Happy birthday to me!

Today is my 25th birthday and to see how I made it here (actually this is just my way to celebrate myself) I have digged out some pictures from the old days.
This is how I looked 25 years ago, already a looker!

Den kristna kroppshållningens moder?

Jag kan inte förklara vad ni kommer att se på denna video från min födelsedag med något vettigt. Jag hittade den igår i min vanliga AGH-VARFÖR-FINNS-INTE-MOBIL-ALKOHOLÅS-VARFÖR-HAR-JAG-SKRIVIT-ATT-JAG-ÄLSKAR-HONOM?-NEJ-VAD-HAAAR-JAG-SKRIVIT-ÄR-DET-DÄR-ENS-EN-MENING-session. Är det bara jag eller är det så att så fort jag fyllde 22, tänke min kropp att det betyder att snart är du 40, bäst att passa på att anamma en hållning som kunde porträttera ringaren från notredames mamma?
Nej jag måste fort gå någon föryngringskurs eller något. De kanske har den på högskolan Dalarna?

Bakisfilosofi

Anna och jag ligger och tar igen oss efter gårdagens strapatser.

Jag: Varför har man bara födelsedag i en dag? Man borde ha födelsedag i tre dagar!

Anna: Verkligen! Eller man borde ha delfödelsedagar.
Jag: Ja varje månad den 19e! Eller hela juli!

Anna: Eller så får man fira när man blev till också!
Jag: Ja. Eller så kan man bara fira varje dag att man är född!

Anna (sätter sig upp och ropar ut): FANTASTISKT JAG LEVER!

Jag: GRATTIS!

Jag vet inte, men det känns som att vi någonstans där förlorade meningen med vad en födelsedag egentligen är.

Grattis till mig själv!

Jag vet inte om ni har missat det eller så, jag har ju inte nämnt det så mycket i bloggen, men idag är min fantastiska födelsedag. Så för att gratta mig själv bestämde jag mig för att ge mig själv en present bestående av en egen vägskylt. Varför? Ja varför inte? Vem vill inte komma och hälsa på mig, likväl som att åka till Hedemora eller Sala. Titta och förundras över denna gåvas framställningsprocess:

Ni får gärna klicka på bilderna för att granska dem lite närmre.
Uppenbarligen blev väl Gud avundsjuk på denna skylt för att efter en timme av stoltserande började årets spöregn, men ahja en present fick jag i alla fall.

Födelsedagspresenter

Jag vet hur svårt det kan vara att hitta på en bra födelsedagspresent till någon. Jobbigt är det också när man får veta att man köpt något som denna person redan har. Man måste spela genom hela charaden "Oh ja men det är jättebra med en väckarklocka till, den kan man använda varannan dag" samtidigt som man som presentgivare måste framhålla alla fina finesser som denna present har som bräcker den tidigare. "Ja du ser här, man kan snurra runt visaren, istället för att en knapp alltså, det är det senaste". För att göra en massa svammel lite kortare, här kommer en lista på saker jag inte är i större behov av.

1. Ett SMBD-kors med tillhöranade munboll. Det fick jag för något år sedan av mina pyssliga vänner. Under tre veckor stod det utanför mitt hus i mitt familjebostadsområde. Till slut flyttade föräldrarna det till garaget som alla i samma garageslinga har insikt i. Folk undrade nog länge och väl varför det stod ett sådant kors där och hur de skulle kunna få mina föräldrar att bli förflyttade.


2. En klänning i vaxdukmaterial. Med tillhörande väska och huckle. Återigen de pyssliga vännerna som varit framme. Perfekt vid alla tillfällen. Regniga dagar, glada dagar. Jag behöver aldrig mer shoppa kläder.

Däremot erhålls gärna ett besök från dig. Presenter behöver inte medtagas om denna lista kom lite försent för att stoppa korsproduktionen med tillhörande vaxklänningsoutfit. Till den som ändå vill ge något föreslår jag en väckarklocka. Man kan aldrig få för många.

19 Juli - dagarnas dag

Min födelsedag (ja det här är veckan vi tjatar om den extra mycket). Den 19 Juli. Det låter slagkraftigt, energiskt. Det datumet har pondus utan dess like och självklart förväntar jag mig att en massa stora människor ska vara födda denna fantastiska dag med så mycket potential. Stora genier som Einstein och Makarna Curie (ja båda två ska vara födda den 19:e Juli). Vackra smarta kända människor som Natalie Portman och Johnny Depp. När jag tittade lite närmare på denna kändisdröm stämde det dock inte. Här är skaran som jag hör hemma hos:





En fotbollsman i basker?






En Queenmedlem med hår.







En till fotbollsman som glömt något på från kvällen innan?

Ja en man som glömt att ta på något från kvällen innan.

Jag! Hm. Vad trodde jag ens? Jag borde bara nöjt mig med att vara född samma dag som Skalle-Per. Undrar om Gollum också har en födelsedag? Det känns som om jag vet vilken det skulle vara i sådana fall.

Födelsedagstraditioner

Födelsedagen symboliserar något oerhört speciellt för mig, vilket gör min släkt konfunderad. Ska man verkligen ha kalas efter 6 års ålder? Kan man verkligen bjuda in folk när man fyller ojämnt? (Alltså för mig är 22 så jämt som det kan bli). Svenskarna är lite mjäkiga i mitt tycke när det gäller att slå på den stora happy-birthdaytrumman.
Ett tag tänkte jag att jag kanske borde konventera till dansk-ismen. Alltså bli dansk.

