Baka baka bulle

Nog för att jag inte kan se skillnad på isbergssallad och vitkål så är jag ändå ganska händig i köket när det kommer till att baka (antagligen eftersom man aldrig använder några grönsaker i kaffebröd). Två somrar i fjällkyrkan har gjort mig till en härdad bullbakare som numera bemästrar varje deg som slängs åt mitt håll. Vanilj, kanel ja helt enkelt allt kan snurras av mina flinka händer (förutom grönsaker som tidigare nämts).

På söndag kommer släkten hit för att fira min syster som fyllde år för några veckor sedan, så att idag tog jag och mamma på oss ett varsitt förkläde och slängde ihop en dubbel sats som skulle resultera i 100 bullar. Konstigt nog blev det bara 62. Som den mästerliga bagare jag är försökte jag förklara detta mysterium med att antal väldigt övertygande argument:

1. Storleksmässigt så skulle bullarna som jag bakar kunna utfodra ett litet afrikanskt land i fem år.(Mammas och mina bullar sida vid sida)
2. Det är så kallt ute så att jästen inte kunde fullfölja sin fulla jäsningspotenial.
3. De som skrivit ner bullreceptet är samma människor som mäter ut portioner för potatismos. De vet inte vad det pratar om. Enligt dem så ska man efterleva någon sorts hälsotallrik som gör en femåring mätt. Bort med det.

Ja många var de potentiella orsakerna som jag presenterade för min kära moder till varför bullmängden nästintill halverats. Allt för att dölja den egentliga orsaken...

Nämligen att jag är ett degmonster.
Oturligt nog vet min mamma om det här så att inga av mina tidigare presenterade anledningar till de fattiga bullframställningen fungerade. Om jag skulle gå i en vattenviktmaskin (ja sådan som finns på teve) så skulle jag vara 10% vatten och 90% deg. Vi får bara hoppas att min mamma aldrig kommer på att baka in sallad i degen, för att nyttig, vem vill vara det? (Hörsamma det, potatisportionsutmätare!). Det kan ju inte vara mitt fel att degen nästan alltid är godare än resultatet?