Önskelista

Oh de stora makterna som finns därute, hörsamma mig nu när jag önskar mig dessa blygsamma ting.

En balkong. Jag har inte förstått förut hur lyckligt lottad jag varit när bott på andra våningen. Nu när jag bor på the ground floor har jag ändå motvilligt vänjt mig med att så fort jag drar upp persienen mötas av femton frågande ansiktet som undrar varför jag är nyvaken klockan tolv på dagen samt att jag som vill sova i en igloo får nöja mig med ett minimalt vädringsfönster. Men nu när vårsolen har kommit fram så skulle en balkong vara som en dröm. Dit ut skulle man gå och läsa all kurslitteratur under en filt med en varm choklad och titta ut över världen. På kvällen skulle Jose dyka upp och sjunga spanska serenader till mig på det där cheesiga sättet.

Bättre humor. Det finns inget fint sätt att säga det här på så jag säger det bara rakt ut. (Malin säg inte att jag inte varnade dig). Kommer hem. In på toaletten. Stänger av radion. Tittar på telefonen. Läser: ENDAST NÖDSAMTAL. Det skämtet går rätt in i min favoritmingelhistoriakatalog.

Förmågan att komma ihåg det väsentliga. Efter dagens fyra timmars-föreläsning är det enda jag kan erinra på rak arm informationen om att man fram till upplysningstiden trodde att tjejer hade en penis! (Ja jag såg så förvånad ut att min lärare frågade mig om jag mådde bra, varpå jag utskriker: "GJORDE DOM INTE EMPIRISKA STUDIER?!!" Uppenbarligen så trodde de bara att könsorganet var vänt åt fel håll).

Att jag hinner flytta ut innan Mimmi kommer hit. Igår när jag skulle laga mat stötte jag ihop med städarna och eftersom jag är en social människa ensam i ett litet rum så började jag antasta dem. Städarna bekräftade min farhåga om att detta var den äckligaste korridoren i hela studentområdet. Städaren sa även att om det inte blev bättring skulle Mimmi komma hit och inspektera och hon skulle inte vara nöjd och då får man en prick! Jag vill inte ha någon prick! Jag ska vara prickfri vad som än krävs. Så nu har jag fantiserat ihop att de kanske gör små checkar in i ens rum för att därmed basera vem som i alla fall har någon form av hygienkoll, vilket lett till att mitt rum är så rent att jag inte ens vågar gå på golvet! Man kan aldrig vara nog redo.

Matransoner. Häromdagen när jag var ute på ett av mina fantasimissions berättade P3-nyheter att Ryd i Linköping var en "konfliktzon" eftersom ungdomarna som bor i människodelen av området tröttnat på studenterna. Uppenbarligen hade de hotat fattiga CSN-låntagare som kommit ut från Hemköp med ett basebollträ och sedan tagit deras matkassar. Så jag vädjar nu till er alla, skicka en matrason via posten, då vet jag i alla fall att mitt matförråd är säkrat.

Singellivet

Igår åkte jag hem till mitt favoritpar Maria och Tim för hamburgare, öl och konsertutgång.
Efter mig droppade par efter par in och när det kom en ensam tjej så tänkte jag att aha - här är min singelvän - men ack vad jag misstog mig. Hennes pojkvän var sjuk.
Så där satt jag hos mina vuxna vänner +1 och även fast det var väldigt trevligt så kunde jag inte låta bli att känna mig lite misslyckad, som om jag inte kunde prestera tillräckligt bra för att ha en man att visa upp. " Ja se här, vilket bra exemplar Gabbis har tagit med sig. Välvårdad och uppfostrad. Om vi ser här från vänster sida kan vi konstatera att han har en god uppfattning om klädsel som förstärker hans höga kindben"

Kvällen var ändå trots min ensamhet väldigt gemytlig och vi begav oss iväg ut i Norrköpings nattliv. Fast när jag insett att bandet som vi skulle titta på inte förstod att man i ett rum på 20 kvadratmeter inte kan ha förstärkare för en spelning på scandinavium och att deras musik mest bestod i samma innovativa indieslinga på A-E-C-A vilket gör att de uppenbarligen ska vara sjukt creediga och älskade av alla randigaklädermänniskor, drog jag mig tillbaka till toaletterna för att återknyta med Falufolket och ringde därför till Fredrik.
Mitt i vårt samtal så bara slänger han ur sig: Ja Gabbis jag är så glad över att vi inte är tillsammans. Det finns inget mer spännande än att bli dissad för ett scenario som inte ens äger rum.

