Kläder

Idag beger jag mig iväg till Öland och igår var stora packningsdagen. Eftersom jag inte läst "packningskunskap" 15 hp, så förstår jag aldrig hur man skall packa. Av någon anledning slutar det alltid med att jag har 53 kristna koftor, men endast ett par omaka strumpor.

Extra svårt var det att packa den här gången. Jag har fantiserat ihop att Cajsa, en fantastisk kvinna med extrem pondus, kommer att kräva tre ombyten per dag. En klädsel för förmiddagsaktiviteter, en för eftermiddagspromenaden och en för kvällens äventyr. Hur ska man ens kunna färgkoordinera så många kläder? Eller ens bära på dem? Suraste kommer jag att bli för att Fredrik och Samuel kommer bara ha tagit med sig en rutig skjorta var som de byter med varandra när den studen är kommen.

Men! Man får inte vara dum när man är smart. Jag har införskaffat mig en outfit som gör att jag kommer att smälta in i alla tillfällen! Alla kommer att nicka glatt och aldrig kasta konstiga blickar på mig. Jag har nämlingen fixat mig Ölands folkdräkt.

För beiga chinos, randig kofta och blåa marinskor är väl vad folk på Öland har på sig? Eller?

Konsten att packa

Nu har jag packat färdigt. Eller jag tror att jag packat färdigt. Såhär går det till när jag förbereder mig för en 12-dagars frånvaro från min garderob.

1) Oh jag älskar den här koftan och den här och den här och den här! Vafan nu fick ju inget plats, okej vi tar bort alla byxor, sådant är onödigt.
2) Kommer på att jag borde ändå ha med mig ett par byxor. Lägger de ovanpå väskan.
3) Lägger resten av kläderna "som jag nog borde ha med mig men inte är en älskad kofta" ovanpå väskan.
4) Tittar lite längre in i min garderob, upptäcker en kofta som jag inte använt sedan 1994 och tänker "men herregud, jag älskar den här koftan, den kommer jag SÄÄÄÄKERT att använda i jul, den är ju lite... öh julig... knallrosa är ju nästan rött... öhm. Jag kanske ska hämta en påse som man bara kan ha sådär lite nära till hands."

5) Packar påsen full med saker som säkert inte finns att köpa i Falun, typ tandkräm.
6) Tröttnar på att packa och börjar blogga istället och tänker att det där fixar jag imorgon.

Och då vet vi ju alla vad som kommer att hända imorgon:
Tåget går 12.02, jag hinner nog om jag går upp kl.10 att rensa kylen, dammsuga, diska, tvätta håret, slänga soporna, göra matsäck, laga jackan och ta mig till tågstationen.

Ja jag kommer att hinna, för att jag har ju faktiskt packat färdigt idag.
Beskåda koftkavalkaden som väntar Falun, biljetter finns hos din närmaste återförsöljare:

Lilla Brittan

Man skulle kunna tro att den här bilden uppvisar min eleganta packning inför London. Så är dock inte fallet. Detta är min Riga- samt kräftfiskepackning som jag inte orkat beblanda mig med.

Japp, idag bär det nämligen av till England, detta förlovade land som en gång även var min hemfrist. Tur nog hann jag bege mig iväg innan jag gift mig med en fotbollshuligan och skaffat mig femton mini-me:s. Jag har en känsla av att jag skulle slutat som Vicky Pollard:




I alla fall, ni skall inte frukta, kära bloggläsare, jag har nämligen förberett något litet för er här hemma. I sommar har jag ju läst kursen att skriva en historisk roman, men i ärlighetens namn så har jag faktiskt skrivit en sådan tidigare i min karriär, närmare bestämt när jag var 9 år någonting. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att publicera denna fantastiska historia medan jag är borta. Så jag presenterar för er: Land under land.

Ta ta så länge, Miss Foster!