Jag och kinas mat

Igår åt jag sushi för första gången i mitt liv. För alla belevade storstadsmänniskor kan detta komma som en chock - men jag har aldrig riktigt trott att kombinationen ris, rå fisk och lite mer ris skulle tilltala mina smaklökar. Efter att ha testat igår kan jag konstatera att det inte riktigt var så hemskt som jag trodde, men detta är på en relativ skala där all mat i kina är halvdan och oftast liknar kanderade kroppsdelar.

Eftersom vårt kök är högst underutrustat och att handla i affären är dyrare än att äta på restaurang - äter vi oftast ute. Vilket kan låta som lyx, men är ett jävla bestyr. Jag skulle fan kunna offra min högra hand - som jag gillar väldigt väldigt väldigt mycket -för en potatis just nu. För det första, i Kina vet man inte vad salt är. För det andra handlar all kinas mat om ris. Det är ris med en köttbit man äter, inte tvärtom. För det tredje brukar alternativen på mat se ut ungefär såhär:

En kopp gris?


Eller varför inte en torkad köttmatta?


Eller ett griljerat ankhuvud kanske?


Så ja, på denna relativa skala så var sushi inte så hemskt som jag tänkt.

PS

Om ni undrade om min header så är den vita saken som jagar mig ett riskorn (och den förskräckta kvinnan i hörnet min kära moder Anette). Att bli jagad av ett adelsriskorn är nämligen min största skräck! Ris ris ris överallt! Att läsa i mina reseböckor om Kina som jag fick i julklapp att en vanlig hälsningfras i Kina är "har du ätit ditt ris idag?" gjorde mig inte ett dugg lugnare.

Men jag antar att det är en ris-k man får ta om jag vill åka på äventyr. (Förlåt, jag drog iaf inte något skämt om att min situation var risig).