Ibland hör man att det pratas om Lissabonfördraget. Man brukar i samband med den även nämna att EU kommer att bli mer överstatligt och få en president. Jaha tänker man, vad innebär det då? Det ska vi reda ut nu såhär på morgonkvisten (eftersom jag försöker att undvika att tentaplugga).
Först och främst: Som jag nämnde igår så tänker alla stater att de är bäst. De är suveräna och ingen får bestämma över dem, ungefär som en maffiosoledare. Länder vill ha ekonomisk, kulturell och politisk makt. Alla vill bli USA. Genom att ge bort makt till EU så förlorar staten lite av sin suveränitet. De kan alltså inte själva bestämma allt, utan man måste följa EU-direktiv som alla beslutar om gemensamt på de områden som man tidigare bestämt om i olika fördrag. Om man inte följer det så hamnar man i EG-domstolen.
Lissabonfördraget är ett sådant avtal. Alla måste säga ja till det innan det kan antas. Antingen kan landets riksdag och regering säga ja åt folket (som i Sverige) eller så kan folket få rösta om det (som i Irland).
Vad innebär då Lissabonfördraget? Jo en mängd olika saker har föreslagits.
- En permanent ordförande för Europeiska rådet. Idag byter man ordförandeland var 6e månad. Istället skulle man välja ett land som sitter i 2,5 år och som kan bli omvald en gång. Detta för att öka kontinuiteten. Det är detta som man referar till när man pratar om att EU ska få en president. Den här personen skulle dock inte ha någon större makt utan rollen är mer symbolisk, en representant för ett enat EU.
- Man skulle även skaffa sig en utrikesminister.
- EU skulle bli en juridisk person som kan ingå internationella avtal.
- Man skulle ändra på mandatfördelning i Europaparlamentet.
- Europaparlamentet skulle få vara med och besluta i alla förslag som läggs fram. Det är här den överstatliga delen kommer in. Lyssna noga nu för att det är här det kan bli komplicerat. Istället för att Europeiska rådet (regeringscheferna) och ministerrådet (de nationella ministrarna i olika sakfrågor) skulle få besluta om det mesta, skulle Europaparlamentet (som inte har sitt ursprung i en nationell riksdag och regering, utan direkt från folket) få vara med och härja. Staternas representanter skulle alltså få lov att lyssna till vad Europaparlamentet (som inte utgår från en nationell riksdag/regering) har att säga. Hängde ni med där? Såhär då. Europeiska rådet och ministerrådet = nationella. Europaparlamentet = frågar inte vad nationen tycker utan vad de politiska grupperna i Europa anser.
Sammanfattningsvis kan man säga att Lissabonfördraget är ett försök att ena EU. Om man är en juridisk person kan man vara mer enade utåt mot omvärlden. Man skulle ha en permanent ordförande, som var ansiktet utåt. Europaparlamentet skulle förstärka sin "egna" riksdag genom att Europaparlamentet skulle få vara med och besluta i fler frågor.
Så är detta bra eller dåligt?
Ibland talar man om att EU skall prata med en röst utåt. Man skall vara enade i internationella frågor och EU skall på detta sätt kunna stärka sin makt gentemot USA och Asien. Kritiker säger däremot att om man talar med en röst, så tystar man 27 andra.
Vad tycker du? Ska EU vara mer enat? Skall man sluta fokusera så mycket på det nationella självbestämmandet och låta Europaparlamentet ha mer att säga till om? Skall EU ha en enda röst i världen, istället för 27 stycken?
Frågor på detta?
No comments:
Post a Comment