Gudarna ska veta att jag inte är den hurtigaste av människor. Ett friskisben här och där har jag väl hunnit med i mina dagar, men någon idrottsstjärna har jag då aldrig varit. Förens nu! Nu har jag äntligen hittat mitt kall i livet! Man hör ju talas om historier där folk berättar om hur de börjat med idrotten sent i livet (ja när dom alltså är cirka 3 år) men jag har alltid avfärdat dessa tankar med att sådant händer inte mig. Men ack vad fel jag har haft!I fredags var jag, Anna och Lina på framtidsmuséet där jag hittade min nya passion. Förväntan låg i luften när jag stegade fram emot svettbandet med elektroder i och slog mig ner för att duellera mot min kära vän Anna -vilket jag måste säga är inte vilken motståndare som helst. Hon är en s
ådan där spänstig kvinna som är inne på sin sista etapp i tjejklassikern.Vad är det då som har fångat mitt intresse så? Jo mina damer och herrar, nämligen en helt ny fantastisk sport (ja sport) kallad avslappningstävling. Det går ut på att man sitter mittemot varandra och tar igen sig, den som förlorar får en boll över på sin sida.
Och gissa vem som vann?! Undrar om det är försent att anmäla sig till OS i Peking?
No comments:
Post a Comment