Så uppenbarligen är det så bekräftat att jag inte är parmaterial. Det kanske är något positivt ändå, jag uppskattar singellivet alldeles för mycket hoppa in i någon osjälvisk tvåsamhet. Missförstå mig inte här för att nog skulle det väl vara trevligt att ha en man vid min sida, men sådant får man inte erkänna för att då är man en desperat galning som snart internetdejtar Kurt 52 år från Nacka. Några frågetecken återstår dock för mig.
Var hittar man en pojkvän och vad gör man med honom sen när man snärjt honom?
Helst skulle jag ju vilja ha honom i garderoben och ta fram honom vid passande tillfällen, som vid yatzykvällar så att den sjätterutan kan användas och inte bli förkastad - för att vem spelar yatzy mot sig själv? Sedan måste han ju vara vansinnigt flexibel och följa med mig på alla dramatiska omkastningar som sker i mitt liv. Till råga på allt så börjar man ju bli sig till åren så att nästa kille man tar hem och presenterar för släkten är han som man ska leva med tills barnen som man får blir stora. Det krävs stora efterforskningar för att hitta min Jose och när ska man ha tid för sådant? Mellan mathandlat och tupplurerna?

Kvällen avslutades i alla fall med att jag sov på Tims och Marias soffa, och det var väl tur då att jag inte hade någon man, för att hur skulle vi fått plats i den då?

Konsten att vara allena

Det ska ju inte stickas under stolen med att jag kanske inte är den populäraste tjejen på östgötaslätten. Men någon hurtig människa har uttalat mottot att man har inte roligare än vad man gör sig och det är väl inte mycket mer att göra än att försöka efterleva dessa ord.

En vanlig dag kan se ut som följer:
"Va måste jag gå upp nu?" Här tänker jag snabbt genom dagens schema och bestämmer mig för att jag åtminstonde kan sova till tolv.
Vinst: 2 timmar spenderade.
Efter avklarad morgonhygien tittar jag bittert på golvet där kurslitteraturen börjar att hopa sig som en arg mobb. Jag lyfter upp en bok, byter snabbt till nästa.
Vinst: 5 minuter spenderade
Jag inser snabbt att det här med att plugga hemma kanske inte är min grej, biblan nästa.
Vinst: Prominadtid 30 minuter
Slänger upp min dator i ett säkert ätabanan-hörn. Hämtar femtio böcker med spännande titlar, läser allas bloggar, försöker koncentrera mig. Till slut tar längtan efter vårsolen överhanden och jag springer glatt ut, bara för att inse att solen aldrig funnits där utan bara ett stort hotande snömoln.
Vinst: 2 timmar plus 30 minuter tillbaka hem
Väl hemkommen gör jag en macka och gör mig själv införstådd i att jag bara MÅSTE gå till en affär och köpa nytt bröd. Jag väljer affären som ligger längst bort.
Vinst: 2,5 timme om jag går väldans långsamt.
Så där nu kan jag göra mat och titta på ett avsnitt av American Dad.
Vinst: 1 timme åtminstonde (varav 30 minuter går ut på att lista ut vad jag ska äta)
Nejmen titta vad jag har stökat till, bäst jag städar.
Vinst: 10 minuter

Och så har en dag passerat utan vidare och jag lutar mig tillbaka och är kanske alldeles för väl medveten om att detta är the days of my life.

Tillbaka-listor

Gabbis utelista på saker man aldrig får tillbaka
En sak jag fortfarande inte förstår i den akademiska världen är att när man får tillbaka sin inlämnade uppsats. Kan någon bara berätta för mig näääääär min lärare ska betygsätta den? Inom fjorton dagar kan betyda så mycket. Är det idag? Imorgon? Nästa fredag enligt den buddhistiska kalendern? Är det meningen att man som ett nervöst våp ska titta sin studentmejl var femte sekund som till råga på allt laddar långsammare än internet på 90-talet? Mardrömmarna har varit många. Internet stavas med stort I var en av anledningarna till att jag misslyckades. Jag behöver lugn och ro, bedöm mig nu!

Gabbis innelista på saker man snart får tillbaka
Annars har jag en ny favorit på saker som jag älskar att få tillbaka, nämligen skatten. Det är som en magisk liten gåva från himmelriket som bara daler ner över en urfattig student vars ambition är att under sommarmånaderna fröjdas i CSN-träsket. Jag hade i smyg hoppats på någon tusenlapp till glass och öl men 13 000 kronor tillbaka till mig bådar för att världen vill att jag ska åka utomlands och ta hand om den i sommar!

