Friskismode. Del 2.

Häromdagen var jag på ett friskisbesök i en lokal där jag inte varit tidigare. Till saken hör att jag var lite försenad efterssom jag såklart inte hittade dit och är en tidsoptimist utan dess like.
Jag kommer inspringande och frågar som hastigast en av funktionärerna var gympapasset var någonstans.

Funktionär: Jo det är i sal 1.
Jag: Okej och var ligger den?
Funktionär: Den ligger... eller föresten, du kanske vill byta om först?
Jag: Öh nej inte direkt.
Funktionären synade mig upp och ner och tittade fundersamt och svarade till sist.
Funktionär: Salen ligger en trappa upp OCH det gör omklädningsrummet också.

Jag vet inte. men jag vet inte om det är kotym i Göteborg att till vardags gå runt i en Spice Girls-tröja och ett par svarta mjukisbyxor med röda revär på. Eller så kanske de har dress-code på friskis?

Så nästan gång kanske jag ska testa min röda (som matchar mitt ansikte så väl) skolan är bäst på sommaren-tshirt? Moderiktigt om något.

All work and no play makes Gabi go bloggidéfattig

Tentan närmar sig med stormsteg. Igår insåg jag att det var nästa vecka, inte i januari 2219 som jag hoppats på, som vi ska sätta vår tvåmånaderskunskapsinhämtande på prov. Detta gjorde att jag låg och stirrade upp i mörkret till cirka halv tre på morgonen och tänkte på alla böcker som jag verkligen inte skulle hinna läsa ut. Nattens sömnbrist var inte toppen med tanke att min dag har sett ut såhär:

06.55 Väckarklockan ringer och jag tror att tredje världskriget har startat. Jag hoppar ur sängen utan att min kropp är med och slår därmed i en tå.
8-10. Föreläsning om ekonomisk historia.
Kan sammanfattas såhär:
- Jag tänkte inte på att hon var asiat.
- Nej men hon är bara halvkines, du kanske bara såg henne i profil.
10-14. Plugga. Äta. Gå över halva stan till nästa föreläsning.
14-16. Föreläsning om det Osmanska riket.
Det enda jag kommer ihåg från de timmarna var att Sultanen hade massa fruar och slavar och gjorde dem med barn och sen skulle bröderna tävla vem som skulle bli kung sen. Den som vann mördade alla sina bröder plus deras släkt. Ja det var mycket bättre för, helt klart.
16-17. Springa genom hela stan för att hinna hem och byta om. Spurtar till hållplatsen, hoppar på en spårvagn och hoppas att den ska ta mig till friskis. Det gjorde den inte. Istället åker den tillbaka mot samma håll som jag kom springande ifrån.
17-18. Hinner precis till friskis där Lina och medelpass väntar. Eller inte. Vanliga instruktören är sjuk, istället ska vi ha medel puls. Medel puls var apdrygt när jag var vältränad någon gång där 1995.
18-20. Kravlar hemåt, tar en dusch och lagar mat. (Eller jag gör gröt).
20-22. Jag och Madde lyfter ner fem miljoner saker som inte tillhör oss till förrådet.
22-23. Plugga mera.

Och det tragiska är att jag den senaste veckan har avslutat varje dag med de här orden: Det här var den mest hysteriska dagen någonsin. Det är därför att ni fem trogna bloggläsare inte fått ta del av mina krystade skämt - den akademiska världen har slukat mig och de enda lustigheterna jag kan komma på går i någon form av akademisk-kvart-humor. Sorligt.

Ytterligare en ledsam sak är att jag fortfarande har en miljard böcker kvar att läsa och ännu en dag har gått och pluggtiden (som utbytts mot andra viktiga saker här i livet som sett ovan) har varit alldeles för lite för att kunna gottgöra mitt samvete.

Mitt enda hopp ligger i att man kan få extrapoäng för tunga lyft, underhåll av personlig hygien samt friskisaktiviter. Det borde väl inte vara för mycket att begära. Eller?

