Lamma Island

Efter en hysterisk utekväll på en bar långt upp i skyn och dans i högklackat i partyområdet LKF, skulle vi under lördagen delta i en faddringsaktivitet som vi visste mycket lite om, förutom att vi skulle åka till en ö alldeles utanför Hong Kong.


Säkerheten på den lilla färjan var på topp, och detta bekräftades med denna skylt:



Och när vi kommer fram får vi veta dagens planer: haika upp för ett berg (! ! !) i två timmar. Visst är det härligt att det här med vandring upp för berg på något vis förföljer mig tänkte jag och besteg med sönderdansade ben och alkoholtrött huvud upp till världens ände.

Men efter två timmars vandring kom vi fram till en strand. Solen kom fram, en selektiv värmebölja kom över oss och ölen var billig- helt plötsligt var varenda steg värt det, för äntligen kunde jag faktiskt ta bilder som folk skulle kunna bli avundsjuka på.

(Fast så avundsjuka behöver ni inte vara för att om jag skulle fotograferat åt andra hållet så låg där ett stort energiverk, men det behöver vi ju inte visa upp).

Peak out

På fredagar har vi inga lektioner så jag, Annika, Danna och vår nya vän Nicole begav oss upp till Victoria Peak, ett klassiskt turistställe där man kan se hela staden från ovan.














Uppe på toppen kunde man skriva kärlekshälsningar. Jag tänkte först skriva en efterlysning efter Ping Pong men beslutade mig istället för att börja min kampanj om att få dra ett fantastiskt underhållande toastmasterskämt på Malin och Kristians bröllop i sommar.
















Allt var frid och fröjd där uppe på toppen tills vi beslutade oss för att vandra runt i regnskogen lite. Allting var pittoreskt och trevligt, tills vi insåg att vi gått vilse. Efter en timmes nedförsbacke fick vi lov att klättra upp (eller kanske snarare bestiga) för ett berg för att kunna ta oss hem. Till allas glädje hade jag på mig ballerinaskor.