Gabbis glada lista på saker som redan kommit tillbaka
The Hills. Varje tisdag springer jag hem för två nya avsnitt av denna fantastiska serie som tagit över mitt liv. Låt det aldrig ta slut säger jag bara.

Gabbis neutrala lista på saker som kommer tillbaka.
Gummibollen.

Sommarplaner

Jag ska genast säga att jag, om jag räknat rätt, sökt en miljard jobb men nu har jag kommit på en fantastisk reservplan som gör att jag i smyg (eller ganska öppet) sitter och hoppas på att arbetsmarknaden ska hata mig så att jag kan få ge mig i kast med sommarkursen jag har sökt.
Hör bara vad spexigt den heter; Hur man skriver en historisk roman.
Jag ser framför mig hur jag spenderar hela sommaren i goda vänners lag och hur jag tar cykeln (som iofs är paj men i min dröm fungerar allt) till stranden och läser bok efter bok för att sedan på kvällskvisten skriva den bästa Karl XI-historien någonsin skapats och därmed bli rik och utan hämningar. Jag finner José och vi lever lyckliga alla våra dagar.

Min bild av Falun sommartid är med små rosa moln runt omkring och allt känns betryggande och även fast jag hör de små varningsklockorna ringa eftersom jag egentligen inte spenderat mer än några julidagar i dalarnas huvudstad sedan 2005 så ignorerar jag dem. Romansen mellan Falun och mig har på något sätt blommat ut så bort allt annat som vill förvirra mig för att jag och Malin ska tälta. Hur det nu än blir så är en sak säker att jag orkar inte stanna i en stad där det roligaste som händer när jag går på en östgötisk korridorsfest är att ALLA svarar mig med "Sju nycklar, skynda skynda".

Transformers

Ja i ett tillfälligt nafs har min min blogg förvandlats till frisyrernas bibel.
Igår hittade jag åter på ett litet mission i min ensamhet och vandrade sakteliga ner mot biblioteket för att njuta av vårsolen. Det skulle jag inte gjort.
Misstag:
1. Jag tror fortfarande att det är femtio minus utomhus och klädde därför på mig efter behag.
Så svettig och mörkklädd klampa jag runt i Linköping och fick till på köpet lov att lyssna på Din Gata oho vi tror att vi är så lustiga när vi pratar om ett eventuellt svenskt krig. Ingen hit under mina premenopausintervaller.
2. Man känner sig sjukt mycket mer ensam när man går ut och ser alla sitta och glassa i en park med varandra medan jag själv bara gick runt och bar på en massa överdrivna kläder.

Allt detta gjorde mig så deprimerad att jag gick in i första bästa frisörsalong och beställde tid.
Men inte blev jag populärare för det heller, även fast jag trodde det för en sekund.
När jag idag vandrade den långa vägen hem till Ryd kom en tjej glatt igenkännande leendes mot mig och instinktivt tänkte jag "OH EN VÄN" men så kom jag på mig själv att jag inte hade en aning om vem denna kvinna var, vände mig bakåt och såg då en annan tjej som med raska steg vinkade till hon-som-kunde-varit-min-självfrände-men-uppenbarligen-inte-var-det-tjejen.

Jag har i alla fall funderat nu på hur jag ska kunna slå mig i slag med Linköpingseliten så att jag kan förvärva en bästis över bästisar under de här vårmånaderna som jag har kvar i Östergötland. Tyvärr är ju min klass ingen fantastisk grundbas till nya bekantskaper men jag har hittat mitt offer, nämlingen tjejen som jag delar kylskåp med. Hon tar aldrig min jos och låter mig ha överdrivet många pålägg i kylen så att vad grundar inte för en bättre vänskap än det? Jag kom på den brillianta idéen om att jag skulle plinga på och fråga om hon hade tid för en prominad men den tanken föll snabbt då jag läste i hemmets journal att det är så gamla människor skapar vänner. Jag måste akta mig för Jehovas vittnen-stämpeln.

Ikväll är jag dock inbjuden på korridorsfest med alla kirurger (jaha gabbis vad pluggar du? Idéhistoria. Och du? Jag ska om ett halvår rädda barn från cancer) men jag anar ändå att min framtid består i att fundera på vad lukten från badrummet kommer ifrån. (Samuel, det första jag gjorde när jag kom hem var att titta där men det såg tätt ut, har du några andra tips är jag öppen för förslag). Ahja, nu avslutar vi detta onödiga inlägg. Tack för att du orkade läsa. Jag fyllde i alla fall ut texten med spännande bilder från veckorevyn (jag antar att man måste hänvisa för att jag har inte råd att bli stämd, jag har ju varit hos frisören!) där jag porträtterar Victoria Beckham, Danni (enligt Cajsa) och min egen favorit, James Bond (Daniel Craig) och här avslutar jag med en spännande för- och efterbild som en sådan här utseendeblogg ska ha. Håll till godo.

and the fight continues

Så jag anlände i måndags då till Linköping som uppenbarligen skulle vunnit matchen mot Falun. Jag började ganska snart att ifrågasätta det konstaterandet.
Problemet är väl att när jag väl är här så blir det lite knivigare för östergötland att försvara sin nyvunna titel.