Jag läste att danskarna firar vilken ojämn födelsedag som helst med buller och bång, utan att knussla. Jag ändrade mig dock snabbt när jag fick veta att det fanns en speciell tradition på 25-årsdagen, nämligen att om man inte gift sig än har vännerna rätt att hälla kanel över födelsedagsbarnet!
Inte heller vill jag bli kines där uppenbarligen man stiger i ålder obekvämt snabbt för min åldersnoja. "Det traditionella Kinesiska sättet att räkna ålder skiljer sig från det västerländska. I Kina räknar man den första dagen i det kinesiska nyåret i månkalendern som startpunkten för ett nytt år. Det spelar ingen roll i vilken månad ett barn föds så är barnet ett år. Och ytterligare ett år läggs till åldern så snart det nya året har börjat. Så vad som kan verka förvirrande för en västerlänning är att ett barn är två år gammal, även om det egentligen är två dagar, eller t.o.m bara två timmar gammal! Detta är möjligt om barnet har fötts under den sista dagen, eller timmen av det föregående året!"

Värst vore nog att ha skådat Gud. Det är säkert trevligt på alla andra sätt, men Jehovas vittnen firar inte ens födelsedagar! Eller någon annan högtidsdag som de anser vara obibliska, den enda dagen dom kan spexa till det lite på är när de åminner Jesus dödsdag. Känns obehagligt bakvänt för min smak.

Men jag ska inte sitta här på min lilla häst, för att fram till 300-talet så ansåg kristendomen födelsedagen som en hednisk sedvänja som inte skulle utövas eftersom det "eggade Gud till svartsjuka".

Så efter mycket om och men kanske det är bäst att vara den konstiga blivande 22-åringen som bjuder på bullar och saft. Jag får i alla fall fira min födelsedag! Hoppas inte Gud blir avundsjuk på det.

En bulle i ugnen

Jag vill ju framhålla att det faktiskt finns något jag kan här i världen. Att baka bullar är en av de sakerna som jag bemästrar. Desto sämre brukar det vara med renhållningen under dessa sessions, såhär såg det ut förra gången jag bakade bullar:










och för att inte svika den traditionen så såg det ut såhär idag:

















Eftersom jag har fjällkyrkans 2-literrecept i kroppen, så känns det alltid så mjäkigt att komma med en halv liter mjölk och ropa ut Yippie 24 bullar! Jag behöver en stadig siffra uppåt 80-90.
I vanliga fall äter jag ju hysteriskt mycket deg, men när man bakar bullar ensam i ett litet kök med en ugn och tre plåtar så finns det ingen tid över, det märkte jag idag. Det fanns ingen logik. Det var kaos överallt och jag gjorde de snabba stegen mellan diskbänken-ugnen-bordet-någonannanstans-Agh!-Var är alla bakhandukar?-Ska man verkligen ha i kanel i kanelbullar, det kan väl ändå inte vara möjligt? Fan jag har ju redan haft på kanel, hoppas ingen märker-telefonsamtal-latinorytmer så blev resultatet ändå 167 bullar.
167 bullar.
minus 80 som det brukar bli? Hur mycket deg brukar jag egentligen äta?

Ahja, resultatet är i alla fall att de sex glada själarna (inkluderat mig) som kommer på lördag får 28 bullar var. Väl mött, ät ingen middag!

Gabbis som den vackraste kvinnan någonsin?

Nästa lördag fyller jag år och det är nämligen så att födelsedagar är det bland det bästa jag vet, vilket är en liten paradox eftersom jag de senaste 7 år lidit av en obotlig åldersnoja. (Ja jag fyllde aldrig 16 utan bara 15 +1, jävligt sjukt, undrar vad hypokondriboken säger om det?). Efter många suckar från alla håll och kanter har jag övertalat föräldrarna att mina vänner inte heller i år har anammat någon form av förstör-allt-du-kan-på-en-fest-syndrom och planerar nu för fullt ett födelsedagsparty med temat film.

Då jag är en historianörd borde jag gjort det lätt för mig och klätt ut mig tilll Gustav Vasa, jag kom dock inte på någon film där han är med (NEJ DET FINNS INTE, HÖR NI VAD JAG SÄGER?! JAG ÄR FÖRFASIKEN UTKLÄDD TILL HONOM VARJE DAG!DET ÄR NOG NU!). Så efter mycket om och men har jag till slut kommit på att jag vill vara Maximus från filmen Gladiator. Detta tycke jag var en utomordentlig idé tills jag insåg att jag skulle få gå runt endast iförd en kort sönderslitsad kjol och bar överkropp. Istället bestämde jag mig för att vara någon kvinnlig figur ifrån något episkt antikt drama och eftersom jag uppenbarligen har fruktansvärt höga tankar om mig själv började jag googla Helen of Troy - även känd som den vackraste kvinnan genom tiderna.

Inspirerade av denna bild av Diane Kruger som Helen från filmen Troja begav jag mig ut i Falu stad och letade och letade och letade, men uppenbarligen är inte min hemmastad något modemecka när det gäller gladiatorkläder, så jag köpte ytterligare en vit klänning till min uppsättning av 50 andra vita klänningar (ytterligare en suck från min mamma kom fram när jag kom hem och visade upp mitt mästerliga inköp. Hon frågade trött hur många vita klänningar man behövde, var på jag menade att man inte behöver så många, bara man har en som liknar en som de hade för drygt 2000 år sedan. Jag tror nog hon i hemlighet funderade på varför jag inte bara köpt ett lakan och gjort om det till en toga). Till en början var jag oerhört entusiastisk och tänkte att ja med lite accessoarer så blir nog det här bra, men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga. Jag kommer inte likna Diane Krugers version av Helen of Troy, utan snarare kommer jag att efterlikna denna avbildning av samma kvinna:

Jag kanske bara ska acceptera mitt ödé? Någon som vet en bra Gustav Vasa film?