Ett begynnande studentliv

Så två och ett halvt år, så länge kunde jag hålla mig borta från den högre utbildningen. Efter att redan ha tillbringat 12 år i svenska läroverksinstitutioner så är det konstigt att jag känner mig nervös inför den stundande terminen på Linköpings Universitet. Idéhistoria, 30 poäng, fristående kurs. Av en slump, kanske karma, kanske ödet, mest sannolikt på grund av någons humor så hamnade jag här och den evinnerliga cirkeln av samma fråga började formas i mitt lilla huvud: Tänk om jag upptäcker att jag är ett pucko.

Vad har man egentligen lärt sig under de här åren i kunskapens värld?Så vid den vanliga åldern av 7 började jag med de lätta uppgifterna och lärde mig att skriva, räkna och läsa. Av någon anledning har ett my little pony-avsnitt fastnat i mitt huvud där det var en liten häst som inte ville gå i skolan och önskade sig därför att den inte fanns. Hans önskan besannades. Istället kunde han göra sådant som små ponnysar gillar att göra på dagarna, som att gå runt och gnägga samt flyga. Men snart insåg han att det fanns ett problem som han inte tänkt på. Han kunde inte använda telefonen. Siffrorna var konstiga krumelurer och hur skulle han nu kunna nå sina kompisar? Så check 1 där: Jag har lärt mig att ringa till folk. Framför allt Malin när jag gjort något kriminellt. Eller är berusad.

Efter de grundläggande kunskaparna hade kommit in i min hjärna började jag att lära mig mer avancerade saker. Algebra. Vad är egentligen X? Det eviga mysteriet. Sveriges nationalsång utantill. Hur mycket större vårt land egentligen är. Cykla i led till en hurtig utflykt, så där lärde jag mig att om du ska cykla samtidigt som 30 andra barn så ska du ha en cykellängd mellan den framför och bakom. På högstadiet, jadu, vad lärde man sig egentligen? Vilket skåp som innehöll hembränt man inte blev blind av? (I ett av dom blå, halvliter 25 kronor). En vikarie lät oss hänga gubbe under alla samhällskunskapslektioner. Så check 2 där: Alfabetets bästa och sämsta bokstäver. Vad är egentligen X? Det eviga mysteriet.

Min gymnasietid var lite av ett skämt. Mina fingrar ville då inte anpassa sig till en korrekt fingersättning så det blev bara ett väl godkänt i datakunskap. Jag lyckades vara den enda med skyddsglasögon som fick farligt medel i ögonen i mörkerlabbet under fotolektionerna. När det stod på matlistan att det serverades kökets hemligheter, flydde man snabbt till korvkiosken mitt emot. Största kunskapen var nog ändå de många orden för fiskpinnar som man lärde sig. Nästan som inuiternas tusen ord för snö. Check 3: Miniflippersej, sprödbakad torsk samt, kort och gott, fisk.

Efter studenten flydde jag fort som fasiken till England och började här förstå att det man lärt sig i skolan kanske inte var förgäves ändå. Fish and chips, framför allt med betoning på fish, var ju ett gammalt begrepp för mig så där fanns egentligen ingen kunskap att hämta. Tryggheten bara kom över en.
I Göteborg prövade jag som alla andra fräcka tonåringar på ett telefonjobb. Där kom den kunskapen till nytta. (Gnäggandet kanske inte hade fungerat i det verkliga livet, flyga däremot skulle ju inte suttit allt för fel, hade besparat mig ganska många blåmärken från att jag var i dagisålder och alltid hoppade från stenar i den stora tron att till slut så borde jag väl kunna flyga?)Enda sanningen som omkullkastades var det eviga mysteriet gällande X. Uppenbarligen är det pussar på engelska alternativ om det är tre X på raken, något extremt, syndigt eller en dålig film med uselt manus och hurtiga män utan skådespelartalanger.

Så det kanske var därför jag kände mig redo för studierna igen. Mina kunskapar hade klarat alla tester och den eviga frågan om X hade blivit besvarad. Nya utmaningar behövdes. Nya lärdomar behövde inflikas. Nya mysterier behövde få ett svar. För när man börjar fundera närmare, vad vet man egentligen om en student? Vi funderar.1. Alla sjunger i kör och är hurtiga pojkar i käcka hattar.2. CSN har lång telefonkö.3. Nudlarna är students bästa vän.Sen finns det inget mer. Det är som att en dunkel hinna svept över studentlivet och nåde den som berättar hur det egentligen ligger till.Campus är lika mytomsbundet som area 51. Hur ser egentligen en students vardag ut? Den här hinnan kanske har skapats till yttervärlden för att här finns någon stor glamourös hemlighet. Man lever tillsammans, de intellektuella, jagandet efter kunskap och förståelse. Sena nätter med intressanta diskussioner om de stora tänkarna, Descartes, Darwin, Freud. Jag finner ett studentrum i ett studentgetto. Rakt in i smeten. Här kan studierna blomstra, både de idéhistoriska och de över mina fellow students. Jag åker ner till Linköping. Går in på studentbostäders kontor. Varmt och härligt mottagande.
- Här är din nyckel.
- Jaha men var ligger huset?

