Om humor

Surfade runt lite och hittade denna intressanta artikel:

"Vi skrattar åt dåliga skämt för att klara oss bra socialt

Skratt är en allvarlig sak. Vi skrattar inte för att något är roligt utan för att klara oss i det livsviktiga, sociala spelet, menar amerikanska psykologer efter ett experiment. Forskarna vid Florida State University använde följande vits i undersökningen:

"Puh, vad det är varmt här", sa en muffin till en annan inne i ugnen.
"Du milde, en talande muffin!", sa den andra.

De flesta som sitter ensamma och läser vitsen skrattar inte. Orsaken är att den inte
berättas i ett forum med människor som man önskar ha en social gemenskap med, men när
vitsen berättas för anställda, medan deras chef är närvarande, så skrattar de anställda. "

Jag vet inte om jag är sjuk eller så, men jag skrattade jättemycket åt muffinsskämtet när jag läste det. Detta är kanske inte ett sådant stort mysterium, med tanke på att min humor är skev - och att jag antagligen vill ha en trevlig social gemenskap med mig själv - desto konstigare är att jag får ligga registrerad som en humorblogg. Speciellt efter detta inlägg. Ytterligare något att lägga märke till är att detta var LIVSVIKTIGT I DET SOCIALA SPELET på arbetsplatsen. Om allt man behöver göra är att skratta åt en lustig ordvits, hur kan det då komma sig att jag är arbetslös? Skrattar jag kanske på fel ställen? Eller skrattar jag för mycket för mig själv? Är det måntro muffinsen som störtat min arbetsamma karriär? Ja det är väl vad jag egentligen har anat, det är inte alls något att göra med att jag är lat. Puh, då var det utrett.