såg henne i profil.
10-14. Plugga. Äta. Gå över halva stan till nästa föreläsning.
14-16. Föreläsning om det Osmanska riket.
Det enda jag kommer ihåg från de timmarna var att Sultanen hade massa fruar och slavar och gjorde dem med barn och sen skulle bröderna tävla vem som skulle bli kung sen. Den som vann mördade alla sina bröder plus deras släkt. Ja det var mycket bättre för, helt klart.
16-17. Springa genom hela stan för att hinna hem och byta om. Spurtar till hållplatsen, hoppar på en spårvagn och hoppas att den ska ta mig till friskis. Det gjorde den inte. Istället åker den tillbaka mot samma håll som jag kom springande ifrån.
17-18. Hinner precis till friskis där Lina och medelpass väntar. Eller inte. Vanliga instruktören är sjuk, istället ska vi ha medel puls. Medel puls var apdrygt när jag var vältränad någon gång där 1995.
18-20. Kravlar hemåt, tar en dusch och lagar mat. (Eller jag gör gröt).
20-22. Jag och Madde lyfter ner fem miljoner saker som inte tillhör oss till förrådet.
22-23. Plugga mera.

Och det tragiska är att jag den senaste veckan har avslutat varje dag med de här orden: Det här var den mest hysteriska dagen någonsin. Det är därför att ni fem trogna bloggläsare inte fått ta del av mina krystade skämt - den akademiska världen har slukat mig och de enda lustigheterna jag kan komma på går i någon form av akademisk-kvart-humor. Sorligt.

Ytterligare en ledsam sak är att jag fortfarande har en miljard böcker kvar att läsa och ännu en dag har gått och pluggtiden (som utbytts mot andra viktiga saker här i livet som sett ovan) har varit alldeles för lite för att kunna gottgöra mitt samvete.

Mitt enda hopp ligger i att man kan få extrapoäng för tunga lyft, underhåll av personlig hygien samt friskisaktiviter. Det borde väl inte vara för mycket att begära. Eller?