Förra veckan steg jag på bussen för att ta mig hem efter en lång dag i skolan. Jag var trött och konverserade med min kära vän Malin på telefon. Helt plötsligt snörper kvinna på sätet bredvid mig med munnen och stirrar med sina teknikhatande ögon på min oskuldsfulla kropp.
1800talslovern: URSÄKTA MIG! Kan du sluta prata i telefon? Det stör mig!
Jag: Jaha oj förlåt. Malin, kan jag ringa upp dig lite senare?
Malin: Varför då?
Jag: Jag får skäll på bussen för att jag pratar i telefon.
Vi lägger på men kvinnan bredvid mig är ändå inte nöjd.
1800talslovern: Jag skällde faktiskt inte på dig, jag sa det där för ditt eget bästa.
Jag: Ja okej, men nu har jag lagt på.
1800talslovern: Det är ohyfsat att prata i telefon.
I vanliga fall så brukar jag här bara sätta mig och sjunga "we shall overcome" men nu snäppte något till i mig. (Kan ha berott på att jag gick upp halv sju den morgonen). Jag vände mig om och stirrade kvinnan stint i ögonen.
Jag: 1. Det här är en allmän plats.och jag la på för din skull 2. Om du inte hade varit så tjock så hade du inte behövt sitta så nära mig när jag pratade i telefon och 3. Jag pratade om att jag var i kyrkan igår, inte om vilka spännande sexleksaker jag hittat på andra långgatan. Så nu ska du bara hålla käften.
Jag kände mig jävligt nöjd med min utskällning av denna moraltant.
Tills jag insåg att det var 20 minuter kvar tills jag skulle stiga av bussen.
Vem behöver bo centralt när det finns lokaltrafik?
1 comment:
HAHAHHHAHAHA gabbis, är det sant? faaan va roligt, jag sitter här och skrattar på riktugt hahahaha
Post a Comment