Ett ledsamt inlägg som inte alls är roligt

Mina mobiler och jag - en obesvarad kärlekshistoria.

1. Min första mobil var så stor att jag fick lov att bära runt den i en väska. Positivt var dock att eftersom den vägde som en tegelsten så hade den liksom den där extra tegelstensvapen-funktionen. (Bättre än bluetouth).
2. Min andra mobil tappade jag bort på bussen.
   
3. Min tredje mobil blev stulen.
   
4. Min fjärde mobil ville inte leva med mig och dog.
   
5. Min femte mobil slutade fungera och har inte setts till på ett bra tag.
   
6. Min sjätte mobil älskade jag och den älskade mig. Tyvärr verkade jag tycka att det var en bra idé att tvätta den i tvättmaskinen.
   
7. Min sjunde mobil var dålig. Som ett påtvingat äktenskap. Den sålde jag till min låtsaspappa med orden "den bästa mobil jag någonsin haft". Man kanske inte borde scamma familjemedlemmar, de vet ju vad man heter och hur man ser ut...
8. Min åttonde mobil var min andra stora kärlek. Den tappade jag bort i skogen där det inte fanns någon täckning.
9. Min nionde mobil dog igår. Vi har haft ett kärvt förhållande men vi har försök. Igår gav den upp.
   

Min mobil är alltid min bästa vän som jag bär med mig överallt. Om jag känner mig ensam, så tar jag fram mobilen och håller den högt upp i luften för att markera att "jag har också vänner - det har jag faktiskt! Lovar!". Jag uppvaktar den dagligen och den ger mig bara kärlek tillbaka. Vi blir liksom till en enda vacker kärleksklump.
Lite obehagligt är det dock att jag verkar genomgått fler kärleksförhållanden med mobiler än med riktiga människor. Dock verkar mobilerna och pojkvännerna göra slut med mig på liknande sätt.