Nu på senaste tiden har jag av någon oförutsagd anledning kommit över en massa strunt. Detta har lett till att jag som vanligt känner en sådan stor frustration att jag måste uttrycka mig på den här bloggen, som kanske mer blivit som ett forum där jag berättar vad jag är irriterad på, snarare än där jag uttrycker några filosofiska tankegångar. Det kan nog främst bero på att jag påstått att jag ska komma på saker på väg till skolan, alltså under morgonen och vi har ju redan klarlagt över hur den tiden och jag inte går ihop. Varje morgon är det som att den stora (h)järnridån går ner i mitt huvud och en tanke kan inte gå längre än ett steg. (Bifogar här en bild på mig tagen på väg till Campusbussen för att alla ska ha större förståelse för hur jag fungerar på morgonen).
Till exempel om jag tänker: "Oh hua mig vad det luktar illa här" så kan jag inte tänka att "ja det beror på att köket är äckligt" utan jag går fundersamt runt och bara konstaterar att allt och alla luktar äckligt, inkluderat mig själv. Den tanken håller i sig till stor del av dagen, så därför ska man inte reta upp mig före klockan tolv, då det jag ser som en enkel sanning på morgonen tyvärr stannar som sanning en stor del av dagen.
p3-frälst som jag är går jag jämt runt med radio i öronen och det här året sörjer jag att en av mina favoriter "starkt material" har gått i graven och istället utbytts av "mitt p3".
För er som inte lyssnat på "mitt p3" så leds det av Denize Merdol och går en timme alldeles före Christer. Programmet går ut på att hon under en timme sitter och snackar om ett valfritt ämne och spottar ur sig femton frågeställningar till lyssnarna som de kan svara på via sms.
Första gången jag hörde "mitt p3" så tänkte jag att "vad är det här för litet skämt". Denize är kanske den tråkigaste av tråkiga radiopratare och hon låter som ett band som jag och min syster spelade in när vi var 8 respektive 6 år, med enda skillnaden att våra inslag var tusen miljarder gånger bättre. Hon har en förmåga att slänga ur sig engelska ord och som den sthlm:are jag antar att hon är (jag orkar inte ens kommentera att det inte är sthlmare jag är efter här och nu, men det kommer säkert en annan gång eftersom jag är från Dalarna) så är hon fast benägen med att oförsiktigt hävla ur sig uttryck som "sexigt" och "ofräscht" i var och varannan mening. Kvaliten är så dålig att jag bara vill vika mig dubbel av pinsamhet för hennes skull. När ett sms kommer in så börjar hon treva efter orden och allt känns så krystat och halvdant att jag undrar att om den som anställde henne var döv? Nu de senaste avsnitten så har hon tagit in någon av hennes vänner in i studion och det gör programmet lite bättre, eftersom att 50% då går åt att inte behöva lyssna på Denizes dravel. Tyvärr är det ju lätt så att likasinnade dras till varandra och därmed så bidrar inte alltid den här vännen till någon som helst dynamik under hela tiden. Höjdpunkten är när dom spelar två låtar på raden, tom Mange Schmidt (eller hur du nu stavar ditt namn) kan vara att föredra framför Denize försök till insiktsfullhet. Olustigt och konstlat och när ska dom lägga ner det här programmet? Låt det vara nu.
En annan sak som kommer att råka ut för mitt ogillande idag är en bok som jag läste alldeles nyligen. Brännmärkt av Christina Ingelman-Sundberg. Här har vi åter en stjärna som tror sig kunna skriva en bok om en kvinnas kamp att överleva efter ett skeppsbrott. Hon kommer tillbaka till barndomstaden Stockholm, året är 1391. Jag öppnar nu upp denna bok, vilken sida som helst och ska ge er ett litet referat från Brännmärkt:
" - Dig har jag föresten inte sett tidigare, sa den rundlagda och sträckte fram handen. Jag heter Valborg men brukar kallas Mat och dryck.
- Mat och dryck?
- Ja, min man tyckte att jag åt för mycket, och först kallade han mig för Mat men sedan blev det Mat och dryck.
Anne log.
- Och jag är Anne Persdotter.
Kvinnorna tryckte varandras händer."
Ja allt finns att uthämta där. Jag tror knappt att jag behöver utveckla mina argument kring mitt hat gällande den här boken.
Oho kanske ni tänker nu, vi har allt tröttnat lite på att höra Gabbis klaga på allt. Men jag är ibland även den, som när det passar sig också, kan se glaset som halvfullt. Detta betyder ju att vilken liten obegåvad humorbefriad hottentott som helst får utrymme att göra vad de vill, hur de vill och få betalt för det och inte för att höja mig själv till skyarna (eller jo) så måste jag ju säga att mediasverige bara ligger framför mina fötter.
Jag ser det framför mig (höjer upp handen i luften och visionerar) och lägger härmed fram några innovativa programförslag till närmaste mediakoncern:
- Sen kväll med Larsson
- Gabriella möter ____
- Gabbis p3
Sen bästa av allt måste vara min och Malins uppgraderade version av grattis världen:
Pipskott och Gås Hunden.
Det är helt enkelt bara att vänta på bättre tider.
Till exempel om jag tänker: "Oh hua mig vad det luktar illa här" så kan jag inte tänka att "ja det beror på att köket är äckligt" utan jag går fundersamt runt och bara konstaterar att allt och alla luktar äckligt, inkluderat mig själv. Den tanken håller i sig till stor del av dagen, så därför ska man inte reta upp mig före klockan tolv, då det jag ser som en enkel sanning på morgonen tyvärr stannar som sanning en stor del av dagen.
p3-frälst som jag är går jag jämt runt med radio i öronen och det här året sörjer jag att en av mina favoriter "starkt material" har gått i graven och istället utbytts av "mitt p3".
