Dialoger med mig själv (och tankar som håller mig vaken om nätterna)

På min överhurtiga whiteboardtavla har jag skrivit ner en checklista på saker som ska ske snarast möjligt. Som man anar så är det inte muntra vackra saker som ska avklaras, utan det är sådana där viktiga ting som för livet framåt och gör att man överlever. Bland punkterna hittar vi:

• Söka sommarjobb
• Söka lägenhet
• Söka utbildningar

Igår försökte jag ta mig an detta oändliga letandet efter vilken väg man ska neråt vandra. Ett uppslagsverk över rätta val i ens liv är ju alltid önskvärt men man får helt enkelt bara lita på ja, karma?
Min första åtgärd var att med ljus och lykta leta genom hela platsbanken efter ett passande sommarjobb, men eftersom jag varken är sjuksköterska eller vårdbiträde såg de aspekterna av livet inte så glada ut. Inget behov av att hänga upp sig på det, vi tar nästa punkt.
Jaha en lägenhet? Då ska vi se. Är det någon som vill ha en arbetslös tjej med en medelinkomst på 7000 kronor som inte kan betala under sommarmånaderna eftersom hon lider av tantskräck? Nehej inte det heller. Ahja det gör inte så mycket eftersom jag inte ens vet var jag ska flytta! Vi går vidare. Utbildning. Jaha var ska man ens börja där? Vad vill jag göra resten av mitt liv? Lärare? Ja inte vet jag. Präst? Nej inte vet jag.
Okej vi börjar i andra änden, vad vill jag inte bli? Tandläkare.
OKEJ INGEN PANIK!
Jag börjar på måfå att söka genom allt som jag kommer över och enda gången min hjärna säger DINGDINGSDINGJACKPOT är när jag snabbt uppfattar ordet utomlands. Skärpning Gabbis. Okej. Prestige gillar du. Men Sverige har - både på ont och gott - inget system för vilken utbildning som är bäst. Okej börja om från början. Något tvärvetenskapligt humanoriainriktat kanske inte är allt för fel, då kan man ju alltid tjäna pengar på jeopardy. Ja men det kanske är något för mig, det är ju spännande! Jaha hur ser arbetsframtiden ut då? Vad säger prognoserna?
"Humanisterna tillhör de grupper som har svårast att etablera sig i yrkeslivet."
"Idag saknas det yrkeserfarna tandläkare."

Det är ungefär i det här läget som jag är glad att jag lever efter mottot: Det ordnar sig.
Men när jag sitter där och frenetiskt letar efter min framtid, hajar jag till.
I varje yrkesgrupp som jag tittar på tjänar männen en knasigt större summa än kvinnorna. Ja det är inget nytt men det blir mer verkligt när man ser det nerpräntat på en dataskärm
Till exempel så var medianinkomsten för kvinnliga ekonomer i åldern 35-39 340 000 kronor medan den för männen i samma åldergrupp 474 000 kronor 2005!
Hur kan det vara så att vi i Sverige som slår oss för bröstet och skrattar åt 8 mars (internationella kvinnodagen) eftersom vi är det mest jämställda landet i världen, bidrar till de här samhällsklyftorna. Kvinnor har samma utbildning som män, samma förmåga att inhämta kunskap som män, samma förutsättningar som män! Det är inte som de argumenterade på 1800-talet att kvinnor har någon sorts totalenergi och måste använda den till att föda barn och om de använde hjärnan för mycket skrumpnade livmodern. Våra förfäder visst inte bättre och uppenbarligen vet vi inte det heller!
Jag är kvinna och jag vill också vara rik!

Så det jag söker efter nu är främst inte sommarjobb, en lägenhet eller rätt utbildning (även fast det skulle vara trevligt om jag hittade det. Ring mig vid förslag!) utan en förklaring till varför kvinnorna ska tjäna mindre pengar för samma arbete! Är det så att männens könsorgan i sig tar ut en extra avgift på 134 000 kronor om året?! Jag behöver svar och kom inte dragande med något argument om inflation, för att då föredrar jag faktiskt tanken om totalenergin.