Bakgrund: Jag kommer inrusande precis när vi ska börja vårt första seminarium. Jag har sprungit runt och förberett mig för Europaprogrammets årliga cocktailfest som jag är med och ordnar och mobilen ringer frenetiskt.
Tankar: Okej, sitt ner nu. Där är en plats. Av med kläderna, vafan varför låter det hallå pms, jaha jag har glömt stänga av ljudet på telefonen. Var är mitt anteckningsblock? En penna också. Undrar när jag ska hämta ismaskinen. Fan den här penna fungerar inte. En ny. Det här tuggummit är gammalt, Jag måste kasta ut det, undrar om jag har en förpackning i väskan. Varför hittar man aldrig något i ens väska? Oj här var ett äpple. Undrar om det fortfarande går att äta? Jag är kanske hungrig?
Och start:
Lärare: ... och du kan börja.
Jag: ... jag? (här spärrar jag upp ögonen och tittar förvånad på en bestämd hand som riktas mot mig).
Lärare: ja.
Jag: ööh jaha, vad ska vi prata om?
Lärare: demokrati och alternativa statsskick.
Jag: Hm. Jaha, jo men du förstår, demokrati fungerar inte i praktiken. Jag förespråkar därför ett elitstyre. (VA?! Gör jag?! Jaha, okej, vem behöver demokrati när man kan förespråka diktaturer på sitt första seminarium?)
Lärare: Jasså? Jaha, kan du ge något exempel på ett land där elitstyret fungerat?
Jag: Nordkorea.
Slutsats: Tur att tentorna är anonyma för uppenbarligen ingår inte 7,5 poäng opassande skämt i kursplanen.
No comments:
Post a Comment