För er som inte lyssnat på "mitt p3" så leds det av Denize Merdol och går en timme alldeles före Christer. Programmet går ut på att hon under en timme sitter och snackar om ett valfritt ämne och spottar ur sig femton frågeställningar till lyssnarna som de kan svara på via sms.
Första gången jag hörde "mitt p3" så tänkte jag att "vad är det här för litet skämt". Denize är kanske den tråkigaste av tråkiga radiopratare och hon låter som ett band som jag och min syster spelade in när vi var 8 respektive 6 år, med enda skillnaden att våra inslag var tusen miljarder gånger bättre. Hon har en förmåga att slänga ur sig engelska ord och som den sthlm:are jag antar att hon är (jag orkar inte ens kommentera att det inte är sthlmare jag är efter här och nu, men det kommer säkert en annan gång eftersom jag är från Dalarna) så är hon fast benägen med att oförsiktigt hävla ur sig uttryck som "sexigt" och "ofräscht" i var och varannan mening. Kvaliten är så dålig att jag bara vill vika mig dubbel av pinsamhet för hennes skull. När ett sms kommer in så börjar hon treva efter orden och allt känns så krystat och halvdant att jag undrar att om den som anställde henne var döv? Nu de senaste avsnitten så har hon tagit in någon av hennes vänner in i studion och det gör programmet lite bättre, eftersom att 50% då går åt att inte behöva lyssna på Denizes dravel. Tyvärr är det ju lätt så att likasinnade dras till varandra och därmed så bidrar inte alltid den här vännen till någon som helst dynamik under hela tiden. Höjdpunkten är när dom spelar två låtar på raden, tom Mange Schmidt (eller hur du nu stavar ditt namn) kan vara att föredra framför Denize försök till insiktsfullhet. Olustigt och konstlat och när ska dom lägga ner det här programmet? Låt det vara nu.
En annan sak som kommer att råka ut för mitt ogillande idag är en bok som jag läste alldeles nyligen. Brännmärkt av Christina Ingelman-Sundberg. Här har vi åter en stjärna som tror sig kunna skriva en bok om en kvinnas kamp att överleva efter ett skeppsbrott. Hon kommer tillbaka till barndomstaden Stockholm, året är 1391. Jag öppnar nu upp denna bok, vilken sida som helst och ska ge er ett litet referat från Brännmärkt:
" - Dig har jag föresten inte sett tidigare, sa den rundlagda och sträckte fram handen. Jag heter Valborg men brukar kallas Mat och dryck.
- Mat och dryck?
- Ja, min man tyckte att jag åt för mycket, och först kallade han mig för Mat men sedan blev det Mat och dryck.
Anne log.
- Och jag är Anne Persdotter.
Kvinnorna tryckte varandras händer."
Ja allt finns att uthämta där. Jag tror knappt att jag behöver utveckla mina argument kring mitt hat gällande den här boken.
Oho kanske ni tänker nu, vi har allt tröttnat lite på att höra Gabbis klaga på allt. Men jag är ibland även den, som när det passar sig också, kan se glaset som halvfullt. Detta betyder ju att vilken liten obegåvad humorbefriad hottentott som helst får utrymme att göra vad de vill, hur de vill och få betalt för det och inte för att höja mig själv till skyarna (eller jo) så måste jag ju säga att mediasverige bara ligger framför mina fötter.
Jag ser det framför mig (höjer upp handen i luften och visionerar) och lägger härmed fram några innovativa programförslag till närmaste mediakoncern:
- Sen kväll med Larsson
- Gabriella möter ____
- Gabbis p3
Sen bästa av allt måste vara min och Malins uppgraderade version av grattis världen:
Pipskott och Gås Hunden.
Det är helt enkelt bara att vänta på bättre tider.
4 comments:
ohooo! du anar inte hur mcyket jag och ambjörn har klagat på "mitt p3" jag har börjat åka hem senare hem från jobbet på fredagar just för att slippa lysnna på det i bilen hem!
haha jag tycker att det är intressant att jag som hamnat i något av en radio svacka och inte lyssnat på p3 så mycket den senaste tiden vet exakt vilket program du pratar om. Har kanske bara hört några minuter utav programmet men det räckte för att jag skulle förstå precis vilket program du pratade om utan att veta vad det hette ens.
"jaha är det de där programmet med en puckad stockholmare som gillar att lyssna på sin egen röst"
herregud hur kan man ha ett program som går ut på att höra what the world is according to denize, okej om det var the world according to dalai lama eller annika lantz men hallå människan har ju inget vettigt att säga.
ojoj stackars denize vi går hårt åt henne det är inte hennes fel att hon inte borde sitta i radion, men vad är det för klantarsle som anställt henne och utsätter oss för hennes pladder och henne själv för allmän förnedring.
det var det jag ville säga bara.
tack för underhållande bloggande förresten (perfekt sätt att få den dagliga dosen gabbis sarkasm sådär när man inte träffat dig på ett tag hihi
puss
ohh! jag är också allergisk mót denize! första gången jag hörde trodde jag att det var ett skämt, nästa gång tänkte jag att ok, hon får en chans till. och då kommer hon på det briljanta samtalsämnet "kan man göra slut med sin kompis". hennes samtalsämnen finns ju inte ens! man gör inte slut med sina kompisar. så är det bara.
Håller helt klart med om det till synes gemensamma agget mot denna förväxta stackars fjortis som helt utan utbildning och meriter (men kanske med ett stort pack kondomer..?) kommit ända in i livestudion i vårt stackars skattefinansierade radiohus. Usch. Men hon sa väl något om att hon bara skulle stanna till mars?
Post a Comment