Kändismöten

Om man kommer ifrån Falun så är man inte särskilt van vid kändisar. Systrarna Kallur brukar iofs följa efter mig i sin lilla Kallurbil (ja de har en flashig bil som det står Kallur på över hela bilen) när jag går på bio, men annars så finns det fler träd än kända människor i Dalarnas skogar.

Man borde ju tro att om man flyttar till Götelaborg så ska kändistätheten var mer frekvent, men icke. Här finns bara sådan där halva kändisar, som egentligen inte har någon facebook-fanclub. Detta spelar dock ingen roll. Jag blir hysterisk så fort jag ser någon som figurerar i någon form av media. Jag försöker att bibehålla lugnet och coolheten men det slutar alltid med någon form av "iiiiiiih" i bästa tonårsmanér och sedan skämmer jag ut mig. (Bildbevis 1 finns här på sidan om, ja).

Sandra Michaelsson förärade mig med ett besök i helgen och under vår shoppingdag gick vi in på McDonalds för äkta bakismat. Sandra slår sig ner på barnavdelningen, lite märkligt tänkte jag men filosoferade inte så mycket mer över det utan slog mig ner. Efter en dryg kvart hör jag en tydlig stämma ljuda över hamburgeflottet.

- Ja hej, det här var Janne Josefsson.

Mina ögon spärras upp som om God himself hade stegat in och Sandra skrattar lite förnöjt över att jag inte märkt att denna världskändis suttit två bord ifrån oss under hela tiden. Jag försöker bibehålla min häftiga aura och äter förstrött på mina pommes frites på ett väldigt världsvant och nonchalant vis. Man har ju sett kändisar förr! Allt går ganska bra tills Janne Josefsson skall gå. Då utspelar sig följande scen.

Mannen bredvid oss: Han är känd eller hur?
Jag: Jo. Det är JANNE JOSEFSSON (!!!).
Mannen bredvid oss: Han brukar vara på tv?
Jag: Jo, han är journalist och heter JANNE JOSEFSSON (!!!).
Mannen bredvid oss: Jasså, jaha, vad sa du att han hette igen?
Jag: JANNE JOSEFSSON IIIIIH!
Det är vid detta läge jag ser att Sandra stirrar på mig på ett väldigt obekvämt sätt.
Jag: Han stod bakom mig hela tiden när jag pratar om honom va?
Sandra: Ja och ljudnivån på din röst skulle göra en bingoutropare avundsjuk.

Så där på McDonalds försvann inte bara JANNE JOSEFSSON ut på Göteborgs gator, iväg i sin Janne Josefsson-bil, utan även den sista gnuttan av häftighet och världsvanhet jag hade kvar.