Att städa eller bli mördad, that is the question

Madde har ju lämnat mig för varmare breddgrader och därför hänger jag här ensam i Haga, Göteborg. Det finns både plus och minus med att bo ensam:

+ Jag får stöka ner hur mycket jag vill.
- Jag är lite mörkrädd när jag ensam.

När det börjar lida framemot kväller så börjar jag tänka på en historia som min kära vän Anneli berättade för mig. Annelis kompis kompis (börjar bra, jag vet) bodde ensam. Helt plötsligt började hon märka att saker inte var där hon hade lagt dem senast. Hon tänkte att hon kanske fått demens och tänkte inte vidare på det förrän en dag när hon öppnade kylskåpet och den nyköpta osten var halvt uppäten. Hon ringde då polisen som genast kom och hittade en mentalsjuk kvinna som bott i hennes hem och gömt sig under hennes säng när hon var hemma.

Nu kommer vi till mitt problem. Eftersom jag är sjukt nojig plus att saker ligger lite här och var så tror jag alltid framåt kvällen att det är någon som ligger och klämmer under min säng och som på dagarna kommer fram och stökar ner! Tröjor är inte i garderoben utan ligger i soffan, glas är inte i skåpet utan på bordet, ja ni förstår. Och jag menar, det kan ju inte vara jag som slänger saker överallt hur som haver, eller hur?

Så idag, när jag äntligen hade en ledig dag, tänkte jag att det var dags att börja plocka ihop saker. Jag började vika och spruta luktagottdoft överallt men när jag kom till att börja städa under sängen blev jag lite skeptisk. Jag menar, om det är massa saker där så får ju ingen plats under sängen. I alla fall inte en normalstor människa. AHA! tänkte jag då. En dvärgmördare skulle kunna få plats! Hur ska jag göra?! Plus att jag hade börjat tröttna på att städa. Det är inte roligt någonstans. Den som säger sådant är mentalsjuk!

Men sen kom det som ett ljussken över mig. Istället för att städa så proppade jag bara in alla saker under sängen! Nu får inte ens Nils Karlsson Pyssling plats där under plus att jag inte behöver undra vems om har stökat ner.
Man får inte vara dum när man är smart!

Fobier

Paraskavedekatriafobi heter de när människor är rädda för fredag den 13:e. Jag undrar hur man skyddar sig mot det egentligen? Om man är rik så kan man ju liksom åka runt jorden och jaga tidszoner, men om man är fattig kan man inte göra något alls! Jävla kapitalistsamhälle.

Andra fobier som inte riktigt är som de ska:

Acousticofobi: rädsla för larm. Jaha det var brinner bara i taket. Det var ju inget farligt. Nej vänta nu gick larmet. HJÄLP HJÄLP! HYPERVENTILERA.
Levofobi: rädsla för saker på sin vänstra sida. Vänta lite nu, är det där min vänster eller din vänster?
Aerofobi: rädslan för luft- eller vinddrag. AGHAGA! Luften kommer emot mig. Den är överallt!

Hårdaste slaget måste ändå vara den som har fobofobi - rädslan för att utveckla fobier.

MMM. Utmana karma på fredag den 13e.

Rädslor

Idag ringde min mamma och berättade att hon varit på seans. Hon hade fått veta en massa spännande saker, som att en av hennes döttrar skulle få tvillingar (det blir nog du Becka) och att hon varit en man som ramlade av en häst i hennes tidigare liv. Mamma berättade även att om man tittade tillräckligt länge i spegeln så kunde man se hur man sett ut i tidigare liv. (Se bild här bredvid för att se hur jag såg ut 2008).
Jag ville ju såklart testa detta, men vågade inte riktigt. Om det finns något som jag avskyr från barndomen är det att titta in i speglar väldigt länge, speciellt om spegeln hänger i ett mörkt rum.
När jag tänker på det så finns det många skräckkänslor som hänger kvar från att man var barn.

Svarta Madame
Man gick in ensam på toa och ljuset var svart och tittade in i spegeln och sa: Svaaarta Madame kom fram! Och då skulle det uppenbara sig ett ansikte och man skulle dö knall fall.
Alla mina klasskamrater i 4:an gjorde den här saken men ingen dog, utan alla bara skrek. Det enda som var bra var att om man blev kissnödig av skräck så fanns en toa alldeles bredvid, så på det sättet var det ju en praktisk lek. Mesig som jag är vågade jag aldrig göra detta utan stod utanför och var den som hela tiden var beredd på att springa till fröken och säga att någon dött. Än idag vågar jag inte gå in på toa om det är mörkt, hellre kissar jag i en kopp.

Kedjebrev
Hej. Detta brev är på riktigt. Det fungerade för min kompis och det kommer att fungera för DIG! Om du skickar det här brevet till 5 personer inom 5 dagar kommer du att få den du är kär i. Om du skickar det till 10 så kommer du att gifta dig. Om du skickar det till 15 så kommer du att vara gift för resten av ditt liv och få många fina barn. Om du ignorera detta brev så dör du! Allt är sant!
Konstigaste är ju att de här breven cirkulerar bland vuxna människor också! Men om jag måste välja mellan att vara gift hela mitt liv eller att dö, så väljer jag nog att dö, för vem orkar skriva 15 identiska brev med dödshot i? Undrar om det finns en kedjebrevsmaffia som kollar upp vilka som ska dö. En egen avdelning på posten kanske?
Dra en plastpåse över huvudet
Föräldern varnar: du kan dö!
Jag behöver nästan ett CSI-avsnitt för att förstå det här. Kan luft inte åka upp i öppningen? Börjar plastpåsen att andas och snor allt ens syre? Kan plastpåsen på eget bevåg knyta en knut runt ens hals och döda en? Är plast ett material som man inte kan slita sönder? Mystiskt.

Så alla ens rädslor går egentligen ut på att dö. Vilket är märkligt för att Mamma berättade att man i alla fall redan levt 12 liv. Då skulle jag vara mer rädd för att när man stirrar i spegeln inse att det kanske vore fördelaktigare om man gick runt med en plastpåse på huvudet.