Jag och kinas mat

Igår åt jag sushi för första gången i mitt liv. För alla belevade storstadsmänniskor kan detta komma som en chock - men jag har aldrig riktigt trott att kombinationen ris, rå fisk och lite mer ris skulle tilltala mina smaklökar. Efter att ha testat igår kan jag konstatera att det inte riktigt var så hemskt som jag trodde, men detta är på en relativ skala där all mat i kina är halvdan och oftast liknar kanderade kroppsdelar.

Eftersom vårt kök är högst underutrustat och att handla i affären är dyrare än att äta på restaurang - äter vi oftast ute. Vilket kan låta som lyx, men är ett jävla bestyr. Jag skulle fan kunna offra min högra hand - som jag gillar väldigt väldigt väldigt mycket -för en potatis just nu. För det första, i Kina vet man inte vad salt är. För det andra handlar all kinas mat om ris. Det är ris med en köttbit man äter, inte tvärtom. För det tredje brukar alternativen på mat se ut ungefär såhär:

En kopp gris?


Eller varför inte en torkad köttmatta?


Eller ett griljerat ankhuvud kanske?


Så ja, på denna relativa skala så var sushi inte så hemskt som jag tänkt.

Mat

Jag är sämst på det här med mat. Jag kan ett recept i huvudet och det är snabbmakaroner. Jag gillar dock god mat. Dessa två faktan är därför inte så lätta att kombinera. Jag har försökt att förbättra mig men jag kan inte förstå vad som går ihop med vad, varför man egentligen behöver några andra kryddor än salt, peppar och piffi allkrydda. Jag blir förvirrad och äter istället korv med bröd.

Dock tror jag inte det bara är jag som tröttnar på det här med att smaksätta saker. Jag tror Gud är ganska trött på det också. Först kom han på kyckling, mm tänkte alla. Men vänta nu, helt plötsligt ville människorna börja äta konstiga saker såsom hundar och krokodiler. Suck, tänkte Gud, jag orkar inte med er! Kan ni inte bara äta snabbmakaroner? Nehej. Äh kyckling verkar ju vara en hit, vi låter alla konstiga djur smaka kyckling.

Svårast verkar det dock vara för vegetarianerna. Grönsakerna blir dyrare och bönor smakar faktiskt inte sådär fantastiskt. Så nu finns en massa substitut: corn, cornkorv, cornbacon.

Men jag kan verkligen förstå varför man blir vegetarian. Min kära kombo Madde är det. Vi satt häromveckan och pratade om att jag hade hittat hamburgeköttspålägg.

Madde: Ååh jag älskade hamburgekött på mackan när jag var liten!
Jag: Ja det är sannerligen hur gott som helst.
Madde: Fast sista gången jag åt hamburgekött så blev jag lite ledsen. Vi hade nämligen utflykt till stallet.

Jag tror Gud är nöjd med vegarianerna, de äter i alla fall inte konstiga djur som måste smaka kyckling. De nöjer sig med cornsubstitut.

Plötsligt händer det

Idag lagade jag så god mat att jag trodde att det var någon annan som gjort den. Kanske är jag besatt av någon matlagningsande - kanske Martha Steward? Jag är ganska säker på att hon har direktkontrakt med djävulen. Om jag inte gör makaroner med ketchup imorgon råder jag er att omgående skicka hit en passande exorcist.

Får det lov att vara en grillad kackerlacka?

Msn.se är min startsida och idag fick jag se ett litet inslag om asiatisk mat.
Jag kan ju inte direkt hävda att jag uppvisar min starkaste sida i köket speciellt inte nu då jag håller på att rensa kyl och frys för att jag är fattig och för att mjölk inte smakar så bra när den är 2 veckor gammal, men asiaterna de har en helt annan känsla. Lyssna bara på det här citaten:

"När de lever kan man lyssna på syrsornas vackra ljud. Efteråt kan man äta dem".
/Kocken
"Brödets krispighet passar bra med smaken av mask"
/Kunden

Jag har aldrig förstått det här med hur man kommer på mat. Stenåldermänniskorna hade väl inget överflöd av mat till handa - det var ju inte som att de kunda åka och handla på närmaste Grottköp, om något recept misslyckades. De bara blandade och kom på att svamp skulle jäsa i 40 minuter och sen kunde man reglera elden till cirka 225 grader och stirra på solen i 10 minuter och sen ta ut ett hamburgebröd. TADA!

