Narras April

Aprilskämt. Varför finns dem? Vilka tycker de är roliga? På vilket sätt tycker man att de är roliga?

Själv blir jag helt nojig när det är första april. Kan man lita på någon? Varenda artikel jag läser tror jag är ett skämt. Något någon skojsig hittat på sådär för sig själv i ett rum tidigt på morgonen, mumsandes på pepparkakor. Antagligen någon journalist inhyrd från Hänt Extra. Men vem tycker egentligen att det är roligt med två vaginor?

Antagligen är jag skadad från att jag var liten. Då älskade jag 1 april så mycket att jag och några 10åringar med mig drog fram klockan i klassrummet med en halvtimme, vilket gjorde att fröken trodde att vi skulle gå och äta lite tidigare än vanligt.
När vi glatt med små exalterade barnröster ropade ut april april, din dumma sill... så började hon att gråta och bad oss att ta rast och fundera över vad vi gjort mot henne och den allmänna ordningen i samhället. (Sann historia, önskar att den var påhittad, för den är så bisarr så här i efterhand).

Men jag är inte ensam i det här med att aprilskämt inte riktigt gått som man tänkt sig. Den irakiska tidningen Babel skrev på förstasidan 1999 att Ryssland hotade USA med kärnvapen om inte FN-sanktionerna hävdes. I Luxemburg, säger ryktet, är aprilskämt förbjudna sedan 1973 då landets banksparare lurades att ta ut sina besparingar från landets banker, med svår kris som följd.

Nej, om man nu så gärna vill luras så kan man väl ändå hålla det på en svensk medeltidsnivå.
Man tror att första april-skämten kom till Sverige på 1670-talet. Skämtet gick då ut på att lura någon att gå dumma ärenden - till exempel fick den lurade ett brev, en så kallad aprilsedel.

(Scenario år 1671:
- Kalle, kan du inte springa iväg med det här till brevlådan?
- Men vi har inga brevlådor än kära mor?
- Nej dig kunde man inte lura, goda gosse).

I övrigt tycker jag man ska hålla sig så långt bort från aprilskämt som möjligt.

Förresten, jag och Gud har glädjande nyheter till världens befolkning:

Veckans historielektion

Det är lätt när man läser historisk kurslitteratur att drömma sig bort till en annan förfluten tid. På tapeten just nu är Frankrike under 1700-talet. Denna upplysning men ändå hovkulturens tid.

Om du varit adelsman/kvinna kunde du fylla dina dagar med dessa spännande aktiviter:

• Titta på när kungen klädde på och av sig. Om du var rik och adlig så kunde du muta dig in i kungens klädkamrare för att applåderar och göra vågen när Solkungen klädde sig. Om du hade rätt kontakter kunde du även få vara en av de lyckliga få som fick sätta på kejsarens kappa eller strumpor.
  Så gör du för att uppleva det idag: Bli småbarnsföräldrer och gå på en fotbollsmatch.
• Äta exotiska rätter. Rätter får fjärran innebar pengar som innebar status. Vad sägs exempel om läckerheter som laxkinder och påfågeltunga?
  Så gör du för att uppleva det idag: Gå på en hipp restaurang på den skummaste gatan i stan som med all säkerhet inte erbjuder några vegetariska alternativ.
• Upptäck ett nytt rum i ditt palats. Vi bygger ett hus i Versaillestil och håll fester för alla för att skryta om din rikedom. Bjud även in allmänheten för att du ska kunna gotta dig extra mycket i din konsumtionsglädje. Spendera så mycket pengar så att kungen kan komma på besök och till slut så skuldsatt att du måste gifta dig med en galen man.
  Så gör du för att uppleva det idag: Ta lån på någon obskyr bank, skaffa dig fem kreditkort. Få allt att havrera (för att kungen kommer nog inte på besök) och bli en deltagare i lyxfällan.

Ja. Det var tider det.

Veckans historielektion

Historiaberättelse nr 1: Upptäckten av den nya världen.
På jakt efter en handelsväg till Asien upptäcker Cristoffer Colombus amerikanska kontinenten - det visste han ju inte själv utan tyckte att han hittade en asbra väg till Indien. Han beskriver det som paradiset på jorden med vänligt sinnade människor som lever i harmoni med varandra.

Toppen, tänkte européerna, obeväpnade människor som uppenbarligen har enorma tillgångar till guld och silver, vi åker dit!
Äventyrslystna sjöfarare tar sig över atlanten och historien berättar hur inkaindianerna vänligt tar emot dessa genom att ge gåvor till främlingarna i form av heliga oskulder. De främmande djuren, fick även de en varsin orörd kvinna, de åt ju majs så var det inte så att hästar var en konstig form av europeiska människor?
Kulturmötet är spännande. En katolsk präst proklamerar att påven delat upp deras rike mellan Spanien och Portugal genom att dra några streck på kartan. Indianen respons:

Var han full den här påvekillen när han hittade på det där vansinnet?
Religionen blev sjävklart ett problem. När inkakungen inte kunde läsa den latinska bibeln förklarar prästen, som påstår att hans kung är homie med den enda sanna och riktiga guden, att indianerna är okristna barbarer som ska dödas.
Någon större militär insats behövdes dock inte eftersom typ alla indianer dog av sjukdomarna som europeerna tog med sig. Inkafolket ska dock inte vara bittra, för att vid sidan av kaffebönor, potatis och tobak tog Columbus besättning även med sig syfilis.
6 år tog det för sjukdomen att sprida sig genom Europa. Så skrattar bäst som skrattar sist kanske?

En förklaring till varför jag inte anser att historia är tråkigt.