Första som händer när jag stiger av tåget är att jag missar två bussar hem till slumryd med en minut och får sitta ute bredvid en spotloska och vänta. När jag väl kommer fram till studentkvarteret inser jag att allt som finns i mitt kylskåp luktar värre än mitt badrum så att det är bara till att gå och handla med alla överdimensionerade väskor på släp. I kassakön hamnade jag bakom en man som köpte kyckling (BARA KYCKLING) för 1700 kronor. Bakom mig är två barn i 2-3 års ålder som fått godis och de är galna och ska tränga sig fram och eftersom en sådan där slide eller vad fasiken det heter, är upptagen av kycklingförpackningar fick jag lov att klämma in alla saker på en hysterisk tid och småspringa ifrån butiken så att jag inte skulle bli anfallen av klaustrofobi. Dock kändes det ganska mysigt att stiga in i mitt lilla ensamma odammsugna rum, fast den känslan varade inte länge förens mina kära grannar börjar ha technodisco till fem på morgonen, men vad trodde jag?

Omänskligt trött stegar jag upp halv åtta och beger mig iväg till mina två nya kurser men lite glädje är det ändå. Skinnjackan är på och våren är kommen och uppenbarligen är min nya lärare den lustigaste mannen som någonsin gått på denna jord! Jag märkte när jag var i Falun att jag ofrivilligt utvecklat min ännu-nördigare-skämt-sida och har förgäves humoriserat Rudbecks olika slutsatser om att Sverige var det gamla Atlantis och att Täby egentligen var den grekiska mytomsbundna staden Thebe. Allting handlade bara om hur man läste bokstäver. Ja ni ser, jag tycker det där är sjukt roligt, ni sitter där och funderar vad jag svamlar om. I alla fall, min lärare, är hur kul som helst, det är som att sitta fyra timmar och titta på Norrköping Live. Här är några favoriter från gårdagen: "Ja de som levde på medeltiden gick inte runt och tänkte: hm jag tycker den här tiden jag lever på nu är ganska okej, lite medel sådär. Jag ger den en trea" och " Ja och medeltiden var inte så jävla mörk som den framställs, eller i och för sig, om man var bonde och fick pesten på sig såg det ju inte så himla ljust ut" och "utvecklingen mellan olika medium är inte så linjär som en del framställer den. Det var inte såhär VRÅÅÅL ojdå jag kan tala, låt oss skriva ner det i en bok och läsa upp det i radio och tv". Ja jag känner att kanske min första lärar-crush är på väg att utvecklas här.

På eftermiddagen fick jag celebert besök av Maria och vi åt glass och prominerade. Fast sen på kvällen blev allting mycket mer deprimerande när jag insåg att internetet hade havrerat igen och inga av mina tekniska kunskaper kunde rädda mig från denna tragedi. Plus att jag hade konstiga minnen från natten innan då jag drömt att jag hade hysteriskt långt armhålshår.
Jag la mig och läste insändarsidan "per penna" i hemmets journal. Jag somnade efter fem minuter.

Men imorse blev jag riktigt påmind om hur Linköping och kanske livet i stort är. Jag vaknade och stirrade ut i luften och insåg att idag har jag verkligen ingenting att göra förutom att kanske köpa pålägg. Då saknade jag Falun sjukt mycket med all hysteri och önskade lite att Karl XI verkligen hade gjort något spännande i främby så att jag kunde återvända och studera det lite närmare, men jag vet att det inte fungerar så. Falun vann inte för att jag hör inte hemma där längre. Det är sjukt kul att komma tillbaka men var ska jag börja om där någonstans? I mina föräldras gästrum? Linköping vinner inte heller för att var hör jag hemma här någonstans? Smygätandes en banan i studentbiblioteket? Nu lät det här sjukt dystert men det är det här jag valt. Att gå vidare, att leta efter nya saker. Jag tittar tillräckligt mycket bakåt i skolan, det är dags att titta framåt. Livet bara ligger där framför en.
För när allt kommer omkring så är nog det här bara min medeltid. Jag ger den en trea.