Det måste ändå tagit lång tid och många misslyckade försök att lista ut hur saker och ting går ihop, men det är klart om man inte har något annat att ta till så äter man ju vad som bjuds utan att fråga efter mer salt (speciellt inte på medeltiden då allt var indränkt i salt för att bevara maten längre).
Och på det planet förstår jag asiaterna. Är valet mellan äckligt ris och en krispig mask så är ju valet självklart. Jag har ju hört att insekter är proteinrikt.

Konsten att äta kött i smyg

Fiskpinnar, köttbullar, bratenwurst, blodpudding, köttfärslimpa! Dessa heliga maträtter som inte finns i mitt vegetariska hem. Madde kom ju på att jag gömt skinkan under josen efter att ha läst min blogg, så nu kan jag inte dölja mitt kött så där vårdslöst . Istället bestämde jag mig för att slå på stora fläsktrumman när Madde var borta. Efter att ha konstaterat att min vegetarian-combo inte skulle vara hemma på hela kvällen sprang jag snabbt iväg och köpte baconbitar till min köttfavorit: fläskpannkaka.









Jag fröjdades och njöt och tillbringade sedan resten av kvällen med att försöka dölja spåren av denna djurorgie så gott som jag kunde. Placerade resterna längst ner och märkte matlådan "hemligheter från frysen" (alla vet från skolmatstiden att det är synonymt med magsjuka), gömde baconkartongen längst ner i soporna, diskade och gjorde det prydligt.

Min omätbara förmåga att undanröja spår gav mig hopp inför framtiden. Korvburgare! Skinkfrestelse! Köttgryta! Diagramen för hur dessa maträtter skulle lagas och gömmas var många och långa och jag var oändligt nöjd med min brillians ända tills Madde kom hem.

Jag: Hej!
Madde: VARFÖR LUKTAR DET BACON HÄR?

Värst är att det inte blir någon mer pölsa, utan värre var att jag städade i onödan.

Food time

Cajsa och jag har idag spenderat dagen tillsammans. Vi inledde stort med en salladslunch (med fetaost i. Man vet att man inte kan vara ute på en nyttig bana när det man äter en salladsingrediens som verkligen är döpt efter mottot: du är vad du äter). Efter lunch och en fika med en stilsam utflykt i bil kände vi att vår kaloriförbränning var på sparlåga och därmed var i behov av att ladda våra magar igen. Vi svängde in bredvid raggarna på Åhlens-parkeringen och brainstormade i fem minuter, tills vi insåg att svaret på frågan vad ska vi äta idag då? skulle uppenbara sig medan vi hade en frän doft av wunderbaum i närheten. Istället gick vi in på affären för att försöka hitta något vi var sugna på. Efter två varv i butiken hittade vi den här spännande rätten från food time:

Konstigt nog så såg det där ut precis som något vi kände igen. Så istället för att komma ut ifrån affären med mat, sprang vi därifrån, varse om en ny kunskap - bestäm vad du vill ha innan du går in i affären så att du inte behöver passera mat-i-korv-hyllan. En mycket givande dag med andra ord. Baningsknep, kunskap och ekonomispar i ett! Tack Food Time! Ett tips på vägen till er dock, du är vad du äter fungerar bra eftersom det inte egentligen går ihop, du ser vad har ätit - inte lika tilltalande.

Den italienska maten

17åriga kusinen: Vesuvius? Jag trodde det var en pizza?

= = ?

Italien är känt för sitt spännande cousine med orginella pizza- och pastarätter med en förföriskt god glass som efterrätt, eller varför inte en tirsamisu? Deras frukost är inte så pjåkig den heller utan är lätt värd ett smakprov.