3000 roliga (?) historier

Julen 2006 körde min låtsaspappa Pers släkt en sådan här utlottning av julklappar bland de vuxna varav maxpriset på gåvan skulle vara 50 kronor. När jag gick på mellanstadiet körde vi samma sak, fast då var gränsen en 20:a och jag kommer ihåg att det var ganska svårt att hitta något fyndigt till någon när man inte visste vem det var som skulle få presenten. Jag tror bara att själva konceptet av utlottning är skapat av de här människorna som gör saker som man själv aldrig ens skulle titta åt, ja ni vet de här prylarna som när man tittar på dem tänker: Vem fan skulle köpa den här och varför finns det ens någon som har kommit på att sälja den?

Per blev i alla fall tilldelad "Största skrattboken - 3000 roliga historier" och den har legat på vår toalett nu i ett och ett halvt år. Om man läser baksidan så kan man få intrycket av att den människa som köpt den är ändå lyckats ganska bra med sina 50 riksdaler:

När du kan roa dina vänner med historier som får dem att vika sig dubbla, då blir du medelpunkten under kaffepausen, den som räddar en tråkig bussresa, kort sagt, saltet i tillvaron! Här är ett urval av sådans om kan roa de flesta, sådana vi känner igen oss i och som låter oss skratta gott åt både egna och andras misstag och stolligheter.

Fantastiskt tänkte jag! Vem vill inte rädda en tråkig bussresa? Men nu har jag läst ungefär hälften av boken och jag är inte riktigt lika entusiastisk längre. Några urdrag:

-Kan man få ett bad nånstans?
-Nä
-Badar ni inte i den här stan då?
- Jodå, det var en för tre år sen, men han va ordinerad.

-Varför har fru Nilsson så bråttom?
- Mitt goda namn och rykte står på spel...
-Vart ska ni då?
-Till fru Persson. Hon har kafferep idag...

Av en god strömmningsfiskare fodras framför allt att han är skötsam.

Slutsatsen blir som följer att återigen har någon inhandlat något som ingen vanlig människa skulle köpt annars, för att varför skulle man vilja ha en bok med 3000 dåliga skämt i sitt hem? Om man skulle dra någon av de där historierna skulle jag mer känna mig som saltet i någons öga.
Efter 1500 skämt så kan jag bara komma fram till en bra sak med den här boken, nämligen att jag har ytterligare en anledning att inte dricka kaffe, för om man inte har något roligare att säga än att återge ett utdrag från den här boken, ja då vill jag inte vara med under någon kaffepaus i hela mitt liv.