Kärt barn har många namn

Varför har vi svenskar aldrig några häftiga smeknamn som vi kan slänga runt med?
Vi här i landet Lagom har istället skapat någon sorts hieraki med tråkiga formella uppbyggnader. Jag ska visa vad jag menar.

Högst upp på listan är att använda sig av folks efternamn.
Detta är få förunnat, endast sådana som är värdiga att vara den enda "Svensson" i Sverige får kalla sig detta. Manliga idrottstjärnor tillexempel. Brolin, Sundin, Ravelli.
De behöver ett förnamn lika mycket som Bond behöver James.
(James vem, jaha. Bond, James Bond)
Denna teori kan även tillämpas på det lokala planet där den häftigaste fotbollskillen på orten
sällan är i behov av sitt förnamn.

Sen kommer vi till de småtjockas och medelålders smeknamn.
Janne och Lasse är ju väldigt innovativt.
På kvinnosidan lägger vi istället lagt till ett kreativt-an.
Bettan, Gullan eller Gittan.
Inget uppseendeväckande där inte.

Vi måste nästan gå tillbaka i tiden för att hitta dom där fräsiga smeknamnen (eller kanske öknamnen) i Sverige. Kung Magnus Ladulås är ju ganska underfyndigt (som den historiatönt jag är så kan jag ju berätta att det namnet tillkom efter att han bestämt att det var förbjudet att övernatta i folks lador).
Fet-Mats är en annan i Falun lokal figur som hittades bevarad i Falu Koppargruva. Jag kan ju förövrigt berätta att eftersom hans kropp hade legat i en massa kemikalier och vatten och gudvetvad så återfanns han exakt som han såg ut den dagen han dog, fastän det gått 30 år!
Alla var mycket förundrade över detta och därför bevarade de honom i en liten utställningsatelje tills han ruttnade. I alla fall. Fet-Mats är ju inte det roligaste namnet, speciellt inte om man har i åtanke att Mats förr i tiden var ett namn för folk som var lite bakom och lata. (Därav uttrycket ta sin mats ur skolan = att dra sig undan innan allting blir för pinsamt, dvs ta bort mats ifrån studierna innan folk fattar hur trög han är). Poängen är, efter en massa struntfakta, iallafall att det skulle vara svårt som tusan i Sverige att kalla någon något uppdöpt efter ens kroppshydda.
(JAHA nu är smala Lisa ute och spatserar igen, att hon inte har något bättre för sig jäntan)

Okej nog med historiska anekdoter för idag.

Jag har länge försökt eftersträva ett häftigt epitet.
När jag bodde i England fick jag det oerhört spexiga namnet Gabs (tänk dig en spännande samurai), vilket var som det häftigaste namnet någonsin! När jag återvände till Sverige, förvandlades det då till det mindre glamourösa Gabsan (tänk en liten kontorsägd hund). Så där var det åter igen kört för min del. Att bli kallad Larsson var inte heller något att tänka på då den enda sport som jag har en chans i är hm. ingen?

Så nu vill jag slå ett slag för de fräna smeknamnen. Vi borde helt enkelt ta en titt på utlandet, och varför inte då USA som verkar ha de skönaste nicknamen på denna jord.
Ludacris, Eminem, 50 cent.
I rapvärlden har de tillochmed inga problem med att kalla sig för Fat Joe!
Här finns en insporationskälla utan dess like, och om man inte kan hitta på något eget, kan man väl bara försvenska. Så istället för att varje gång jag ska presentera mig ska säga:
Hej jag heter Gabriella (vilket ungefär är lika långdraget som: Hej jag vill ha en capricciosa)
borde jag kunna använda mig av: Hej mitt namn är 50 öre?