Ensambio

Jag är precis hemkommen från att ha varit på ensambio och sett "Män som hatar kvinnor". Ensambio är bland det bästa jag vet. När jag bodde i England och jobbade 60 timmar i veckan brukade jag unna mig med att gå till den stora biografen typ en gång i veckan och leva mig in i en helt annan värld. Eftersom jag gick själv så kunde jag välja film efter eget tycke, köpa hutlöst mycket smågodis utan att behöva bjuda med mig med någon och eftersom jag ofta gick obskyra tider då jag vanligtvis jobbade då andra människor levde så var jag praktiskt tagit själv i salongen.
Ensambio var helt enkelt en paus från allt.

Nu har jag tagit med mig den här ensambio-traditionen hit till Sverige och jag blir lika exalterad varje gång jag ska få gå och sen en film. Man behöver inte ha meningslösa efterbio-konservationer som alltid går till på samma sätt.
- Jaaaha vad tyckte ni om filmen då?
- Joo, den var väl bra.
- Ja, men inte lika bra som boken.
- Nej.
[Tystnad]

Dock har jag märkt nu att ensambio inte fungerar på samma sätt i Sverige såsom i England. I Sverige har jag en förmåga att hamna mellan två par, varav det ena paret sitter och grovhånglar under hälften av filmen för att sedan övergå till något som antagligen inte är lagligt i Sverige, medan de andra paret skall analysera och diskutera filmen innan den tagit slut. Idag satt jag bredvid en kvinna som ville spekulera om allt. "Är hennes mamma blind? - Nej men oj, hon sitter visst bara i rullstol". "Men guuud vilket plufsigt hår hon har!". "Men aj vad ont det gör när man blir skjuten!".

Så det här inlägget är egentligen bara en mental note till mig själv (synd om du orkat läsa allt det här svamlet att få veta det såhär på sluttampen). Ensambio i Sverige innebär bara att jag går dit ensam, andra människor hänger visst också i biosalongen.