Ensambio

Jag är precis hemkommen från att ha varit på ensambio och sett "Män som hatar kvinnor". Ensambio är bland det bästa jag vet. När jag bodde i England och jobbade 60 timmar i veckan brukade jag unna mig med att gå till den stora biografen typ en gång i veckan och leva mig in i en helt annan värld. Eftersom jag gick själv så kunde jag välja film efter eget tycke, köpa hutlöst mycket smågodis utan att behöva bjuda med mig med någon och eftersom jag ofta gick obskyra tider då jag vanligtvis jobbade då andra människor levde så var jag praktiskt tagit själv i salongen.
Ensambio var helt enkelt en paus från allt.

Nu har jag tagit med mig den här ensambio-traditionen hit till Sverige och jag blir lika exalterad varje gång jag ska få gå och sen en film. Man behöver inte ha meningslösa efterbio-konservationer som alltid går till på samma sätt.
- Jaaaha vad tyckte ni om filmen då?
- Joo, den var väl bra.
- Ja, men inte lika bra som boken.
- Nej.
[Tystnad]

Dock har jag märkt nu att ensambio inte fungerar på samma sätt i Sverige såsom i England. I Sverige har jag en förmåga att hamna mellan två par, varav det ena paret sitter och grovhånglar under hälften av filmen för att sedan övergå till något som antagligen inte är lagligt i Sverige, medan de andra paret skall analysera och diskutera filmen innan den tagit slut. Idag satt jag bredvid en kvinna som ville spekulera om allt. "Är hennes mamma blind? - Nej men oj, hon sitter visst bara i rullstol". "Men guuud vilket plufsigt hår hon har!". "Men aj vad ont det gör när man blir skjuten!".

Så det här inlägget är egentligen bara en mental note till mig själv (synd om du orkat läsa allt det här svamlet att få veta det såhär på sluttampen). Ensambio i Sverige innebär bara att jag går dit ensam, andra människor hänger visst också i biosalongen.

Att städa eller bli mördad, that is the question

Madde har ju lämnat mig för varmare breddgrader och därför hänger jag här ensam i Haga, Göteborg. Det finns både plus och minus med att bo ensam:

+ Jag får stöka ner hur mycket jag vill.
- Jag är lite mörkrädd när jag ensam.

När det börjar lida framemot kväller så börjar jag tänka på en historia som min kära vän Anneli berättade för mig. Annelis kompis kompis (börjar bra, jag vet) bodde ensam. Helt plötsligt började hon märka att saker inte var där hon hade lagt dem senast. Hon tänkte att hon kanske fått demens och tänkte inte vidare på det förrän en dag när hon öppnade kylskåpet och den nyköpta osten var halvt uppäten. Hon ringde då polisen som genast kom och hittade en mentalsjuk kvinna som bott i hennes hem och gömt sig under hennes säng när hon var hemma.

Nu kommer vi till mitt problem. Eftersom jag är sjukt nojig plus att saker ligger lite här och var så tror jag alltid framåt kvällen att det är någon som ligger och klämmer under min säng och som på dagarna kommer fram och stökar ner! Tröjor är inte i garderoben utan ligger i soffan, glas är inte i skåpet utan på bordet, ja ni förstår. Och jag menar, det kan ju inte vara jag som slänger saker överallt hur som haver, eller hur?

Så idag, när jag äntligen hade en ledig dag, tänkte jag att det var dags att börja plocka ihop saker. Jag började vika och spruta luktagottdoft överallt men när jag kom till att börja städa under sängen blev jag lite skeptisk. Jag menar, om det är massa saker där så får ju ingen plats under sängen. I alla fall inte en normalstor människa. AHA! tänkte jag då. En dvärgmördare skulle kunna få plats! Hur ska jag göra?! Plus att jag hade börjat tröttna på att städa. Det är inte roligt någonstans. Den som säger sådant är mentalsjuk!

Men sen kom det som ett ljussken över mig. Istället för att städa så proppade jag bara in alla saker under sängen! Nu får inte ens Nils Karlsson Pyssling plats där under plus att jag inte behöver undra vems om har stökat ner.
Man får inte vara dum när man är smart!

Hallåå där ute

Var är alla människor? Har det hänt något som jag inte vet om? Är jag lämnad på inspelningsplatsen till I am Legend, eller ännu värre: i biosalongen där de spelar I am Legend? Jag är alldeles ensam på internet! För att det verkar som att alla bara har sugits upp av något svart hål! Jag är den enda på hela min msn som är online! Inte ens folket på min msn-lista som inte har msn verkar vara vid liv. Jag blir nästan orolig. Vad kan människor tänkas göra på en lördagkväll 00.50? Ett mysterium, det är vad det är.