En underliggande lukt av ättika sprider sig när jag öppnar dörren till korridoren som ska bli mitt lilla hem de närmaste månaderna. På bordet står spritflaskor och ölflaskor uppradade. Redan där ett hum om att de där sena nätterna kanske har en helt annan betydelse än vad jag trott.

Så jag trevar in den första dagen (självklart en halvtimme i förväg eftersom jag alltid är rädd för att komma försent och göra ett oseriöst intryck) in i klassrummet. På ena sidan sitter en man, 30 år och rullstolsburen. På andra sidan sitter en äldre kvinna. De tittar snabbt upp för att få en glimt av vem de ska tillbringa 30 poäng med, men återgår snabbt till att stirra ner i knäet. Lite före utsatt tid så infinner sig en professor och åberopar den akademiska kvarten. Fler folk som uppenbarligen kände till denna studenternas lag börjar droppa in en efter en. Två äldre farbröder. Föreläsningen handlar om vad som ska ske under kursen. Den äldre kvinnan antecknar allt och är oerhört intresserad av stavningar på alla namn. Jag ritar gubbar i marginalen. Det är liksom som att hans ord inte går ihop. Någon räcker upp handen och frågar – Hur upplever man kontexten i det här multinationella sammanhanget? Här rycker jag till? Inga kunskaper jag införskaffat under de tolv åren i skolan kan översätta hans mening till begriplig svenska. Paniken kommer över mig. Är det här jag upptäcker att jag är ett pucko?

Jag kommer hem. Ikväll är det uppenbarligen förfest och utgång. En kille i korridoren berättar om att en flaska vodka är lite för lite. Ytterligare ett hum om att det kanske är så att starkspriten har bytit ut nudlarnas betydelse?

Ny dag. Ny föreläsning. Ny morgon då jag springer från bussen till lektionssalen för att inte komma försent. Nehej nu hade de bytt lektionssal och var ligger den?! Jag snubblar över en från min klass, hittar rummet och jag ber så mycket om ursäkt. Två minuter över 10. Professorn tittar förundrat på mig och vi sätter oss ner. Han berättar att han väntar i 13 minuter till på grund av den akademiska kvarten. Föreläsningen handlar om vad idéhistoria egentligen är. Jag målar idag små cirklar i marginalen. Omväxling förnöjer, heter det ju. Någon frågar om facklitteraturens påverkan i antiken. Jag rycker till! Hur kommer det sig att alla de här människorna vet så mycket konstiga ord? När kommer frågorna om synonymer på fiskpinnar? Panik idag igen! Pucko? Jag?

Utanför mitt hus träffar jag killen som varit ute kvällen innan. Han är trött. Absinten hade gjort det lite jobbigare att gå upp till skolan och här börjar allting egentligen falla på plats. Den här dimman som ligger över studentlivet är nog alla studenters gemensamma minnesluckor. De bildar som ett eget kraftfält över campus med omnejd och utvinner hela tiden ny kraft ur bakfylleångest och begynnande alkoholism. Kanske ett alternativ till kärnkraften?

Jag gör nudlar, jag har vant mig vid ättikalukten nu. Det gick ganska snabbt. Loggar in på CSN och bekräftar att jag är student. När pengarna kommer vet dock ingen. Upptäcker att jag fundera lite och jag börjar inse. Jag är inte korkad. Mina betyg från gymnasiet är fantastiska. Min favoritkung är Karl den elfte. Det enda jag gjort hela hösten är att läsa böcker. Jag är bara ny och ovan. Efter en vecka i studentvärlden kan jag säga så mycket som att det här livet är ett enda stort sökande efter svar; vart ens hus ligger, var lektionssalen ligger som föreläsningen blivit omplacerad till, varför ens lärare använder sig av termen akademisk kvart istället för att säga man får komma klockan kvart över tio.Inte konstigt att de som redan kan systemet har hittat svaren men för mig är det här första gången och ingen hjälp finns att tillgå. Det är bara att hänga med och rita gubbar i marginalen. Någon gång, förhoppningsvis imorgon, så kommer allt att falla på plats. Det är ingen fara med mig, jag är inte ett pucko. I värsta fall så kan jag ju bli konstnär.