Tristessen

Jag har glömt hur man tar igen sig! Jag vet inte när det här hände i flyttatillGBGbörjanyskoladeltaiallt-processen. Rastlösheten, denna för mig ganska okända sjukdom har drabbat mig utan dess like. Jag har försökt alla kurer som går för att stävja detta:
- Spela alla sånger jag kan utantill jättesnabbt på pianot. Jag gjorde även en ny trudelutt som går: Jag har så tråååååkigt, sååååå tråkigt (se upp för den till nästa års schlagerfestival).
- Läst om skillnader mellan hästar och oxar i medeltidens jordbruk (Sjukt spännande, verkligen!).
- Jag har tittat in på arbetsförmedlingen för att se om någon utannonserade ett endagsjobb för idag. Tyvärr verkade det inte så. Jävla begynnande lågkonjunktur.
- Modellat med mina lisebergsöron.
- Funderat på att tidiglägga min friskistid. Tyvärr släppte de inte in mig varken på seniorsjympan (åldersdiskriminering som hette duga) eller nyblivenmamma-jympa (mina argument om att jag någon gång skulle bli en öm moder i behov av knäböjsövningar fungerade konstigt nog inte).
Så nu är jag lämnad till mitt öde tills klockan tre då jag och Madde ska gå till banken för att skaffa ett matkonto. Det är sannerligen något roligt att se fram emot.

Förstår ni nu varför blogginläggen inte blir så mycket lustigare än så här?

Friskismode

Så jag lyckades manövrera mig till friskis idag för att uppdatera min kordination med hjälp av ett danspass. Jag är alltid lika fascinerad över vad människor har på sig när de ska träna. Det är som att idrottsvärlden har sitt alldeles egna mode. När jag tränade förra gången, det vill säga i mitten av 90-talet så var det hett med jassbyxor och fruit of the loom-tröjor. Nu ska man uppenbarligen se hurtig ut. Vad är grejen med det här? Tror någon att jag har uppdaterat min träningsgarderob sedan mm bop terroriserade världen? Nope. Tacka vet jag gymnaster som stenhårt hållt fast vid glittersprejade luggar och tygtofsar och så har det varit sedan tidernas begynnelse, redan på de gamla grekernas tid. I alla fall, mina spice girls-tröjor har kanske sett sina glansdagar, så jag började att googla en ny outfit som inspiration. Tyvärr så uppstod en del frågetecken. För hur fan skulle man kombinera den här oberörda kvinnans spandex-magtröje-kortashorts-träningskläder tillsammans med min utmärglade svettiga, röda, uppsvullna kropp?

Nej det får nog bero ett tag, för att jag har ju hört att mode går i cykler, det kanske bara gäller några år innan det är inne med knallröda skolan-är-bäst-på-sommaren-tshirten är det hetaste man kan ha? Vi kan bara hoppas.

Det nya hälsosammare livet

Nej fyfan nu måste det bli skärpning på bloggandet. Så här osunt kan jag inte leva i mitt nya Göteborgsliv. För att hälsa och vigör är vad jag ska ägna mig åt här på västkusten.
Här är min fantastiska plan om hur detta ska gå till:

Vegetarisk kost.
Min kära rumskamrat Madeleine har levt politiskt korrekt och välmående i två år och nu har jag för alla goda anledningars skull (det vill säga husfriden och ekonomins) anammat dessa matvanor. Problemet är för det första att jag kan två vegetariska koster.
- Pastasås
- Kycklingsallad utan kyckling.
Där tar min kunskap som inte inkluderar husmanskost slut. Därför har jag förlitat mig på smörgåsar. Mackor med smör, mackor med ost, rostade mackor med smör och ost.
Och det för oss till problem nummer två. Jag älskar kött. Jag har konstiga cravings, konstiga drömmar, köttiga hallucinationer. Jag förstår inte hur folk klarar av det här, för att det gjorde inte jag.
Så jag köpte ett skinkpaketet (som jag gömt under josen, ja för husfridens skull).

Regelbunden träning.
Redan när jag var i London infann sig vilda diskussioner mellan mig och Cajsa om hur roligt Friskis egentligen är. Så jag köpte en sportbehå på primark för den förfärliga summan av 45 kronor som ett hot om annars onödigt spenderade pengar Det är ju som sagt lätt att prata om en hurtig sida när man är i ett annat land, desto svårare att ta sig till en instängd lokal fylld med 50 svettiga medelålderskris-människor som övar kissande hunden när man väl är i Sverige.
Så jag kom till Göteborg för två veckor sedan. Idag orkade jag gå hela 10-minuterspromenaden som är mellan mig och friskis. Det var efter att jag sovit middag i tre timmar. Och jag registrerade mig bara. Slog på stort gjorde jag också, 2000 kronor för ett helårs jympakort.
Så imorgon ska jag gå dit och hoppas på att den jympalektionen är värd 2045 kronor, för att vem tror att jag kommer att klara hela den långa vägen dit igen? Sannorlikheten är ju att jag kommer att fastna på mcdonalds på vägen dit, förvirrad av min köttabstinens.