Gammal och sjuk

Helt plötsligt har jag blivit alldeles för gammal för allas bästa.
Åkommorna som har drabbat mig är många men desto fler är klagovisorna som jag kört för varierande personer som haft oturen att komma i kontakt med mig.
Enligt mig själv är jag nära döden, enligt någon läkare har jag säkert bara någon liten vårförkylning men när blåmärken, myggbett, öronvärk, blåsa under ett av mina fruktansvärt torra ögon, snoröverflöd, halsont, hosta som skulle få en gedigen fempaketomdagen-rökare att rygga tillbaka drabbar en stressad student så tycker jag faktiskt att det står i min rätt som i-landsmedborgare att beklaga mig i så många forum som möjligt. Så välkommen hit.

Värst är att jag inte ens har tillgång till bonniers läkarlexikon - av mig kallat hypokondriboken. Med alla dessa sjukdomstillstånd som jag porträtterar skulle jag enligt den få lov att infinna mig på en karantänsanstalt för malariaobservation, inte i biblioteket hukandes varje gång jag får en hysterisk hostattack för att undvika de arga ögonen som kastat mot mitt håll av ambitiösa elever.

Jag börjar känna mig sjukt föråldrad när jag beklagar mig om alla dessa krämpor men det finns fler bevis som gör att det börjar barka åt det hållet. Förutom ett väldans trevligt helgbesök av Samuel och Sandra så har den alltid lika unga och ett år yngre Anna förärat mig med ett veckobesök. Efter all sol så har mitt hår sakta börjat förvandlas till blont, vilket inte riktigt faller helt i min smak. Följande scenario utspelade sig i veckan som gick:
Jag kommer utspringande med galna ögon från toaletten med handen pekande på ett av mina nyligen blekta hårstrån och skriker förfärat ut:
- ANNA! Titta! Ser du vilken färg det här är!
Hon undersöker noggrant min ljusa kaluffs och konstaterar lugnt:
- Grått.

Ja ni, så att det kanske är bäst att börja leta efter pensionärshem, vilket inte kanske skulle vara så dumt. Mosad mat och en alarmknapp är nog precis vad jag behöver just nu.