Dag 2: Filippis

Trots att Puerto Princesa hade skärpt till sig, begav vi oss tidigt på morgonen iväg mot Puerto Princesa. Vår shuttlevan döpt "Lady Janne" var avsedd för cirka 12 personer, vi var 18 som klämdes in under den 5-timmar långa resan på grusväg mot den lilla fiskebyn.















Vi hittade ganska snabbt ett rum som skulle komma att bli vårt hem de närmste 5 dagarna. Detta rum hade allt;
1.Aircondition (som man inte kunde använda på nätterna på grund av att strömmen i staden stängdes av mitt i natten),
2.utsikt över djur (dvs tuppar som tyckte det var spännande att börja gala klockan fem på morgonen),
3.spirtuell närhet (varje morgon innan tupparna började gala väcktes vi av att kyrkan spelade halleluja-sånger på högsta volym)
4.en toalett med toalettsits (högst uppskattat faktiskt! däremot saknades spolfunktion vilket gjorde att kasta papper i toaletten var off limits)
5.och sist men inte minst trevliga grannar (som var så gästvänliga att de gratis erbjöd oss att lyssna in på deras nattlig aktiviteter).


Återstoden av dagen bestod i att upptäcka staden (två högst spännande huvudgator som var ca 50 meter långa), sova på stranden och spela yatzy mot två backpackerkillar - vi vann såklart och håvade in två gratis öl. Värre liv än såhär kan man faktiskt ha.

Att bo i London

Jessbox, då var jag hemkommen från det glada London. Eftersom jag och Cajsa är två riktiga storstadskvinnor ville vi inte försöka leva som några turister utan vi slog slag i saken och anammade lev-i-ett-sunket-rum-traditionen som är en lag för alla som prövar lyckan i Storbritannien

Hör bara här hur vi har ansträngt oss för att verkligen bo som riktiga London-människor:

1. Vi bodde inte i Notting Hill som vi har sagt till alla, vi bodde i "närheten" av Notting Hill, det vill säga att avståndet var att jämföra med Abisko - Malmö.

2. Vi bodde i våningen som Gud glömde. De hade satt dit en låtsastrapp till den "fjärde" våningen som egentligen var vinden. Men vi var glada att vi i alla fall fick lite motion när vi kom hemramlande på kvällskvisten. Toppentoppen.

3. Vi bodde i ett sparsamt möblerat rum. Bilden visar den trevliga sidan av rummet, den andra bestod av en låda som egentligen var en dusch. Jag sov i överslafen. Den hade däremot ingen påhittad trappa vilket ledde till att varje gång jag skulle ta mig upp för en tupplur fick jag be Cajsa att putta på medan jag gjorde sådan här "öhmpf-min-mage-krossas"-ljud och Cajsa uttalade sitt mantra " det här händer inte, det är bara en dröm". Vår vänskap har kommit så långt.

Ja ni förstår vad flott vi har levt och då har vi inte ens kommit till det bästa. Utsikten: