Varning! Pretantiös-tismen är här för att stanna.

Som tidigare nämts så är jag ingen morgonstundharguldimun-människa
utan jag ser väl tiden mellan 06.00 -12.00 som ett nödvändigt ont som jag helst inte vill uppleva. Tyvärr lever vi ju i ett upp-med-tuppensamhälle som gör att jag från och till måste vara vaken under dessa satans tider. Jag har då utvecklat ett system för hur jag så smärtfritt som möjligt ska kunna ta mig genom dessa timmar utan att vara allt för aktiv.
Jag har slutat kammat håret = cirka 1 minut mer sovtid.
Smink är sedan länge glömt = cirka 2 minuter mer sovtid.
Klädval består i vad som är varmast och är lättast att få tag på i gardroben eller i stolen= ca 2 minuter sovtid.
Här tjänar jag alltså in hela fem vackra minuter, på bekostnad av mitt yttre.
Jag vill ju gärna hävda att dessa fem minuter är devoterade till någon form av skönhetssömn och att det därför inte har någon påverkan på mitt utseende, men det kan ju jag fetglömma.
När jag sätter mig i bänken för dagens föreläsning är ögonen blodsprängda, tröjan i osynk med alla mina andra kläder och håret är som en enda fet hårboll som en katt spytt upp.

Idag när just detta senario införlivades började jag efter ett tag att snegla mig runt omkring på mina fellow students. Tänkte att de såg oförskämt hurtiga ut, men vänta, vad är det som inte stämmer här? Har inte alla pullovers på sig? Jo hon har det, och hon med! Han har det med en liten skjorta under! Helt plöstligt kände jag mig väldigt malplacerad i min pretantiösa och översynkroniserade klass.

Min syster var ju på besök och vi passade då på att se Tim Burtons nya Sweeney Todd.
Vi var spända av förväntan. Johnny Depp var ju med!
Allting börjar med honom ståendes i en nästintill svart-vit scen på väg in mot London.
Filmen handlar om Sweeney Todd som en gång varit en barberare med en vacker fru och en vacker dotter och tillsammans var alla så lyckliga TILLS den onda domaren kommer in i bilden och dömmer Sweeney Todd (som han inte hette då, utan han hette väl något vanligt namn som John Smith) för ett brott han inte begått. Han skickas iväg, och inte förens många år senare kommer han tillbaka. Han söker upp sin gamla affärslokal där det nu har öppnat en pajaffär.
Denna affär ägs av en kvinna (som är Tim Burtons fru i verkligheten oh so fint) och tillsammans bestämmer de sig för att gå i affär med varandra. Han dödar folk så att hon sen kan använda köttet att baka paj med.
Ja ni hörde rätt! Kannibalrulle är det rätta epitet för den här filmen. Och då har jag inte ens kommit till det knäppaste av allt. Det är en jävla musikal! Inte en fin Les Miserables-musikal med trallvänliga låtar utan det är en musikal där melodikänslan försvunnit och förståndet med den!

Jaha tänker ni nu då, vad har pulloveroutfitsen med Sweeney Todd att göra?
Jo det ska jag berätta för er, det är nämligen så att jag kommer här som erat sändebud för att varna er för en subkultur som legat under vattnet alldeles för länge, nämligen pretantiös-tismen.
Pretantiös-tismen är som en orörbar diktator som bestämmer vad som ska anses som kulturellt och riktigt oavsett hur konstigt det egentligen är! Vem tycker att det är snyggt med en pullover? Vem vill se en film om skapandet och ätandet av människopajer medan folk sjunger?
Inte någon i sitt rätta förstånd! Men det är som att pretto-rörelsen lagt sitt fasta begrepp över de mest mystiska saker. Och det värsta är att så fort man kritiserar något som är stämplat med riktig och korrekt av rådet för pretantiös mystik så får man det lilla ögat som säger: Va förstår du inte vad det här betyder? Är du korkad?

Jag skickar därför nu ut en stilla undran; när slutade människorna att tänka för sig själva och blev som små zoombies åt förståsigpåarnas etablisemang? Vad är det för tyst makt som styr samhället om den som ifrågasätter dumförklaras när det snarare borde vara tvärtom.
Varför är alla programmerade att tycka att Tim Burton med skådespelande fru och pullover är Guds gåva till människan?

Nej det är dags att alla börjar uppdatera sina egentliga åsikter in i samhället, så att vi som är morgontrötta kan gå tillbaka till att fundera ut hur man ska vinna mer skönhetssömn istället för att filosofera om varför folk matchar sina åsikter till en falsk sanning.